Att vara rädd för en fotboll!

Hej!

Bli inte oroliga detta blir inget inlägg om fotboll och sport utan om en upplevelse jag/vi fick i Sydsudan för en dryg månad sedan.

Ni som läst min blogg senaste månaden vet att det handlat mycket om Sydsudan och att jag ingått i ett sjukvårdsteam som jobbat på 2 ställen i sydöstra Sydsudan.

När vi hade mottagning i ffa Lotimor kom det mer folk för varje dag vi var där, ryktet spred sig att det var några vitingar på kliniken i byn. De flesta kom för att de behövde hjälp men nyfikenheten på oss gjorde att mottagningen var packad med människor.

Här står Marie och Patric och jobbar bland alla som väntar. Jag la märke till att det var många barn och många av dem var inte sjuka. Jag hade med mig tre fotbollar, jag pumpade upp en boll då jag tänkte att de friska barnen kunde spela fotboll utanför mottagningen så skulle vi få mer plats mottagningsarbete.

Vad förvånad jag blev då ingen förstod vad jag kom med, ingen hade sett en fotboll innan. Överallt där jag varit i Afrika spelas det boll med riktiga bollar eller hemmagjorda bollar. 

Jag och Josef fick kasta och sparka bollen oss emellan.

Vad är det han pysslar med? Kan det vara något kul, roligt?

Rätt snabbt märkte vi att de unga pojkarna fattade att detta kunde vara något roligt.

Att flera killar har tröjor med Etiopiens färger beror på att de ofta går dit, ligger bara typ en mil från Lotimor. Folket här är Nyangatom, en folkgrupp som är nomader och som finns på bägge sidorna av gränsen.

Snart var det en skock med unga tjejer och killar som sprang omkring på gården och tjöt av skratt. Så otroligt kul att se hur kul de hade tillsammans. 

Bollen blir snabbt sliten, det är mycket taggar och törnen bland buskarna.

Att möta människor, barn som aldrig sett en fotboll. Se hur vuxna blir rädda för en studsande boll, se hur en del springer om jag riktar en kamera mot dem i tron att jag skall skjuta dem, det ger mig en del att fundera på. Saker jag tar för givet är inte så givna för andra. 

På mottagningen utanför Kapoeta var det likadant, en fotboll vad är det?

Linus visar hur man sparkar en boll.

Förstora gärna bilderna för se bättre. Här skyddar de sig för bollen.

En tåpaj?

Passa mig, jag vill också sparka på bollen!

Mååål!

Det var jobbigt att inse/se hur det är, hur våra nya vänner levde, har det. Just nu var de vuxna ute och letade mat dagtid, barnen fick till stor del ta hand om varandra. Här finns det knappt tid eller ork för lek. 

Just nu är det mängder som svälter i Afrika pga torkan, konflikter mm. Jag/vi som var här i Sydsudan är med och samlar in pengar för att kunna hjälpa ca 4000 människor i detta området. 

Du får gärna vara med och hjälpa till! Se den här korta informationsfilmen och agera sedan på bästa sätt! 212404066

Kan berätta att idag lossas lasten i 1 av lastbilarna i Narus, Sydsudan. En lastbil är kvar i norra Kenya, vi väntar på tillstånd att få köra in till Sydsudan med den. 

Önskar er alla en skön vårkväll!

Daniel

Lotimor, en vacker plats i Sydsudan

Hej!

Lotimor är den vackraste platsen jag sett i Sydsudan, tack vare regnet som föll veckan innan vi kom var det härligt grönt i alla buskar och träd. Hoppas att jag med några bilder skall kunna visa er hur fint det var.

Är ingen landskapsfotograf men jag har gjort ett försök i alla fall.

Här är vi på promenad, vi ville se lite hur människorna bodde, vad de odlade, åt. Prata med dem om hur de påverkades av torkan etc. I de senaste bloggarna har jag visat bilder från dessa vandringar.

Boplatserna är inhägnade av taggiga buskar för att hålla eventuella rovdjur ute.

Precis bakom skolan där vi sov fanns det en kulle, den ville vi absolut bestiga. 

En liten boplats, liknande boplatser fanns utspridda kring Lotimor. Varje man kunde ha upp till 10-talet fruar så ofta var en boplats för en familj, en "storfamilj".

Soluppgång. Här hemma längtar vi efter solen för att den skall värma oss, i Lotimor var det redan 30 grader varmt när solen gick upp:)

Tommy och Jocke njuter. Tommy våran allt i allo, ingenjör och Joakim våran läkare. 

Tommy har lånat min kikare, tror dock inte att han spanar efter fåglar som jag alltid gör.

Efter att ha spanat mot Etiopien och soluppgången vänder vi blicken mot Lotimor, solen har kommit upp lite grann.

"Centrum" av Lotimor. Längst bort en gammal "missionsstation" som katolikerna byggt. De lämnade den till myndigheterna när landet blev självständigt 2011. Kliniken i mitten och skolan(nedlagd) där vi bodde. Vi fick först rengöra golven lite från all avföring från getter, åsnor mm. Tyvärr är skolan nedlagd, just nu i alla fall. Lärarna fick inga löner utbetalda och till slut drog de. Läskunnigheten i området är under 1%!!

Skolan.

En del av byn samt kyrkan längst till höger.

Kliniken med den borrade brunnen i bakgrunden, samlingpunkten. Tack o lov för rent vatten!!

Nu vet ni lite hur det ser ut i området jag/vi varit i. Det blev många bilder idag:)

To my english friends. A lot of photos today, I wanted to show how the surroundings of Lotimor looks like. Photos from the hill behind the school and also when we went for our walks.

Vill ni hjälpa till med en insamling för att ge de boende i detta området ca 4000 personer mat och utsäde så se filmen jag länkar till här under.

212404066 en kort film på ca 4 minuter. Förstora så blir bilderna som bäst...tycker i alla fall jag:)

Daniel

Två fötter...

Go kväll eller natt!

Sitter på jobbet, äntligen har det lugnat ner sig lite, vi hinner äta och hämta andan lite. Jag hinner t.o.m att skriva detta:)

Sitter och funderar på fötter, inte vilka fötter som helst utan på dessa.

De tillhör en gammal kvinna av Nyangatom, ett nomadfolk som bor i Etiopien och i Sydsudan där jag nyligen var.

Hon och några andra gamlingar satt under ett träd i skuggan. De hade letat mat stora delar av dagen, vad hittade de? Några små frukter som de nu kokat i flera omgångar för att kunna äta utan att bli sjuka. Trots det kan man bara äta skalet och dricka vattnet frukterna kokats i. Det smakade inte gott kan jag säga er.

Deras fötter orkar inte längre, de kan inte följa med de yngre på vandringarna med boskapen, dit där det finns vatten och betesmarker och kanske lite mat!

Har deras vandring nått sitt slut...

Det behöver inte bli så. 

Det pågår flera insamlingar till förmån för de som drabbas av torkan, svälten på Afrikas Horn, en av dem kan du se/höra om här nedan, klicka gärna på länken.

212404066

Tack för idag, önskar er alla en go vecka!

Daniel

Första mötet med svälten...

Hej!

...passerade utan att jag la märke till den. 

Vi körde rätt snabbt i vår lilla 3-bils karavan. Byarna passerades utan att stanna. Någon enstaka kisspaus eller en punktering var enda orsaken till stopp, vi hade bråttom, vi ville inte åka i mörkret.

Vi var inte rädda att någon skulle attackera oss, råna oss utan vi ville kunna se spår av det man ibland kallar för en väg.

Den kommande "mathyddan" blev till en bra utsiktspunkt. 

Då det knappast passerar en bil i månaden på detta stället var många nyfikna på vad som hände när de hörde bilarna.

Andra brydde sig inte alls de hade fullt upp med att säkra inhägnaden till sina djur.

Allt har taggar i Sydsudan, känns det som i alla fall.

Kanske dags att knyta an till rubriken:) den begynnande/pågående svälten i Sydsudan. Vi hade hört om att områden i Sydsudan hade svält men de var inte nära dit vi skulle. 

Vi passerade en borrad brunn under dagens färd, givetvis en samlingsplats. Folk kommer långväga för att hämta rent, friskt vatten. Vi stannade till kort för att ta lite bilder.

Kvinnorna pumpade upp vatten, hoppade när de pumpade upp vatten till sig och bl.a åsnorna.

Sugna på lite vatten?

Jag passade också på att ta några kort på allt kring pumpen, tyckte väl att allt så "bra" ut, fint ljus etc

Det var först här om dagen när jag skulle fixa till nästa bild jag noterade hur flera barn såg ut.

Förstora bilden så ser ni med vilka jag tänker på. På avstånd ser allt lite idylliskt ut men en närmare granskning visar något annat.

Jag har skrivit om insamlingar till Sydsudan tidigare och kommer fortsätta att göra det. Kan du så stötta gärna någon insamling. Gärna den som länken här nedan visar i en kort film(4 min)

Sydsudan

Avslutar med en sv-bild önskar er alla en skön helg...jag tillbringar min på jobbet. Dags att cykla dit nu:)

Daniel

Att sitta och titta på när andra jobbar...

Hej!

Det skojas friskt ibland om bl.a kommunalarbetare, en jobbar 2 står och tittar på och kommer med kommentarer. Vi fick vänta i flera timmar i Nanyangachor innan vi fick tillstånd av "bychefen" att åka vidare till Lotimor. 

Jag fotade och gick omkring på hans compound, det verkade som han hade rätt många fruar(räknade till 11). Månggifte är tillåtet och rätt vanligt i Sydsudan. Jag träffade på män som hade 10, 12 fruar även om det är mer vanligt med 2-3 fruar. 

Här verkade det som om den yngsta frun hade det tuffast. Diskade, fixade maten mm medan de andra bara satt och tittade och pratade. Jag bara gissar då jag inte kunde prata med dem men visst såg det så ut.

Efter ett tag bryr sig folk inte så mycket om att det sitter ett gäng främlingar på gården. Folk kommer och går, kollar lite på oss men går vidare.

Titta på min vackra dotter.

Dags för ett bad.

Här kommer Moro, en av våra chaufförer. Dags att åka kanske:)

Ja här kan vi inte sitta längre så efter ett antal timmars väntande fick vi åka vidare, med en guide samt en "medföljare" som skulle ha lite koll på vad vi gjorde. Tack o lov! Med lite bättre kommunikation, samt något mer papper hade allt gått lite fortare. Nu vet vi det tills nästa gång:)

Då är vi på väg...det kallas för väg i alla fall. Vi skall upp på platån ni skymtar i överkant, köra över den och ner på andra sidan. Helst vara framme innan det är mörkt men det känns tveksamt om vi hinner. Nu väntar ett riktigt prov för våra bilar, däck och chaufförer. Det ni ser nu är en bra del av vägen...

Trevlig påskafton vänner!

Daniel