Licence to kill!

Hej!

De flesta av er får väl säkert associationer till James Bond när ni ser eller hör orden "Licence to kill".

När jag var i Sydsudan fick jag en annan bild beskriven för mig. Kan redan nu säga att det handlar inte om krig, mord eller skjutvapen...

...utan om motorcyklar.

Bilden här ovan är tagen i Morobo, i södra Sydsudan bara någon mil från Uganda. Om ni kollar noga så ser ni att motorcyklarna de sitter på är splirrans nya, t.o.m plast kvar. I lådorna finns ytterligare en motorcykel.

Så här funkar det, de tar en buss ner till Uganda köper en monterad motorcykel samt en byggsats. Det är billiga motorcyklar från Kina. Väl hemma kan de sälja en av cyklarna, den andra använder de till att ha som taxi, en slags motorcykeltaxi. Mycket vanligt i Sydsudan(även i andra länder). Det enda de behöver är en licens som ger dem rätt att bedriva verksamhet, licensen är en slags skatt som ger staten lite pengar.

Tyvärr ges det ingen utbildning i hur man framför dessa motorcyklar samt lite om ansvar för kundens säkerhet. En god vän i Sydsudan säger att de(motorcykelförarna) har fått ett sk "Lincence to kill".

Såg själv i bl.a. Juba hur farligt de körde, sjukhuset i Juba som jag besökte var fyllt av skadade människor i motorcykelolyckor.

Kör försiktigt!

Daniel

Står kvar på sin post, en hjälte i mina ögon!

Hej!

Vi börjar närma oss Morobo i södra Sydsudan. Efter nästan två timmars försening pga lastbilen som satt fast är vi strax framme.

Då man skall vara försiktigt med fotandet i städer och byar blir det lite smygfoton.

Typ så här...

Det finns gott om skyltar längs vägen. Snart skall en förlossnings och mödravårdsavdelning bli klar här.

En mycket viktigt del av Sydsudanesernas liv, husdjuren måste också må bra för att familjen skall må bra.

Målad information och reklamskyltar var vanligt. Någon som kan översätta?

Spår efter en NGO(Non governmental organisation).

Vårt första mål idag,  Morobo health Center. I ett tidigare inlägg har jag skrivit om stipendiet jag fått(Signe Thorfinns stipendie), ett syfte med resan var att se hur sjukvården fungerar, prehospitalt och även på sjukvårdsinrättningar av olika slag.

Morobo Health Center är ett litet ställe med en mottagning, ett förlossningsrum, har 5-6 platser för inneliggande patienter och ett litet laboratorium. Till min glädje stod två ambulanser inne på gården...

...de ser fina ut men fungerar tyvärr inte:(

De är sönder och det finns inga pengar att reparera dem. Ambulanserna, om de hade fungerat har en chaufför. Chauffören är inte sjukvårdsutbildad, det finns inga "grejer" i bilen, ingen bår, inga mediciner, ingen syrgas...bara ett plåtgolv där patienten läggs och sedan kör man. Anhöriga till den sjuke/skadade får vårda. Närmaste större sjukhus ligger i Yei, tar ca 2 timmar, hur vägarna ser ut, vet ni som läst mina tidigare inlägg från Sydsudan.

En toalett finns i alla fall ute på gården.

Många som ligger inne har malaria, nu när det är torrperiod är det färre fall av malaria.

Marie som också är sjuksköterska tittar på en malariasjuk man.

Vi går in på ett kontor och får lite uppgifter om vad de gör på centret. Labbet klarar av att undersöka malariaprov, HIV, urinprov, TB(tuberkolos), hb(blodvärde). De utför en hel del vaccinationer av barn och kvinnor...när de har tillräckligt med personal och mediciner!

De saknar nästan allt personal(de flesta jobbar på privata mottagningar eller hos någon NGO som betalar bättre), utrustning, elektricitet och mediciner. Det är nästan 6 månader sedan de fick en leverans av mediciner hit, då och då kommer någon NGO och lämnar lite grann.

Den högst utbildad är en sk medical assistent(mitt emellan läkare och sjuksköterska), sedan har de 3 sjuksköterskor/barnmorskor och en vakt. Vakten är den som är "most skilled", bäst att ta hand om akuta olyckor!!

Följer man diagrammet kan vi se att de ligger faktiskt bättre till än målet de satt, i augusti i alla fall. Bilden är tagen i november.

Två droppar av liv! Numera behöver man inte sticka barnen för att ge vaccinationer.

De har ett digert utbildningsprogram, hoppas de hinner med det.

Förlossningsbordet eller kan jag kalla det säng?

Lite av utrustningen på förlossningssalen. För att minska barnadödligheten och mödra dödligheten försöker man få fler kvinnor att komma till health centers som denna, där de kan bli förlösta av en utbildad barnmorska. Skulle det stöta till problem under förlossningen...så blir det tufft. Det tar två timmar till närmaste ställe(Yei) som kan utföra ett kejsarsnitt, ingen ambulans, inga bilar...

Sydsudan har en av världens högsta mödradödlighet, nästan var 7:e kvinna riskerar att dö när hon skall till att föda. I Sverige är den risken minimal.

Mitt i allt detta finns det kvinnor, ja det är för det mesta kvinnor! Hjältar som inte vill lämna sin post, som ser till att ta hand om de som bor i byn/staden, trots dålig lön, trots hemska arbetstider, trots att det saknas mediciner, utrustning mm.

Här kommer en avslutande bild på en hjälte!

Det var allt för idag.

Daniel

Problem i jakten på Lord´s Resistance Army!

Hej!

Under mina veckor i Sydsudan gjorde vi lite besök på olika platser, det kunde vara skolor, kyrkor eller olika sjukvårdsinstanser.

Vi skulle "bara" åka i 1,5 timme från Yei till Morobo som ligger väldigt nära Uganda och Kongo. Inte hade jag räknat med att nattens regn skulle ställa till med några problem...

...men bara efter några kilometer stötte vi på problem!

Vägen var totalt blockerad! En militärtransport hade fastnat mitt på vägen och på bägge sidorna om den hade andra lättare lastbilar försökt köra förbi och fastnat de med.

Jag tog en bild i skydd av att bilen. Det sista du skall göra är att fota militärer eller andra myndighets utövare, för då kan det bli problem.

Skulle vår tripp ta slut så snabbt?

Det visade sig vara den ugandiska armén som skulle upp till Centralafrikanska Republiken för att försöka få tag på Joseph Kony, ledaren för den fruktade LRA. De använde sig av Sydsudan för att lättare nå han.

Den korta killen var högste officer och ledde arbetet med att få loss lastbilen. Jag gick fram till han och frågade om det var okej att jag fotade lite medan de försökte få loss lastbilen..."yes you can do it" och jag gick och hämtade kameran.

Det var rätt mycket avgaser sp jag förstår att Marie inte ville stå kvar.

Kändes rätt fruktlöst att försöka rubba lastbilen med hjälp av dessa män.

Den lilla gröna lastbilen fylldes med soldater för att ge tyngd så att den kunde få fäste att dra loss lastbilen.

Ta i nu gubbs!

Har du Jesus?

Nu rör den sig! Yes!!

Det är lätt att fastna när man ser hur vägen ser ut. Nu gäller det att de andra bilarna kommer loss de med.

Nu började "löjtnanten" till vänster i bild kräva cigaretter eller pengar av mig för att han låtit mig ta bilder av losstagningen. Jag röker inte och några pengar ville jag inte ge till han så då ble han lite sur och pekade med hela handen " I will be back for you!"

Bil efter bil kommer loss och till slut kan vår bil passera.

Här kommer den...inget kraftpaket, gammal och slö så vi fick gå en liten bit.

Försökte slippa "löjtnanten" men han var uppmärksam på att vi var förbi och kom tillbaka till mig och skällde lite men tog till slut i hand och vi kunde dra vidare. De ugandiska soldaterna fortsatte också sin färd. Med facit i hand så lyckades de inte med sitt uppdrag Josef Kony är fortfarande på fri fot i juni 2014.

En helt vanlig vy, några hyddor, lite kläder på tork, disk...och en mobilmast längst upp till vänster i bild. Jag hade bättre täckning här i Sydsudan än jag har i Småland!

Åter en olycka, den hade precis hänt och lastbilschauffören hade det svårt att hålla folk borta från att ta hans last och hans diesel. Ryktet om olyckan spred sig snabbt.

Unga tjejer springer för att få tag på lite diesel från lastbilen.

Någon kilometer senare möter vi fortfarande folk, ffa barn som vill ha tag på diesel. Tyvärr händer det alltför ofta att människor blir skadade i samband med dessa "dieselstölder", bränder och explosioner dödar många.

När vi passerade på hemvägen låg lastbilen kvar, utan diesel och lite mindre last.

Nu åker vi dock vidare mot Morobo, vi är väntade.

Daniel

Nu skall ni få följa med på ett pingstmöte!

Hej!

Det är pingstdagen idag, en dag som oftast förknippas med våren/försomarens grönska och bröllop. Jobbar man helg som jag alltid har gjort får man storhelgs tillägg på lönen, vilket inte är fel. Det är inte så många i vårt land som förknippar den med tron på Jesus.

Enligt Bibeln fick de första kristna ta emot den helige anden just på det vi kallar pingsten, ett antal dagar efter Jesu himmelsfärd. Bl.a pingstvänner tror på den helige anden...nu skall jag försöka komma till mötet, ett pingstmöte i Sydsudan från i höstas. Fotade på ett möte idag när Pingstkyrkan i Jönköping fyllde 90 år men de kommer en annan gång.

Det är ofta mycket sång och musik på mötena, gärna färgglada kläder. Nu befinner vi oss i Yei i södra Sydsudan.

Kyrkan är fullsatt och mötet börjar med att alla barnen tågar in.

Killarna var inte lika "rörliga" i sina moves som tjejerna. Tyvärr blev de bästa bilderna på tjejerna kassa.

Efter några sånger fick barnen gå till söndagsskolan.

Nyfiken på oss vitingar?

Modern utrustning att föreviga mötet och deltagarna från Sverige.

När mötet är slut blir man snabbt omgärdad av barn som vill hälsa på en och som vill att man skall ta ett kort på dem, sedan skrattar de hjärtligt åt sig själva när de får se bilden.

Alla gillade inte att bli fotade som lillebror här på bilden.

Han var minst sagt skeptisk.

Den här bilden gillar jag! Det är inte mycket till bild men för mig väcker den goda minnen till livs. Kolla in leendena på männen.

Det är något jag förknippar med Sydsudan, detta att det alltid finns något att le åt, att skratta eller skämta åt. Hur eländigt det än är/var så kom detta leende. Att få leva med dessa män och kvinnor under några veckor var en förmån.

Tack!

Daniel

Äntligen klar!

Hej!

Har inte varit så aktiv på bloggen på ett par veckor. Inte för att jag inte vill, har varit "tvungen" till annat.

Igår la jag sista handen på två fotoböcker a 100 sidor. Dumt egentligen att börja med så omfattande böcker...hade varit smart att testat en liten bok på typ 25 sidor för att lära sig hur man gör.

Det blir en bok från/om mitt jobb som ambulansare och en bok om vår resa till Tanzaina/Zanzibar i höstas.

Från Axamo övningarna.

En vråk, bilden tagen i dimman på upp för Ngorongoro.

I kväll hade jag också en föreläsning om min resa i Sydsudan och Etiopien. Det var för styrelsen och de nya stipendiaterna 2014 i Signe Thorfinns Stiftelse. Jag fick pengar i höstas och nu ville de ha "lite valuta" för sina pengar. Skönt att ha den anspänningen överstökad.

Två bilder till, den första på min gode vän Mustafa i Juba som jag bodde hos i en vecka.

Läs tröjan! Hope for a New Nation! Trots oroligheterna finns det hopp, det måste bara va så...

Den sista bilden är från Afar-området i Etiopien. Unga flickor i en skolklass. Här finns det hopp!

Nu kan jag relaxa igen, inga deadlines, skönt!

Tar bussen upp till RIFO 2014 på lördag, det skall bli kul.

Vi kanske ses?!

Daniel