Snart klar med Sydsudan!

Hej!

Nu har jag bara två dagars fotande i Sydsudan kvar att kolla igenom/redigera. Skönt att snart kunna "åka" vidare till Etiopien bilderna.

Här ett smakprov.

Grönsakshandlare. Längs vägen mellan Yei och Juba november 2013.

God natt!

Daniel

Står kvar på sin post, en hjälte i mina ögon!

Hej!

Vi börjar närma oss Morobo i södra Sydsudan. Efter nästan två timmars försening pga lastbilen som satt fast är vi strax framme.

Då man skall vara försiktigt med fotandet i städer och byar blir det lite smygfoton.

Typ så här...

Det finns gott om skyltar längs vägen. Snart skall en förlossnings och mödravårdsavdelning bli klar här.

En mycket viktigt del av Sydsudanesernas liv, husdjuren måste också må bra för att familjen skall må bra.

Målad information och reklamskyltar var vanligt. Någon som kan översätta?

Spår efter en NGO(Non governmental organisation).

Vårt första mål idag,  Morobo health Center. I ett tidigare inlägg har jag skrivit om stipendiet jag fått(Signe Thorfinns stipendie), ett syfte med resan var att se hur sjukvården fungerar, prehospitalt och även på sjukvårdsinrättningar av olika slag.

Morobo Health Center är ett litet ställe med en mottagning, ett förlossningsrum, har 5-6 platser för inneliggande patienter och ett litet laboratorium. Till min glädje stod två ambulanser inne på gården...

...de ser fina ut men fungerar tyvärr inte:(

De är sönder och det finns inga pengar att reparera dem. Ambulanserna, om de hade fungerat har en chaufför. Chauffören är inte sjukvårdsutbildad, det finns inga "grejer" i bilen, ingen bår, inga mediciner, ingen syrgas...bara ett plåtgolv där patienten läggs och sedan kör man. Anhöriga till den sjuke/skadade får vårda. Närmaste större sjukhus ligger i Yei, tar ca 2 timmar, hur vägarna ser ut, vet ni som läst mina tidigare inlägg från Sydsudan.

En toalett finns i alla fall ute på gården.

Många som ligger inne har malaria, nu när det är torrperiod är det färre fall av malaria.

Marie som också är sjuksköterska tittar på en malariasjuk man.

Vi går in på ett kontor och får lite uppgifter om vad de gör på centret. Labbet klarar av att undersöka malariaprov, HIV, urinprov, TB(tuberkolos), hb(blodvärde). De utför en hel del vaccinationer av barn och kvinnor...när de har tillräckligt med personal och mediciner!

De saknar nästan allt personal(de flesta jobbar på privata mottagningar eller hos någon NGO som betalar bättre), utrustning, elektricitet och mediciner. Det är nästan 6 månader sedan de fick en leverans av mediciner hit, då och då kommer någon NGO och lämnar lite grann.

Den högst utbildad är en sk medical assistent(mitt emellan läkare och sjuksköterska), sedan har de 3 sjuksköterskor/barnmorskor och en vakt. Vakten är den som är "most skilled", bäst att ta hand om akuta olyckor!!

Följer man diagrammet kan vi se att de ligger faktiskt bättre till än målet de satt, i augusti i alla fall. Bilden är tagen i november.

Två droppar av liv! Numera behöver man inte sticka barnen för att ge vaccinationer.

De har ett digert utbildningsprogram, hoppas de hinner med det.

Förlossningsbordet eller kan jag kalla det säng?

Lite av utrustningen på förlossningssalen. För att minska barnadödligheten och mödra dödligheten försöker man få fler kvinnor att komma till health centers som denna, där de kan bli förlösta av en utbildad barnmorska. Skulle det stöta till problem under förlossningen...så blir det tufft. Det tar två timmar till närmaste ställe(Yei) som kan utföra ett kejsarsnitt, ingen ambulans, inga bilar...

Sydsudan har en av världens högsta mödradödlighet, nästan var 7:e kvinna riskerar att dö när hon skall till att föda. I Sverige är den risken minimal.

Mitt i allt detta finns det kvinnor, ja det är för det mesta kvinnor! Hjältar som inte vill lämna sin post, som ser till att ta hand om de som bor i byn/staden, trots dålig lön, trots hemska arbetstider, trots att det saknas mediciner, utrustning mm.

Här kommer en avslutande bild på en hjälte!

Det var allt för idag.

Daniel

Problem i jakten på Lord´s Resistance Army!

Hej!

Under mina veckor i Sydsudan gjorde vi lite besök på olika platser, det kunde vara skolor, kyrkor eller olika sjukvårdsinstanser.

Vi skulle "bara" åka i 1,5 timme från Yei till Morobo som ligger väldigt nära Uganda och Kongo. Inte hade jag räknat med att nattens regn skulle ställa till med några problem...

...men bara efter några kilometer stötte vi på problem!

Vägen var totalt blockerad! En militärtransport hade fastnat mitt på vägen och på bägge sidorna om den hade andra lättare lastbilar försökt köra förbi och fastnat de med.

Jag tog en bild i skydd av att bilen. Det sista du skall göra är att fota militärer eller andra myndighets utövare, för då kan det bli problem.

Skulle vår tripp ta slut så snabbt?

Det visade sig vara den ugandiska armén som skulle upp till Centralafrikanska Republiken för att försöka få tag på Joseph Kony, ledaren för den fruktade LRA. De använde sig av Sydsudan för att lättare nå han.

Den korta killen var högste officer och ledde arbetet med att få loss lastbilen. Jag gick fram till han och frågade om det var okej att jag fotade lite medan de försökte få loss lastbilen..."yes you can do it" och jag gick och hämtade kameran.

Det var rätt mycket avgaser sp jag förstår att Marie inte ville stå kvar.

Kändes rätt fruktlöst att försöka rubba lastbilen med hjälp av dessa män.

Den lilla gröna lastbilen fylldes med soldater för att ge tyngd så att den kunde få fäste att dra loss lastbilen.

Ta i nu gubbs!

Har du Jesus?

Nu rör den sig! Yes!!

Det är lätt att fastna när man ser hur vägen ser ut. Nu gäller det att de andra bilarna kommer loss de med.

Nu började "löjtnanten" till vänster i bild kräva cigaretter eller pengar av mig för att han låtit mig ta bilder av losstagningen. Jag röker inte och några pengar ville jag inte ge till han så då ble han lite sur och pekade med hela handen " I will be back for you!"

Bil efter bil kommer loss och till slut kan vår bil passera.

Här kommer den...inget kraftpaket, gammal och slö så vi fick gå en liten bit.

Försökte slippa "löjtnanten" men han var uppmärksam på att vi var förbi och kom tillbaka till mig och skällde lite men tog till slut i hand och vi kunde dra vidare. De ugandiska soldaterna fortsatte också sin färd. Med facit i hand så lyckades de inte med sitt uppdrag Josef Kony är fortfarande på fri fot i juni 2014.

En helt vanlig vy, några hyddor, lite kläder på tork, disk...och en mobilmast längst upp till vänster i bild. Jag hade bättre täckning här i Sydsudan än jag har i Småland!

Åter en olycka, den hade precis hänt och lastbilschauffören hade det svårt att hålla folk borta från att ta hans last och hans diesel. Ryktet om olyckan spred sig snabbt.

Unga tjejer springer för att få tag på lite diesel från lastbilen.

Någon kilometer senare möter vi fortfarande folk, ffa barn som vill ha tag på diesel. Tyvärr händer det alltför ofta att människor blir skadade i samband med dessa "dieselstölder", bränder och explosioner dödar många.

När vi passerade på hemvägen låg lastbilen kvar, utan diesel och lite mindre last.

Nu åker vi dock vidare mot Morobo, vi är väntade.

Daniel

Vad du än gör ta inga kort, ta inte fram kameran Daniel!

Hej!

Hur kul är det att höra det som nummer 2 efter att ha blivit välkomnad till Juba, i Sydsudan??

Jag lämnade Tanzania den 5 november, kom hem till Jönköping den 6:e, åkte tillbaka till Afrika den 7:e. Var hemma typ i 12 timmar.

Svenskt novemberväder usch!

Efter en övernattning i Addis Abeba hos några vänner var jag äntligen i Sydsudan.

Min första sight över Juba, som ligger precis vid Nilen.

Lite mer av Juba från ovan.

Många plan från FN på flygplatsen. Sydsudan är ju världens nyaste land, fyller tre år i sommar. Landet har ju haft det besvärligt i många år och har ett stort hjälpbehov för att komma på fötter. Nu när detta skrivs i april har det inte blivit bättre tack vare oroligheterna som började någon vecka efter jag lämnat landet.

Äntligen framme. Värmen slog till direkt minst 30 grader. Tog mitt första foto på Sydsudanesisk mark och direkt var gubben till höger på mig No Photo! Jag bad om ursäkt och gick mot terminalen. Kaoset där inne går inte och beskriva bra men efter typ en timme var jag igenom.

Utanför träffade jag vår chufför samt Pether en god vän som jobbade i Juba för FN:s räkning. Han hade några minuter över för att hälsa mig välkommen. Hans uppgift var att stötta kriminalvården i Sydsudan.

Innan vi lämnade Juba var vi tvungna att hitta någon som kunde ta en passbild på mig, till ett tillstånd någon byråkrat hittat på. Det var ett äventyr i sig men jag hann inte ta fram kameran innan ordern kom: Vad du än gör ta inga kort här i stan, ta inte fram kameran!!!

Tydligen var det förenat med besök hos polisen i timmar, risk för beslagtagning av kameran mm om fel person såg det så jag lydde order och fick nöja mig med att titta.

Efter att ha varit på resande fot i tre dagar hade jag nu bara 80 km kvar till slutmålet, staden Yei i södra Sydsudan. Jag hade kallt räknat med att sova hela den resan men...

...med vägar som det här var det omöjligt. Så fort du slappnade av det minsta slog du i huvudet nått kopiöst...det var till att hålla sig vaken för att komma helskinnad fram.

Det finns en asfalterad väg i Sydsudan,den går från Uganda upp till Juba. Kan nämna att Sydsudan är 2,5 ggr större än Sverige så ni förstår att det finns lite utmaningar i landet.

Nu var vägen ändå bra, regnperioden är nästan över:)

Rena motorvägen, här kom vi nästan upp i 50 knyck.

Fota inget där det finns poliser eller militärer hade de sagt, så en skylt måste väl vara ok?

Efter 5 timmar var vi framme i Yei, min bas i ca 1 vecka.

Detta var mitt hem under den tiden. Ett eget litet hus med grästak, presenning inne i taket för att undvika vätan, en dörr som knappt gick att stänga och en lampa och ett eluttag. Ström via en generator 4 timmar per kväll. Funkade kanon!

Detta var ett litet första smakprov på mina dagar i Sydsudan. Ni får gärna följa med om ni vill. Det blir lite bilder...på landet var det inte lika strikt fotoförbud och när jag väl var tillbaka i Juba blev det en o annan bild trots allt.

Ha de!

Daniel