Lite Bonna i Nazareth är inte fel!

Salamno!

Jag kan inte amahrinja men så är hälsningsfrasen i Etiopien, Salamno!

"Nu skall vi åka mot Djibuti, det blir 60 mil idag, Daniel"! ojoj tänkte jag som nyss lämnat Sydsudan och deras usla vägar.

Men jag behövde inte vara orolig för dåliga vägar. Asfalterat hela vägen. Den här två filiga motorvägen mellan Addis Abeba och Nazareth skulle snart invigas. Liite skillnad mot hur det ser ut i Sydsudan.

Etiopien har nått långt, många investerare från hela världen, främst Kina har etablerat sig sedan länge. Här ingången till ett enormt stort industriområde.

Nu är vi i Nazareth.

Genom staden går vägen från Djibuti. Nästan alla varor Etiopien får in kommer via denna väg. Etiopien har ingen egen hamn så nästan allt körs in i landet med lastbilar som denna...eller ännu sämre.

Det byggs överallt.

Dagens första trafikolycka. Var jag orolig för något så var det trafiken och alla överlastade lastbilar vi skulle möta på vägarna.

Dags för Bonna...alltså kaffe! Starkt och gott om du såg till att slippa sockret de vill hälla i dessa små muggar(sini).

Kaffekanna heter Jabana. Ett slags lergods, fint och hållbart.

Mmm denna ädla och goa dryck!

Nu drar vi vidare, vi har många timmar kvar.

Den koptiska kyrkan är stor i Etiopien och kyrkor finns överallt. Ofta lite mer färggranna än denna.

Dags för lunch i ett av alla små samhällen som byggts upp längs vägen till Djibuti. Här kan du få allt du behöver, mat, dryck och något att äta. Tyvärr är dessa samhällen också ställen där man kan få sig ett ligg. Långtradarchaufförerna träffar på de prostituerade flickorna, smittas av någon könssjukdom eller HIV som de sedan sprider vidare till sin egen familj.

Vi nöjde oss med Injira och getkött, lite pasta och en köttfärssås het som solen.

Grönt , gult och rött en vanlig färgkombo i Etiopien.

Daniel

Resan går snabbt vidare, allt för snabbt i mitt tycke. På den här bilden ser ni lite svarta prickar. Det är rovfåglar. Jag är fågelskådare och nu på seneftermiddagen passerade vi områden med otroligt mycket fågel. Stanna skrek jag inombords men jag visste att det inte skulle ske. Vi hade en lång väg kvar och det är inte kul att köra i mörker på dessa vägar.

På ett kort avsnitt såg jag ca 200 stäpphökar, ängshökar. Skrikörnar, stäppörnar och gamar ut över det. Hit vill jag komma igen, då för att skåda fågel.

På de allt för få "kissepauserna" passade jag givetvis på att skåda och fota lite. Det var en strid ström av lastbilar säkert 90% av trafiken.

Dag ett närmar sig sitt slut, det skymmer och vi har några timmars körning kvar. Inte kul speciellt när vår chaufför knappt hade någon mörkersyn...det var riktigt läbbigt.

Ha de!

Daniel

Juba Teaching Hospital a short visit

Hej!

Ett kort besök men en massa intryck!

Under hela min vistelse i Sydsudan försökte jag besöka olika vårdmiljöer för att se hur de jobbar, vilka utmaningar de möter, vilka mål, visioner de har. Idag hade turen kommit till akuten i Juba.

Några dagar innan var vi på sjukhuset och rekade och bokade ett besök på akuten.

Alla bilderna är tagna lite försiktigt med mobilen.

Johannes fick agera "modell".

Ett staket duger gott att torka kläder på. Som på många andra ställen i Afrika är patienten beroende av att ha några anhöriga som stöttar, någon lagar mat, tvättar kläder. En annan går ut på stan för att fixa fram de mediciener läkaren ordinerar och en tredje sitter hos den sjuke.

Tre är alltså det perfekta antalet besökare hos en patient!

Akuten är en kaotiskt plats, en huslänga med två flyglar, just idag med strömavbrott. I de små trånga korridorerna, fulla med patienter var det i stort sett omöjligt att se något annat än några leenden och ögonen.

Jag har tyvärr inte så många bilder från min dag på akuten desto mer minnesbilder. Jag hade med mig lite sjukhuskläder, handskar fick jag av "Mama Rose". Mama Rose var den bäst utbildad sjuksköterskan och henne skulle jag försöka hänga med. Hon var duktig på engelska så vi fann varann snabbt och snart hade hon satt mig i arbete...inte skulle väl jag bara titta, "du vet ju hur man gör, kolla upp mannen som satt handen i en maskin"!

Jag la om handen, han behöver till röntgen och sedan till operation var min bedömning. Vi tog också hand om en motorcykelolycka, en kvinna med hela låret uppskuret. Motorcykelolyckorna är många och de är ofta svårt skadade.

Mama Rose bestämde nu att våra två patienter skulle till röntgen och försökte ordna fram en ambulans då röntgen inte låg på samma ställe. Vi hade tur, en av sjukhusets två ambulanser fungerade.

Här kommer ambulansen. Nu fick anhöriga till våra två patienter lyfta in dem i ambulansen. Det fanns inget mer än ett hårt plåtgolv i bilen, alla anhöriga hoppade in där bak, chauffören, Mama Rose och jag satte oss fram! På med sirenen och ljusen, helt plötsligt sitter jag alltså i ambulans och åker i Juba, helt overkligt men riktigt kul!

På röntgen fick anhöriga sköta all hantering in och ut ur ambulansen, in och ut ur röntgen, betala röntgen(80 SSP) och sedan tillbaks till sjukhuset igen. Patienterna var ändå ganska svårt skadade med svåra smärtor men ingen större klagan trots det.

Väl på akuten gick jag o Mama Rose till operation och träffade en läkare som höll med Rose att de skulle opereras.

Du vet nu var operation ligger, ta mannen med handskadan och ta honom dit!

Förberedelserummet på operation, det fanns inga bårar så sitt eller ligg på golvet. Jag lämnade över min patient och blev sedan indragen på operation. På operation frågade de om jag hade någon kamera med mig...tyvärr hade jag lämnat den hemma trodde inte jag skulle få fota något, men mobilen var med...

Man amputerade två fingrar och försökte sy ihop ett. Lite tetanus vaccin och lite antibiotika, hoppas han slapp få infektioner.

Skåpet för att se röntgenbilder hämtades från ett annat rum, de hade bara ett.

Efter operationen var mitt besök slut, jag var också rätt trött och slut, det var så mycket intryck. Mama Rose fick min stora sjukvårdsbag(hade en del grejer då jag haft ansvaret för vår grupps sjukvård) som ett litet tack.

Huvudet var och är fullt med tankar om hur olika vi har det i världen, orättvisor etc

Hur hade Mama Rose och hennes kollegor det på akuten under oroligheterna i vintras??

Vi har det bra, glöm inte det!

Daniel

Ambulansförare!? Ni kör ju bara döda människor...

Hej!

När jag var i Sydsudan i höstas så besökte jag en del olika sjukvårdsinrättningar och så fort jag såg en ambulans försökte jag ta kort på den, om möjligt prata med de som körde den.

Det hände faktiskt då och då att vi stötte på ambulanser under våra strapatsrika resor. Givetvis var kameran uppe och någon bild togs. Tänkte ibland,  vad folk det var i en del av ambulanserna, de var ofta också prydda med gröna kvistar och blommor. Glömde bort detta tills jag i Juba träffade några unga pojkar.

Jag och Johannes bodde i området Godele i Juba hemma hos Mustafa. Mustafa hade förvarnat kvarterets byråd att två svenskar skulle bo och synas i området ett tag.

Kanske tur att han gjort det...när Johannes och tog oss en löprunda hade vi en svans med ungar med oss, de ville hålla handen, göra "give me five" hälsningen mm medans de äldre bara skrattade åt oss och nog tyckte vi var galna. Ute och springa när det är 30 grader varmt!!

Nåväl medan vi stretchade efter löpningen samlades en massa ungar kring oss och vi kom att prata om olika jobb med dem. Vi frågade vad de hade för planer, drömmar och vi berättade vad vi gjorde för något. Hemma i Sverige är ju vi som jobbar på ambulansen ändå ganska högt respekterade, folk tycker vi ändå gör ett ganska bra jobb.

Alla ungarna ville bli piloter, läkare eller lärare(Johannes är pilot) men ingen kunde tänka sig att köra/jobba med ambulansen...varför det frågade jag?

Ni kör ju bara döda människor var svaret!

De berättade att ambulanserna används vid begravningar, därför också många i dem och smyckade med kvistar.

När jag senare granskade "ambulansen" på denna bilden kunde jag läsa på sidan av bilen:

Alfa and Omega Funeral Services!!

Kan dock säga att det fanns ambulanser som körde levande patienter...för jag har åkt ambulans med "rödljus" och sirener i Juba!

Den storyn kommer om ett tag.

Ha nu en trevlig helg!

Daniel

Brandlarmet som var något helt annat!

112 här, vad har hänt?

Det brinner! Jag ser rök från grannhuset...ni måste skicka brandkåren!

Var ringer du ifrån, från vilken adress ser du röken? ...vet du om någon finns i huset?

Axamovägen 5!

Jag tror det...min kompis och hans tjej...vänta nu kommer någon ut...en gubbe med en spade och något annat i handen, skynda er det ryker!

Vi har redan skickat räddningstjänsten och ambulans, de är på väg!

Ojdå min kompis springer ut...han blir jagad av gubben, det måste ha hänt något,var är tjejen?

Håll dig inne, gå inte ut, vi larmar polisen också!

Först på plats är brandmästaren, i sin befälsbil, han möter en man...med en spade.

Ge dig iväg...annars slår jag ner dig!

Försvinn, annars dör hon garanterat!

Nu blir det riktigt hotfullt.

Den hotfulla mannen sätter sig och vaktar så att ingen kan gå in i huset.

När fler brandmän anlänt vågar killen från huset komma fram och berättar att hans tjej är knivskadad och ligger inne i det rökfyllda huset. Mannen är okänd för han, han bara ringde på dörren och knivhögg min tjej i magen, jag lyckades smita ut genom ett fönster. Nu har han ju också tänt eld på huset! Ni måste hjälpa min tjej...

Vi kan inte komma åt tjejen än. Polisen dröjer ett tag till. Finns det inget vi kan göra innan polisen kommer? Vi måste få bort han från huset...jo vi kanske skulle kunna använda en brandslang och vatten för att mota bort han. Vi försöker!

Vi gör det! Var försiktiga gubbs!

Det går inte att stå emot vattnet som kommer med en oerhörd kraft och han motas bort från dörren, som tur är kommer polisen fram precis då.

Passa er, han har dragit fram kniven igen.

Pepparspray är också effektivt, nu händer allt på en gång.

Hon tycker nog pressen skall hålla sig på behörigt avstånd.

 Handfängsel på.

Nu kan du vara lugn, han är inget hot mera. Vi kan hjälpa din tjej.

Gripen!

Rökdykarna hittar snabbt den skadade tjejen.

Äntligen kunde hon få lite vård av ambulanspersonalen.

Snabb transport till sjukhuset och en operation som räddade livet på henne.

Som ni säkert snabbt förstod är bilderna från en övning. Syftet med övningen var att träna sammarbetet mellan organisationerna(polis, räddningstjänst och ambulans) samt att se hur man agerar när man kommer först till plats till en händelse som egentligen skall "ägas" av en annan organisation än sin egna. I detta fallet var det primärt ett polisärende visade det sig, det var inte "bara" en brand utan något annat.

Övningen gjordes flera gånger, det var bara denna gruppen som använde vatten för att få bort gärningsmannen från huset så att de kunde gå in och rädda den skadade tjejen.

Är inte jättevan att fixa med svartvita bilder, det är färgbilder från början. Bara fixat lite med skuggor, ljus och kontraster.

Tar gärna emot tips, synpunkter! Kan bli att färgbilderna kommer i morgon men då utan "story".

Ha de gott!