Nu skall ni få följa med på ett pingstmöte!

Hej!

Det är pingstdagen idag, en dag som oftast förknippas med våren/försomarens grönska och bröllop. Jobbar man helg som jag alltid har gjort får man storhelgs tillägg på lönen, vilket inte är fel. Det är inte så många i vårt land som förknippar den med tron på Jesus.

Enligt Bibeln fick de första kristna ta emot den helige anden just på det vi kallar pingsten, ett antal dagar efter Jesu himmelsfärd. Bl.a pingstvänner tror på den helige anden...nu skall jag försöka komma till mötet, ett pingstmöte i Sydsudan från i höstas. Fotade på ett möte idag när Pingstkyrkan i Jönköping fyllde 90 år men de kommer en annan gång.

Det är ofta mycket sång och musik på mötena, gärna färgglada kläder. Nu befinner vi oss i Yei i södra Sydsudan.

Kyrkan är fullsatt och mötet börjar med att alla barnen tågar in.

Killarna var inte lika "rörliga" i sina moves som tjejerna. Tyvärr blev de bästa bilderna på tjejerna kassa.

Efter några sånger fick barnen gå till söndagsskolan.

Nyfiken på oss vitingar?

Modern utrustning att föreviga mötet och deltagarna från Sverige.

När mötet är slut blir man snabbt omgärdad av barn som vill hälsa på en och som vill att man skall ta ett kort på dem, sedan skrattar de hjärtligt åt sig själva när de får se bilden.

Alla gillade inte att bli fotade som lillebror här på bilden.

Han var minst sagt skeptisk.

Den här bilden gillar jag! Det är inte mycket till bild men för mig väcker den goda minnen till livs. Kolla in leendena på männen.

Det är något jag förknippar med Sydsudan, detta att det alltid finns något att le åt, att skratta eller skämta åt. Hur eländigt det än är/var så kom detta leende. Att få leva med dessa män och kvinnor under några veckor var en förmån.

Tack!

Daniel

Äntligen klar!

Hej!

Har inte varit så aktiv på bloggen på ett par veckor. Inte för att jag inte vill, har varit "tvungen" till annat.

Igår la jag sista handen på två fotoböcker a 100 sidor. Dumt egentligen att börja med så omfattande böcker...hade varit smart att testat en liten bok på typ 25 sidor för att lära sig hur man gör.

Det blir en bok från/om mitt jobb som ambulansare och en bok om vår resa till Tanzaina/Zanzibar i höstas.

Från Axamo övningarna.

En vråk, bilden tagen i dimman på upp för Ngorongoro.

I kväll hade jag också en föreläsning om min resa i Sydsudan och Etiopien. Det var för styrelsen och de nya stipendiaterna 2014 i Signe Thorfinns Stiftelse. Jag fick pengar i höstas och nu ville de ha "lite valuta" för sina pengar. Skönt att ha den anspänningen överstökad.

Två bilder till, den första på min gode vän Mustafa i Juba som jag bodde hos i en vecka.

Läs tröjan! Hope for a New Nation! Trots oroligheterna finns det hopp, det måste bara va så...

Den sista bilden är från Afar-området i Etiopien. Unga flickor i en skolklass. Här finns det hopp!

Nu kan jag relaxa igen, inga deadlines, skönt!

Tar bussen upp till RIFO 2014 på lördag, det skall bli kul.

Vi kanske ses?!

Daniel

Lättfotade barn i Yei, Sydsudan

Hej!

Kul att ni ville "titta in", det är dags att fortsätta bilderna från ledardagen. Hoppas kunna länka in två korta filmer i dagens blogg.

Vi var mitt i tepausen senast ni var med. Jag hade lite svårt att sitta still så jag flanerade runt lite grann på området.

Innanför eller utanför..var står du? Klart hon kom in sedan.

Det var inte så att de inte kunde eller fick komma in, utan de ville nog mest kolla in vitingarna innan de vågade sig fram.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg hade jag/vi fått strikta förhållningregler till var och hur vi kunde fotografera, här på området var det bara till att fota om "objektet" var med på noterna...och det kan man lungt säga att barnen var.

Coola grabbar.

Hon ville sitta i knät hos Marie.

Förberedelserna för dagens lunch pågick.

Mycket grönsaker, lite ris, lite potatis och mycket gröt, majsgröt. Kolla in filmen genom att klicka på länken, ca 1 minut lång. Filmerna har jag tillstånd från fotografen att visa.

https://vimeo.com/93011849

AnnaMaria fick snabbt igång barnen på lite lek och sångövningar.

De coola grabbarna fick posera igen för John.

Efter pausen var det åter dags för lite undervisning för ledarna, denna gången från Palle.

Vårt skönsjungande gäng fick åter ta ton, denna gången en Iphone till hjälp. Hur lät det då? Kolla in följande länk så får ni höra. Kort filmsnutt.

https://vimeo.com/93011154

Rätt okej respons från publiken. Tack till Tommy för tipset! Hoppas nu länkarna funkar för alla, gjorde det när jag testade.

Palle in action.

Den här gamle goe mannen hade allt som behövs på en ledardag. Anteckingsbok, bibel, penna och ficklampa (om det skulle hålla på länge), nae ficklampan hade han troligen för att kunna ta sig hem. Många av deltagarna hade gått, cyklat en lång väg för att komma till Yei så det kunde bli mörkt innan de kom hem. Säger jag mörkt så är det verkligen mörkt, inte som hemma med en massa lampor som lyser överallt.

Mat...

...efter maten återstår det en massa disk.

Pust!

Bäst att äta lite innan disken.

Lite tandborstning är inte fel efter maten.

I brist på tandborste finns det ju annat.

Bilhäng.

Måste avsluta med lite mer barnbilder.

Man tar hand om sina syskon.

Gladast idag!

Medan jag fotade några barn kommer några "tanter" fram och frågade om jag inte ville ta några bilder på dem. Självklart!

Så härliga och goa kvinnor. Vilket mottagande vi hade fått här i Yei! Tack skall ni ha!

Det var allt för idag, i morgon är det en annan dag:)

Ha de!

Daniel

Ledardag i Yei, Sydsudan

Hej!

Hoppas bakgrunden i förra bloggen gav er något.

Nu var det dags för mitt första möte med vännerna i Yei. Mina vänner från Sverige hade redan varit i Sydsudan en vecka och var varma i kläderna...även bokstavligt talat.

De hade under veckan som gått besökt flera skolor, förskolor, fängelset i Juba samt varit på kyrkmöte i Juba. På ett av dessa möten fick de träffa Sydsudans vicepresident, inte Rieh Machar som är i opposition nu utan den nuvarande James Wain Igga. Idag fanns inga sådana politiska höjdare på plats utan helt vanliga medlemmar i en församling med olika ledaransvar.

Palle vill ta alla i sin famn. Numera pensionerad lärare och missionpilot.

Som gäster fick vi sitta skönt i de mjuka sofforna under samlingarna.

Känns problemet igen?

Vi välkomnas av ett par pastorer från församlingen. Märkte att skor var något många gärna la ner lite tid och energi på, de var alltid välputsade.

Många glada miner och tillrop blev det när vi presenterades.

Efter presentationen är det dags för "lite" sång! Ojojoj vad de sjöng! Bilderna kan tyvärr inte ge er rätt upplevelse av sången.

Vilken inlevelse!

Jag har några korta filmsnuttar av olika händelser, någon som vet hur jag gör för att få med dem i en blogg. Måste jag lägga ut dem på nätet och länka dem därifrån?

Vi hade en egen sångfågel med oss, Anna-Maria Bergqvist, har släppt en eller två skivor.

Då vi är på en ledardag i en kyrka är ett bibelstudium nästa punkt, Peo fixar det.

Te paus i skuggan av ett stort mango-träd.

Maten förbereds, mycket grönsaker som ni ser.

Efter pausen skulle jag in i hetluften. Det ni nu skall få se är något sällsynt...bilder på mig! Jag är oftast bakom kameran men här får jag agera inför en kamera. Inte direkt bekväm med det...och det lär inte hända många gånger.

Jag jobbar med akutsjukvård, i Sydsudan som i många andra låginkomstländer ökar antalet skadade och döda i olyckor därför skulle jag hålla en enkel, basal första hjälpen utbildning för kyrkans olika ledare. För att ge dem något enkelt att använda ifall olyckan är framme.

Jag hade bytte om till mina arbetskläder.

I Sydsudan har det varit svårt för lekmän att agera vid olyckor och olika trauman då det funnits en mycket konstig regel som strular till det hade jag hört. Sker en olycka måste en polis först komma till platsen, kolla läget och bestämma vem som varit orsak till olyckan innan någon får ge första hjälpen. Jag trodde inte det var sant men en god vän som bott i landet berättade hur hon flera gånger sett människor dö pga det. Vid något tillfälle sprang hon och hämtade en polis och drog honom till olycksplatsen och kunde genom det börja agera. Skulle du agera utan en polis varit på plats och någon dör är det du som blir skyldig till att ha dödat personen.

Det var flera efter min lilla undervisning kom fram och bekräftade att så var fallet men det gick att agera vid olyckor i hemmet, tur det i alla fall. Kan säga att reglerna hade nu sedan självständigheten(2011) ändrats men det var helt klart att allmänheten inte visste om det fullt ut.

Började med en del om att undvika/förebygga olyckor för att sedan ge lite enkla tips hur man kan agera om olyckan ändå är framme. Förband.

Fri luftväg, enkelt och snabbt.

Sätter man något i halsen gör man en...?

Heimlich manöver.

Så här bra mår man när man kan andas igen, kolla leendet hos tolken.

Nu var det dags för lite sex och samlevnad, smittspridning mm Marie stod på tur.

Tyckte det var fantastsikt att det var öppet att få tala om sådant i kyrkan.

Det är mycket nytt att ta in men intresset var stort.

Marie visar hur snabbt en persons smitta kan sprida sig till andra om man inte gör något för att skydda sig när man har sex.

Våra sk föreläsningar avslutades med en bön.

Blev visst ett rätt långt inlägg det här. Som sagt tar gärna emot tips hur jag gör för att lägga upp några korta filmer.

Ha nu en bra arbetsvecka nu när er påskledighet tar slut, säger en som jobbat hela påsken.

Ha de!

Daniel

Varför Sydsudan och vem var Signe Thorfinn?

Hej!

Mina rubriker verkar bli allt konstigare med tiden men så blev det när jag försökte få ihop det idag.

Ända sedan min uppväxt har Afrika facinerat mig, kanske från berättelser jag hört i söndagsskolan från missionärer som var på besök, kanske från teven med alla dess naturprogram, kanske har nyhetsrapporteringen också spelat in.

Hur som haver, jag har längtat att få komma dit. Sommaren 2008 blev Tanzania mitt första möte med Afrika och jag föll direkt. Efter en högskolekurs 2009 om hälsoinsatser i låginkomst länder har jag blivit mer engagerad i dessa frågor, då genom det arbete min/vår kyrka försöker göra i några länder i Afrika bl.a. Tanzania, Sydsudan och Etiopien.

Som svar på fråga ett, då kyrkan har en lång "historia" i Sydsudan ville ett gäng åka dit för att lära känna landet och våra vänner där. Jag tänkte att det vore bra och hänga på dem och få sällskap under en tid. Vi blev ett gott gäng, en salig blandning av folk, lärare, sjuksköterskor, en pilot, byggnadsingenjör, socialarbetare och studenter. 

Sista kvällen med hela gänget.

Jag jobbar på ambulansen i Jönköping som sjukskötare och såg på landstingets hemsida att det fanns en stiftelse där man kunde få pengar för att hospitera inom sjukvården i andra länder, det var Signe Thorfinns Stiftelse.

Vem var hon då? Född i Värnamo 1909, dog även där 2001. Jobbade som sjuksköterska och tog yrket som ett kall och då kan man inte gifta sig...i alla fall inte på den tiden.

På 50-talet fick landets läkare och sjuksköterskor erbjudande att köpa Astra-aktier vilket hon gjorde trots många andra var tveksamma till aktiehandel. Detta blev grunden till en stor förmögenhet, som senare lades in i stiftelsen.

Signe reste mycket, gjorde många studiebesök på sjukhus världen över, hon tyckte mycket om det då det vidgade hennes vyer och gav mycket stimulans som kunde användas här hemma. Att kunna få söka resestipendium blev därför en prioriterad del i stiftelsen. Signe ville att sjuksköterskor skulle ut i världen och inspireras och påverkas. Det var detta som gjorde att jag sökte mitt stipendium.

Jag tittade på lista på alla som fått stipendium innan och såg att det var 3-4 män annars bara kvinnor...hmm skulle det vara positivt för min ansökan?

Jag ville besöka Sydsudan(världens nyaste land) och Etiopien, ffa se hur akutsjukvården funkade och hur eventuell ambulansverksamhet bedrevs i dessa länder. I och med att många låginkomst länder fått det bättre har antalet skadade i  trauma och dödsfall i trauma ökat lavinartat vilket är en stor belastning på sjukvården. Hur är deras verklighet? Det skulle jag snart få en liten inblick i.

Jag beställde biljetter och fixade med olika kontakter i både Sydsudan och Etiopien och hoppades på stipendiet, om inte fick jag stå för allt själv och då hade det inte blivit några julklappar till barnen hemma:) Nu i efterhand kan jag bara säga: Tack!

 Genom pengarna jag faktiskt fick har jag fått en massa upplevelser, en del av dessa kommer  som inlägg här på FS. Det blev mycket text denna gången mer bilder i nästa blogg. Då från Yei, södra Sydsudan där vår grupp hade en studiedag för olika ledare i en kyrka.

Vi ses snart igen!

Trevlig påskafton!

Daniel