Beautiful Sunbird

Hej!

Borde ha lagt mig för länge sedan men varit på julbord med jobbet och behövde varva ner. Suttit vid datorn en stund nu och skall lägga mig. Ledig dag i morgon tack o lov!

Avslutar med fin vacker fågel från Sydsudan. 

Fotad i Kapoeta Sydsudan.

Daniel

På sjukhuset

Go kväll!

Ett ögonblick fångat på sjukhuset i Kapoeta, Sydsudan.

Vad tänker han på?

Daniel

Ambulanser i Kapoeta Sydsudan

Hej på er!

Det var ett tag sedan mitt senaste inlägg. Är nu hemkommen från ännu en tur till Sydsudan. Blir bara en bild idag.

Tre ambulanser inne på sjukhusområdet i Kapoeta. Kapoeta ligger i södra Sydsudan, ett ställe jag varit i flera gånger, det finns många bloggar kring mina resor i landet här på FS.

Av dessa 3 ambulanser är bara den till vänster i bild i drift. Det finns ingen utrustning i någon av ambulanserna, de används bara för transporter, ingen behandling. En stor skillnad mot hur det funkar för mig i mitt jobb på ambulansen i Jönköping.

Den stora ambulansen är perfekt för de i stort sett obefintliga vägarna i landet, vägarna är ofta som att köra i terrängen, det finns bara dryga 20 mil asfalterad väg i hela landet, ett land 1,5 ggr större än Sverige.

Ha de gott!

Daniel

Ett bildspel för fågelskådare om Sydsudan??

Hej!

Om en månad skall jag, om inte pandemin sätter käppar i hjulet visa bilder igen från Sydsudan. Detta på en fågelklubbs årsmöte. Har förklarat att jag inte har så mycket fågelbilder från mina resor där, då syftet varit ett helt annat. 

De får allt nöja sig med några få men får se en hel del annat som berör, hoppas jag.

En brun glada, den vanligaste rovfågeln i världen sägs det

Målet på resorna har ofta varit Lotimor, en liten by mitt ute i ingenstans

Vägen dit kan vara svår

På väg in i Sydsudan från Kenya

Jag hann ta upp kameraväskan:)

Vägvisare är bra att ha, enda vägskylten jag sett i Sydsudan

En del spännande möten blir det med, han nöjde sig med en flaska vatten

Vid en liten paus hann jag se denna blåkråka

En slags tofsvipa

Blir en del det dagliga livet i byarna, här något sällsynt. En man som hämtar vatten, jag har aldrig sett det någon mer gång

En del om vårt hälsoarbete lär det bli

Ledsen men trygg i mammas famn

Testkittet för malaria liknar våra snabbtest för Covid-19. Pratade med en av våra lärare i Lotimor innan jul(jullov och hemma i Kenya). De hade inte hört talas om Covid 19 innan vi berättade om det för dem. Inga fall av corona i Lotimor eller i hans by i norra Kenya(Lokichoggio)

En del av personalen på "vårdcentralen"

Nu flyger vi vidare

Storyn om husvagnen måste vara med

Ja det var ett litet urval av fågelbilder. Det svåra blir att väva in de bilderna bland allt annat. När jag kollade igenom mina mappar från de olika resorna noterade jag att jag under senaste resan febr 2020 inte tog en endaste fågelbild

Go natt!

Daniel

Här finns det sprit att köpa!

Hej!

Under mina resor till Sydsudan har jag noterat att det vid porten/infarten till olika typer av boenden ofta finns en hög pinne och längst upp en plastpåse eller dunk.

Det är tecknet på att här kan du köpa sprit, berättade mina vänner.

Här ses ett försäljningsställe till höger.

Här kan du köpa sprit.

Att möta berusade personer är något jag är van vid genom mitt jobb här hemma men det är en helt annan sak att göra det i ett land där var och en är beväpnad. Alla vita betraktas som rika, kvittar om du är ute på volontärarbete. Mest rädd/orolig har jag varit om det varit militärer, haft några obehagliga möten som tack o lov slutat bra.

I Kapoeta, distriktshuvudstad i det område vi jobbat i är inget undantag. Man möter ofta män som går omkring i små gäng, berusade. De yngre går inte i skolan, har ofta inga jobb och den ev lilla inkomsten de har skulle behövas till mat, skolavgifter till barnen etc. Det gynnar inte utvecklingen i området, familjerna lider brist det mest nödvändiga.

Jag gillar att ta en promenad tidigt på morgonen när jag är i Sydsudan, kolla efter fåglar, fotografera etc men i Kapoeta har jag bara vågat gå 100 meter från boendet, alltid inom synhåll. När vi är ute i bushen känner jag mig trygg och kan fritt ströva omkring med kikare och kamera.

En morgon i våras träffade jag på ett par kvinnor utanför gästhuset, mor och dotter visade det sig vara. Modern bar på en stor tunna, dottern någon konstig anordning, förstod inte direkt vad det var.

Mamman hann gå en bit medan jag pratade med dottern.

Moonshiner är det engelska namnet för de som tillverkar sprit hemma. Det var den utrustningen hon bar på. Jag har glömt hennes namn tyvärr, hon gick i "secondary school" typ gymnasiet. Hon gjorde det på distans i ett samhälle som heter Narus vid gränsen till Kenya. 

Hon berättade att spriten hon bränner betalar hennes skolgång, uppehälle i Narus, hon såg inget annat sätt att få in de pengar hon behövde för att kunna gå i skolan. Vi hade ett bra samtal om situationen, hon gillade egentligen inte att så många var beroende av alkoholen samtidigt som den finansierade hennes skolgång. Men vad gör man...

Hon hade som mål att bli sjuksköterska eller lärare när hon var klar.

Jag är så glad hur vår skola är uppbyggd, även om det finns brister, våra barn ges chansen till ett bra liv tack vare att de lär sig läsa, skriva etc.

Daniel