O vad glad och stolt jag är idag!

Hej!

Varför då undrar ni?

Jo, idag på förmiddagen tog min äldsta son Jakob körkort. Som han har kämpat med teorin och övat med oss och på körskolan. Vilken lättnad för han att klara av det.

Grattis Jakob!

Bilen har han redan tagit hand om...första egna turen gick till skolan. I eftermiddag skall ha skjutsa hem några kompisar. Nu har han allt klippt av lite till av navelsträngen, får se hur länge han blir i boet?

På min resa i Afrika i höstas var jag bl.a. i Etiopien och såhär kunde deras körskola se ut.

Bilden är från Awassa, Etiopien.

På min tur i Sydsudan såg jag faktiskt körskolebilar som var ute och åkte. De eleverna hade inte det lätt i trafiken. Oj vad det tutades och skälldes på dem. Det fanns ingen hänsyn eller förståelse för dem, min vän var likadan. När jag frågade varför han stressade eleven genom att tuta så tyckte han bara att "eleven" måste bara hålla sig undan och släppa förbi han.

Juba, Sydsudan november 2013.

Här måste man vara beredd på allt, omkörningar på bägge sidorna, mötande trafik mm

Lite annorlunda än vår vardag.

Kör försiktigt Jakob!

"Hönspappan"

Daniel

Vad du än gör ta inga kort, ta inte fram kameran Daniel!

Hej!

Hur kul är det att höra det som nummer 2 efter att ha blivit välkomnad till Juba, i Sydsudan??

Jag lämnade Tanzania den 5 november, kom hem till Jönköping den 6:e, åkte tillbaka till Afrika den 7:e. Var hemma typ i 12 timmar.

Svenskt novemberväder usch!

Efter en övernattning i Addis Abeba hos några vänner var jag äntligen i Sydsudan.

Min första sight över Juba, som ligger precis vid Nilen.

Lite mer av Juba från ovan.

Många plan från FN på flygplatsen. Sydsudan är ju världens nyaste land, fyller tre år i sommar. Landet har ju haft det besvärligt i många år och har ett stort hjälpbehov för att komma på fötter. Nu när detta skrivs i april har det inte blivit bättre tack vare oroligheterna som började någon vecka efter jag lämnat landet.

Äntligen framme. Värmen slog till direkt minst 30 grader. Tog mitt första foto på Sydsudanesisk mark och direkt var gubben till höger på mig No Photo! Jag bad om ursäkt och gick mot terminalen. Kaoset där inne går inte och beskriva bra men efter typ en timme var jag igenom.

Utanför träffade jag vår chufför samt Pether en god vän som jobbade i Juba för FN:s räkning. Han hade några minuter över för att hälsa mig välkommen. Hans uppgift var att stötta kriminalvården i Sydsudan.

Innan vi lämnade Juba var vi tvungna att hitta någon som kunde ta en passbild på mig, till ett tillstånd någon byråkrat hittat på. Det var ett äventyr i sig men jag hann inte ta fram kameran innan ordern kom: Vad du än gör ta inga kort här i stan, ta inte fram kameran!!!

Tydligen var det förenat med besök hos polisen i timmar, risk för beslagtagning av kameran mm om fel person såg det så jag lydde order och fick nöja mig med att titta.

Efter att ha varit på resande fot i tre dagar hade jag nu bara 80 km kvar till slutmålet, staden Yei i södra Sydsudan. Jag hade kallt räknat med att sova hela den resan men...

...med vägar som det här var det omöjligt. Så fort du slappnade av det minsta slog du i huvudet nått kopiöst...det var till att hålla sig vaken för att komma helskinnad fram.

Det finns en asfalterad väg i Sydsudan,den går från Uganda upp till Juba. Kan nämna att Sydsudan är 2,5 ggr större än Sverige så ni förstår att det finns lite utmaningar i landet.

Nu var vägen ändå bra, regnperioden är nästan över:)

Rena motorvägen, här kom vi nästan upp i 50 knyck.

Fota inget där det finns poliser eller militärer hade de sagt, så en skylt måste väl vara ok?

Efter 5 timmar var vi framme i Yei, min bas i ca 1 vecka.

Detta var mitt hem under den tiden. Ett eget litet hus med grästak, presenning inne i taket för att undvika vätan, en dörr som knappt gick att stänga och en lampa och ett eluttag. Ström via en generator 4 timmar per kväll. Funkade kanon!

Detta var ett litet första smakprov på mina dagar i Sydsudan. Ni får gärna följa med om ni vill. Det blir lite bilder...på landet var det inte lika strikt fotoförbud och när jag väl var tillbaka i Juba blev det en o annan bild trots allt.

Ha de!

Daniel

Bara en dag på stranden...på Zanzibar

Hej!

Konsten att chilla(detta ganska nya uttryck), att bara slappa och njuta av tillvaron. Det är inte så svårt när man bor som vi gjorde på Zanzibar Retreat hotel.

Bra läge, lungt och stilla, god mat och kanon trevlig personal och bra boende(blev visst lite reklam) men vi var nöjda med allt:)

Stranden görs i ordning på morgonen, det är stor skillnad på ebb och flod så det blir en del sjögräs högt upp mot hotellet.

Frukost med lite backgammon. Avkoppling på hög nivå.

Efter frukost drog jag mig ofta ner på stranden för att fota, spana efter fågel alltså njuta.

En "svensk" gluttsnäppa i svårt ljus.

Revhägrar såg man varje dag, kändes som de patrullerade stranden på något att äta.

Rätt så snabbt på morgonen fylls stranden av folk, barn, mycket kvinnor och många unga killar.

Universiell lek, bygga och gräva på sandstranden.

Sabba inte bygget medan jag går iväg en sväng!

I väntan på ebb. Kvinnorna väntar på att vattnet skall sjunka undan så de lätt kommer åt sina sjögräsodlingar. Lite skvaller från byn kanske så länge?

Pinnarna används till odlingarna.

I arbete, såhär kunde hon sedan sitta i flera timmar med sitt sjögräs. Någon som vet vad de använder det till? Det är lite hårt, lite plastikt. Har ingen närbild här tyvärr.

Allra först ut är fiskarna, sedan kommer kvinnorna och till sist tonåringarna. De är på väg ut till revet som syns i bakgrunden.

Det är massor av folk på och på väg ut för att fiska.

Den här grabben prövade fiskelyckan närmare land. Hoppades kanske på en sådan här firre?

Finns lite vassa gaddar i den munnen.

Fram på dagen stiger vattnet igen och vi bara njuter av det och solen.

Hur snygg min fru än är vill hon helst inte vara med på bilden(finns det någon kvinna som vill??). Det är nog det svåraste en man kan försöka sig på att fota, sin fru/sambo.

Längtar tillbaks...

Nu går stegen från stranden, vår semester och vår 20 år försenade bröllopsresa är över...men vår resa genom livet fortsätter tillsammans, Ulrika och jag.

Hoppas ni som följt oss via mina inlägg/bloggar haft någon behållning av bilderna och texterna. Önskar att jag inspirerat någon att åka till Afrika.

Ses snart från en blogg i din närhet:)

Ha de!

Daniel

Tintin in Stone Town, Zanzibar

Hej!

Har ni läst boken om Tintin besök i Stone Town? Jag lusläste alla Tintin jag kom över som liten men mig veterligen har han inte varit på Zanzibar...men trots det finns han där, se bara!

I två olika varianter. Den sista bilden är från 2008, liite smutsig dock.

Kanske inte lika färgrannt som de andra. Inget för mig men populärt bland många kvinnor.

Ni hittar väl till Guccis filial i Stone Town?

Du kan nog hitta det mesta i dessa gränder.

Satt en stund vid detta stället så vi hann "bli vänner" medans frugan letade och prutade på grejer.

Kvarlämnat...ramarna från de tavlor vi köpte.

Fångade

Lite gatuperspektiv.

Cyklar till salu.

2013

2008, lite mer sopor då. Det är nog samma konteiner att slänga soporna i. Ser ni andra likheter, skillnader?

Mannen på nästa bild, också från 2008 hittade jag inte, inte heller några andra tiggare. Är det ett yttryck för att myndigheterna "städat" upp för oss vitingar? De skall inte behöva se/bli utsatta för tiggare? Vet inte hur det är, bara tankar som for genom huvet på mig.

Kallar den "se mig-vänd mig inte ryggen". Berörde mig 2008 men även nu.

Och nu till något helt annat...som det brukar heta. Avslutade vår tur 2008 på detta ställe så även nu 2013.

Tembo Hotel.

Fick bli en Bitter lemon till fikat. Fortfarande 2013 kunde man inte få en vettig kopp kaffe här...men jag tackar aldrig nej till en Krest:)

Det var allt från Stone Town, jag är trött.

Go natt!

Daniel

Stone Town, Zanzibar

Hej!

Efter en intensiv safari hade vi bestämt att ta det lungt på Zanzibar, endast en snorklingstur och en förmiddag i Stone Town annars skulle vi bara slappa.

Soluppgång vid Zanzibar Retreat hotel, helt ok. Vi drog iväg snabbt efter frukost för vi ville vara hemma tidigt.

Vi mötte vår guide vid den gamla slavmarknadsplatsen men hoppade det stället denna gången och sökte oss mot fiskmarknaden.

Här är det full komers, höga rop och engagmang.

Färggranna fiskar till salu. Vi lämnar fiskarna och lukten...som var rätt skarp.

Här var det också full rulle men doftade desto bättre, kryddor, grönskaer och en massa frukt. Ljuset blir lite konstigt, rätt mörkt och ett tak av orange presenning.

Luktar gott?

Smakar gott?

Vi var här 2008 och och jag undrar inte om de har samma presenning än, nästa bild är från 2008.

Tror det är från samma ställe.

På de trånga gatorna kom det ibland folk på moppar. Det var bra att ha med en guide tyckte vi, lite lättare med kontakterna när försäljarna inte kunde engelska och så kunde de leta reda på olika affärer(som frugan ville kolla), ringde t.o.m. och väckte en affärsidkare.

Ett slags bokcafé, lite gott fikabröd samt lite muslimsk litteratur till det.

Nu blir det lite färger...

Här ser hon i action, pruta kan hon. Vill ni få en bra deal, åk tidigt till stan. Handlarna vill gärna börja dagen med en affär, de vill inte att första kunden skall lämna utan att köpa något. Det ger en dålig "karma" över hela dagen, så det var lättprutat om man nu gillar det.

Kyrka och moské, vi hade hört om ökade motsättningar mellan kristna och muslimer ute på Zanzibar. Det var inget vi märkte men så var vi mest inne på hotellområdet så man missar ju lite grann hur det är. Vi märkte att fler kvinnor gick med slöja, burkha och fler(jämfört med 2008) visade tydligt att de inte ville bli fotograferade(inte inne i Stone Town).

Hoppas att det trots olika tro att de kan samsas och leva i harmoni med varandra.

Är dörren låst för alltid?

Ha de!

Daniel