Varför Sydsudan och vem var Signe Thorfinn?

Hej!

Mina rubriker verkar bli allt konstigare med tiden men så blev det när jag försökte få ihop det idag.

Ända sedan min uppväxt har Afrika facinerat mig, kanske från berättelser jag hört i söndagsskolan från missionärer som var på besök, kanske från teven med alla dess naturprogram, kanske har nyhetsrapporteringen också spelat in.

Hur som haver, jag har längtat att få komma dit. Sommaren 2008 blev Tanzania mitt första möte med Afrika och jag föll direkt. Efter en högskolekurs 2009 om hälsoinsatser i låginkomst länder har jag blivit mer engagerad i dessa frågor, då genom det arbete min/vår kyrka försöker göra i några länder i Afrika bl.a. Tanzania, Sydsudan och Etiopien.

Som svar på fråga ett, då kyrkan har en lång "historia" i Sydsudan ville ett gäng åka dit för att lära känna landet och våra vänner där. Jag tänkte att det vore bra och hänga på dem och få sällskap under en tid. Vi blev ett gott gäng, en salig blandning av folk, lärare, sjuksköterskor, en pilot, byggnadsingenjör, socialarbetare och studenter. 

Sista kvällen med hela gänget.

Jag jobbar på ambulansen i Jönköping som sjukskötare och såg på landstingets hemsida att det fanns en stiftelse där man kunde få pengar för att hospitera inom sjukvården i andra länder, det var Signe Thorfinns Stiftelse.

Vem var hon då? Född i Värnamo 1909, dog även där 2001. Jobbade som sjuksköterska och tog yrket som ett kall och då kan man inte gifta sig...i alla fall inte på den tiden.

På 50-talet fick landets läkare och sjuksköterskor erbjudande att köpa Astra-aktier vilket hon gjorde trots många andra var tveksamma till aktiehandel. Detta blev grunden till en stor förmögenhet, som senare lades in i stiftelsen.

Signe reste mycket, gjorde många studiebesök på sjukhus världen över, hon tyckte mycket om det då det vidgade hennes vyer och gav mycket stimulans som kunde användas här hemma. Att kunna få söka resestipendium blev därför en prioriterad del i stiftelsen. Signe ville att sjuksköterskor skulle ut i världen och inspireras och påverkas. Det var detta som gjorde att jag sökte mitt stipendium.

Jag tittade på lista på alla som fått stipendium innan och såg att det var 3-4 män annars bara kvinnor...hmm skulle det vara positivt för min ansökan?

Jag ville besöka Sydsudan(världens nyaste land) och Etiopien, ffa se hur akutsjukvården funkade och hur eventuell ambulansverksamhet bedrevs i dessa länder. I och med att många låginkomst länder fått det bättre har antalet skadade i  trauma och dödsfall i trauma ökat lavinartat vilket är en stor belastning på sjukvården. Hur är deras verklighet? Det skulle jag snart få en liten inblick i.

Jag beställde biljetter och fixade med olika kontakter i både Sydsudan och Etiopien och hoppades på stipendiet, om inte fick jag stå för allt själv och då hade det inte blivit några julklappar till barnen hemma:) Nu i efterhand kan jag bara säga: Tack!

 Genom pengarna jag faktiskt fick har jag fått en massa upplevelser, en del av dessa kommer  som inlägg här på FS. Det blev mycket text denna gången mer bilder i nästa blogg. Då från Yei, södra Sydsudan där vår grupp hade en studiedag för olika ledare i en kyrka.

Vi ses snart igen!

Trevlig påskafton!

Daniel

En svartvit vandring i Embakasi Nairobi

Hej!

Tack för alla kommentarer jag fick i förra bloggen!

Nu skall vi fortsätta vår vandring utanför kyrkan som vi besökte för några bloggar sedan.

Blir inte så mycket text inatt....för jag börjar bli lite seg nu.

Det var tvättdag i hela området.

En träkols försäljare. Att många eldar, lagar sin mat med träkol är ett stort bekymmer i mång afrikanska länder. Skogarna försvinner vilket kan leda till klimatförändringar, marken urlakas, risk för jordskred etc när det regnar mycket.

 I Sydsudan är träkol i stort sett det enda bränslet hela landet använder för matlagning(97%) ni kan ana vad det kan leda till.

Ett fantastisk myller av folk!

Det byggs överallt. Enligt de som vi promenerade med tar det inte många månader att bygga dessa höghus.

Reklamen målas ofta på väggar, dörrar. Här fanns det i alla fall mjölk att köpa.

Så fort man stannar en stund kommer det fram barn.

En del får tyvärr leka i den här miljön.

De här kompisarna får avsluta dagens bilder. Det är fyra föräldralösa killar som kyrkan tagit hand om. De har fått en bostad, utbildning samt ett litet jobb. De vaktar en liten tomt där kyrkan hade en verkstad där de bedrev någon slags yrkesutbildning.

Killen med kepsen gick och hämtade sin vaktskjorta, han ville vara rikgtigt fin på bilden. Stolta grabbar...lycka till killar!

God natt vänner!

Daniel

Embakasi Church, Nairobi Kenya

Hej!

Nu är det dags att återvända till Kenya igen. Skall försöka förmedla lite bilder från en gudstjänst vi var med på...ja det är inte svårt men svårt är det att förmedla känslor och stämningen. Vet inte om bilderna får er att längta/önska er till en gudstjänst som denna, men får ni tillfälle när ni någon gång är på resa i afrika så besök en gudstjänst!! Jag lovar, att ni tar intryck!

Det blir en blandning mellan svartvit och färg.

Kyrkan ligger mitt i smeten, mitt i ett bostadsområde med hus precis intill. När kyrkan byggdes var det helt tomt runt omkring, inte ett hus i närheten. Nu är det lite annorlunda som ni ser.

Mötet började vid tio på förmiddagen, den andra av tre gudstjänster de har varje söndag. Innan vi gick in ville pastorn hälsa på oss och visa oss runt lite grann.

Tittar ut, mellan höghusen folk som bor i plåtskjul, en uppställningsplats för tankbilar mitt i ett bostadsområde....blåljusmänniska som jag är ser jag ett tänkbart katastrofsenario!

Kyrkan bedriver lite skolverksamhet visade det sig.

Hmm, a cold day...undrar hur de definerar vad som är en kall dag? Jag gick ofta i shorts och t-shirt medan många här gick med täckjacka, mössa och halsduk.

Efter en kort presentation av vilka vi var gick vi in i kyrkan, som besökare fick vi sitta längst fram...schysst tänkte jag men efter några minuter i den, i och för sig medryckande musiken/sången kände jag att tinnitusen var på g.

Här hänger vi med i takten eller?

Olika stilar har vi alla, här en med inlevesle och glädje!

Uppe på läktaren satt en hel del barn som senare gick till söndagsskolan. Vad tror ni den här tösen tänkte på?

Föreståndaren, pastor Solomon välkomnar Bengt att predika(på engelska). Mötena här i kyrkan tolkades alltid till engelska från swahili, idag blev det tvärtom...för det mesta i alla fall. Bengt är uppväxt i Tanzania och talar flytande swahili så när tolken inte kunde det rätta ordet på swahili tog Bengt över och predikade en stund på swahili och tolken fick tala engelska till publikens förtjusning.

Bengt rockar loss:)

När mötet var slut vid halv två var det inte fel att få besöka deras för dagen nyinvigda toaletter!

Många här i Kenya talar bra engelska, så även många barn. Efter mötet var det många som kom fram och hälsade, många barn ville hemskt gärna bli fotograferade och skrattade gott när de såg bilderna.

James, längst till höger var lite sur, han ville vara själv på ett foto men så fort han ställde upp för ett kort rusade några kompisar fram.

Vet inte om han blev så värst glad på bilden ändå, ser lite fundersam ut eller hur?

Den här bilden är tagen utanför kyrkans område och i de två kommande bloggarna blir det lite bilder från närområdet.

Ha de!

Daniel