Ögonblick
Lite fåglar i Awassa, Etiopien
Salamno!
Nu byter vi till något mer lättsamt efter två lite tyngre bloggar om sjukdom och elände.
Jag lämnar Addis Abeba med buss, fem timmars resa söderut i landet. Reste ensam så jag tog det lite försiktigt med fotandet på bussen.
Resan gick bra även om jag inte förstod så mycket av den etiopiska teveserien och efter några timmar var jag rätt trött på den etiopiska populärmusiken som dånade ut ur högtalarna.
Väl framme installerade jag mig i huset jag skulle bo i en vecka och tog mig sedan en promenad ner till sjön, Lake Awassa. I några reserapporter jag läst skulle det vara gott om fåglar precis där jag skulle bo något som verkligen stämde.
Nu kommer ett litet smakprov.
Brun glada, den afrikanska gulnäbbade rasen.
En riktigt stor näshornsfågel, vanlig i Awassa.
Lite sandtvagning.
Ooh så skönt! Fick du den loppan med, nice!
I mitt tycke Afrikas fulaste fågel, Maraboustorken!
En närbild...bläh
Måste nog ta och avsluta med en betydligt vackrare fågel så ni inte mår illa.
Nu är det slut för idag, kommer att bli mycket fågelbilder framöver. Nu hoppas jag på en lugn natt(är på jobbet), om det är lugnt mår ju Jönköpingsborna bra och jag behöver inte köra dem till sjukan, en vinn vinn situation:)
Daniel
Addis Ababa Fistula Hospital
Salamno!
Fattar ni något av rubriken??
Om ni orkar läsa denna blogg så kommer ni att veta liite mer om Fistula.
Att det handlar om sjukvård förstår ni. Mycket kortfattat, handlar det om de förlossningsskador som kvinnor kan få när de skall föda fram ett barn. I Etiopien föder de flesta utan att en utbildad barnmorska finns med vilket ökar riskerna för förlossningsskador. Kvinnorna är ofta unga, inte färdigväxta i bäcken/höfter, har de också varit undernärda pga fattigdom kan kroppen inte vara klar/orka en förlossning.
En förlossning som går fel kan pågå i flera dagar och till slut föder kvinnan fram ett dödfött barn, samtidigt har trycket från barnets huvud gjort att det blivit ett hål(en fistula) i urinblåsan eller tarmen och kvinnan blir därefter inkontinent. Denna inkontinens leder ofta till att kvinnan kan bli övergiven av sin man, sin familj. Kan inte försörja sig eller sina barn. De blir utstötta, de kan inte hålla tätt, de luktar illa. De kan inte föda fler barn etc. Ett oerhört stort trauma.
Gatubild från Addis, tror det är från stadsdelen Merkato.
1959 kom makarna Hamlin till Etiopien från Australien, de var bägge gynekologer och skulle jobba på ett sjukhus i Addis i 3 år. Här mötte de dessa kvinnor och blev drabbade av deras öde och beslöt sig för att göra något åt saken.
Sedan 40 år finns det nu ett sjukhus i Addis tack vare dem och jag skulle nu få göra ett studiebesök där. Det ingick i mina planer sedan jag fått stipendiepengar från Signe Thorfinns stiftelse hemma i Jönköping.
Tog en av de talrika blåvita taxibilarna dit, bad chaufförer åka och ta en fika och återkomma efter ett par timmar.
Förlossningsskador kan ske i Sverige men de är inte vanliga, bara i Etiopien drabbas 9000 kvinnor per år. Av dessa opereras bara 3000 per år och de flesta just på Fistula sjukhuset i Addis eller i någon av deras numera fem filialer ute i landet.
Vården är gratis för kvinnorna, t.o.m resorna till och från hemmet får de hjälp med. Ofta en resa som kan ta kvinnorna flera dagar. Operationen som görs är oftast lyckad nästan 75% blir helt torra igen medan andra kan ha en viss inkontinens kvar. Flera kan föda barn igen. De allra flesta återvänder hem till sina familjer igen. För de som inte blir bra har Hamlins Institut byggt upp en lantgård där kvinnorna kan lära sig sköta små affärer och skaffa sig en försörjning.
Det är ytterst sällan kvinnorna kommer med ambulans utan ofta är det lokala transportmedel.
De avvisar aldrig en kvinna som kommer till sjukhuset.
Visionen för Hamlin Fistula Ethiopia är att förbättra mödrahälsovården i landet och att de till slut få slut på fistula patienter. Som ett led i det arbetet har de startat en barnmorske utbildning för att få ut mer utbildade barnmorskor i landet. Catherine Hamlin snart 92 år jobbar fortfarande kvar i Etiopien, hon kommer inte få se det uppfyllt men hon tror att nästa generation skall få se det.
I väldigt fint skick.
Ingången till sjukhusområdet. Man får inte fota inne på området.
Jag fick ett par intressanta timmar där inne, fick träffa flera kvinnor, se hur allt funkar...gick inte oberörd därifrån.
De har en mycket fin hemsida som har mer information om du skulle vara intresserad, nyhetsbrev, berättelser från kvinnor, bilder mm ta gärna en titt på den: www.hamlin.org.au
Det finns en bok om Catherine Hamlin: The hospital by the river, går att köpa via hemsidan...går också att donera pengar om man så vill.
Efter det här besöket var mina dagar i Addis över för den här gången, efter detta tog jag bussen till Awassa där jag var i en vecka, men mer om det senare.
Daniel
En överlevare!
Hej!
Tänk vilket fantastiskt jobb jag har ibland!
För er som inte känner mig så jobbar jag som ambulanssjukskötare. Hur kan det vara fantastiskt? Ja, inte är det alltid så men för några timmar sedan hade jag ett underbart möte med en person.
Tänk att ha den förmånen, få dela några minuter med en medmänniska. I detta fallet en som är över 90 år pigg och alert(har ständigt två faktaböcker igång, lyssnar/ser på dokumentärer och debatter på radio och teve) men som nu ramlat och slagit sig lite grann.
Under resan till sjukhuset har vi ett samtal, där "hen" berättar om sitt liv, jag får kämpa för att inte storgråta. När jag skrev rubriken syftade jag på de som överlevt Förintelsen i Auschwitz och andra läger.
"Hen" är en av dem, från Polen. När ryssarna närmade sig Auschwitz gick ordern ut att döda så många som möjligt av judarna och "hen" insåg att slutet var nära då det kom en order från Tyskland att de behövde ett antal arbetare till en vapenfabrik. "Hen" och en massa andra fick klä av sig och blev inspekterade av SS och de som var i bäst kondition fick rena kläder och reste till Tyskland.
I Tyskland fick de jobba tillsammans med tyskar på fabriken. "Hen" fick jobba tillsammans med en "god tysk", det fanns sådana sa "hen". När kriget tog slut blev "hen" räddad av de "vita bussarna" från Sverige. Min farfar var en av de som körde och jobbade med judarna efter 2:a världskriget...
I veckan som gått har det varit mycket på teve och radio om Auschwitz och Förintelsen, "hen" sa att det varit mycket svårt att sova då en massa minnen kommit upp till ytan. Jag berättade att jag var i Auschwitz 1990, "hen" hade varit där igen 1947 tillsammans med sin livskamrat som ville försöka förstå något av det som hade hänt.
När jag lämnade "hen" på röntgen fick jag frågan om jag hade familj, ja fru och två barn. "Ta hand om dem, glöm inte att säga förlåt till varandra. Då kommer det att gå bra".
Tack kära patient för vad jag fick av dig idag!
Daniel
Vilken underbar patient!
Hej!
Har ett dygnspass idag på ambulansen. Varit ett mycket intensivt pass så här långt. Började vid åtta, fick avsluta lunchen strax innan tre, värmt den två gånger och sedan har det bara rullat på. Lugnt just...före stormen?? Lördag kväll? Detta är inget klagobrev, jag bara konstaterar.
Alla bilder med människor i dagens inlägg är från övningar.
Just nu lever jag på min senaste patient. Tänk att få träffa/möta en människa som hon. I det här jobbet
träffar man på allt och alla typer, det mesta rinner av men vissa gör intryck!
Hon hade all anledning att vara bitter, grinig eller deprimerad men inte hon. Svårt sjuk de senaste 40 åren, varit vid dödens port ett flertal gånger(berättade om upplevelser), KOL, reumatism, bukproblem, smärtproblematik ut över det vanliga och nu dessutom inoperabla tumörer!
Trots dagens problem(som jag försökte lindra) var det hon som gav mig kraft och energi. Hon utstrålade en inre glädje, kraft, framåt anda. Hon hade mål och visioner om framtiden. Hon sa bl.a:
"Jag har bara ett liv! Jag vill göra det bästa/mesta av det livet, jag skall kämpa vidare för jag är för nyfiken på livet för att stänga mina ljusblå".
Kan bara säga, tack för "mötet" idag!
Det går inte att spola tillbaka livet! Lev nu!
Det var allt för idag.
Daniel
Streetphoto Addis Abeba:great ethiopian run
Salamno!
Nu kommer fortsättningen på gårdagens inlägg och bild. Idag blir det liite fler bilder. När jag besökte Addis Abeba förra året var jag med en vän som bott 40 år i Etiopien med lite avbrott då och då. Han vet allt om stan.
Vad var det då som mannen med ölflaskan hejade på?
The great ethiopian run gick av stapeln intill där vi bodde. Det är en slags variant av "tjejmilen" men här får vem som helst vara med.Gå, springa eller dansa sig genom den en mil långa banan.
Män, kvinnor och barn i alla åldrar sprang...nae gick för det mesta. Utlänningar boende i Addis, typ företagare, ambassadpersonal blev ofta inbjudna att vara med. Så Mr Gert, min vän hade gjort loppet vid något tillfälle tidigare. I år var det den 13:e gången loppet hölls.
Där e han igen, undras vad som är så roligt?
Han verkar inte ha så kul, vitingen.
En folkfest av stora mått. Det var folk överallt och tittade. Det var som alla släppte loss, gjorde lite som de ville denna dagen. Polisen höll sig lugn, hade mest koll på trafiken.
Ska bara fixa till skorna.
Streetdance a la Mr Gert.
Hmm undrar vem den där bleka är för en?
Ooh yeah, lets dance!
Många etiopier hade blivit utkastade från Saudi-Arabien en tid innan. En enkel demonstration mot det som hänt.
Firmabilen, en ambulans under utryckning.
Här kommer kejsaren!
En stolt etiopier!
Sändes på teven.
Skulle någon dö var det nära till begravningsbyrån.
Nu gick det inte längre...
Vi närmar oss målet och leden blir allt trängre.
Målet, nu var det några som började springa.
En sista dans innan målgången.
Var så god! Här får du din medalj.
Gott med lite vatten efter den långa promenaden. Soligt, hög höjd. Addis ligger på över 2.000 meters höjd, högsta punkten på 3.000 meter. Brände på huvudet, speciellt då jag börjat bli...är liite tunnhårig.
Nöjda kompisar.
Med bra överblick.
Nu skall vi bara ta oss hem också, det är lite trångt kan man säga, över 30.000 deltagare enligt uppgift.
Okej...vilken väg väljer vi?
God natt!
Daniel