Fötternas "ägare"...

Hej!

Igår ville jag inte ha några bilder på annat än fötterna men idag skall ni få möta den gamla damen.

Grå och rynkig.

En svartvit variant

Har tyvärr ingen bild på frukterna de samlat men de är lite större än dessa bönliknande bär.

Inga ynglingar precis. De yngre männen har lämnat området med sin yngre fruar och boskapen, kvar är de gamla.

Här dricker de vattnet frukterna är kokade i. Vet inte varför men det kanske fått lite smak av frukterna eller att det finns lite näring kvar i vattnet.

En liten huvudprydnad, någon som har en gissning på från vilket djur taggarna kommer?

Närbild på ett halsband som ffa kvinnorna har. Männen kunde ha ett band av pärlor medan kvinnorna hade desto fler.

På ett annat ställe under samma promenad satt en mamma med några barn. Hon hade letat fram en stor hög med bär som skulle kokas.

Ett av hennes barn i svartvit tappning. Hon tittar förundrat på oss, vita bleka främlingar. 

I den svartvita varianten ser väl allt helt okej ut, låt oss se en färgbild.

Håret skall vara svart eller åtminstone mörkt. Detta är tyvärr ett tecken på att något inte står rätt till med tjejen. Undernärd, mineral/vitaminbrist??

Stöd gärna någon insamling för att hjälpa de som drabbats av torka och svält på Afrikas Horn! Om du vill kan stödja denna som vi berättar om den korta filmen som jag länkat här nedan.

212404066

Daniel

Två fötter...

Go kväll eller natt!

Sitter på jobbet, äntligen har det lugnat ner sig lite, vi hinner äta och hämta andan lite. Jag hinner t.o.m att skriva detta:)

Sitter och funderar på fötter, inte vilka fötter som helst utan på dessa.

De tillhör en gammal kvinna av Nyangatom, ett nomadfolk som bor i Etiopien och i Sydsudan där jag nyligen var.

Hon och några andra gamlingar satt under ett träd i skuggan. De hade letat mat stora delar av dagen, vad hittade de? Några små frukter som de nu kokat i flera omgångar för att kunna äta utan att bli sjuka. Trots det kan man bara äta skalet och dricka vattnet frukterna kokats i. Det smakade inte gott kan jag säga er.

Deras fötter orkar inte längre, de kan inte följa med de yngre på vandringarna med boskapen, dit där det finns vatten och betesmarker och kanske lite mat!

Har deras vandring nått sitt slut...

Det behöver inte bli så. 

Det pågår flera insamlingar till förmån för de som drabbas av torkan, svälten på Afrikas Horn, en av dem kan du se/höra om här nedan, klicka gärna på länken.

212404066

Tack för idag, önskar er alla en go vecka!

Daniel

Första mötet med svälten...

Hej!

...passerade utan att jag la märke till den. 

Vi körde rätt snabbt i vår lilla 3-bils karavan. Byarna passerades utan att stanna. Någon enstaka kisspaus eller en punktering var enda orsaken till stopp, vi hade bråttom, vi ville inte åka i mörkret.

Vi var inte rädda att någon skulle attackera oss, råna oss utan vi ville kunna se spår av det man ibland kallar för en väg.

Den kommande "mathyddan" blev till en bra utsiktspunkt. 

Då det knappast passerar en bil i månaden på detta stället var många nyfikna på vad som hände när de hörde bilarna.

Andra brydde sig inte alls de hade fullt upp med att säkra inhägnaden till sina djur.

Allt har taggar i Sydsudan, känns det som i alla fall.

Kanske dags att knyta an till rubriken:) den begynnande/pågående svälten i Sydsudan. Vi hade hört om att områden i Sydsudan hade svält men de var inte nära dit vi skulle. 

Vi passerade en borrad brunn under dagens färd, givetvis en samlingsplats. Folk kommer långväga för att hämta rent, friskt vatten. Vi stannade till kort för att ta lite bilder.

Kvinnorna pumpade upp vatten, hoppade när de pumpade upp vatten till sig och bl.a åsnorna.

Sugna på lite vatten?

Jag passade också på att ta några kort på allt kring pumpen, tyckte väl att allt så "bra" ut, fint ljus etc

Det var först här om dagen när jag skulle fixa till nästa bild jag noterade hur flera barn såg ut.

Förstora bilden så ser ni med vilka jag tänker på. På avstånd ser allt lite idylliskt ut men en närmare granskning visar något annat.

Jag har skrivit om insamlingar till Sydsudan tidigare och kommer fortsätta att göra det. Kan du så stötta gärna någon insamling. Gärna den som länken här nedan visar i en kort film(4 min)

Sydsudan

Avslutar med en sv-bild önskar er alla en skön helg...jag tillbringar min på jobbet. Dags att cykla dit nu:)

Daniel

Det var en lång väg till Lotimor, Sydsudan

Hej!

I min förra blogg hamnade vi/ni rätt in i händelsernas centrum i Lotimor, mitt in i arbetet på kliniken. Kändes som en bra start på en serie bloggar från min tid i Sydsudan. 

Inför en resa som denna krävs det en lång förberedelse och noggrann planering, Sydsudan är inte det enklaste land att åka till eller att arbeta i. Vi började våren 2016.

Vi från Sverige, som åkte på denna resa är alla aktiva i Pingstkyrkan Jönköping. Vår församling har i många år arbetat aktivt i Sydsudan. Vi samarbetar med SPC, Sudan Pentecostal Church. Vi stöttar dem i olika projekt som skolbyggen, lärarutbildningar, hälsoprojekt, organisationsutveckling mm. SPC var också med på resan och gjorde baseline-studier inom skola och hälsovården.

Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan(kartbild kommer), ett område som inte varit indraget i inbördeskriget som började december 2013. Inga oroligheter vilket gjorde det möjligt för oss att åka dit. I området bor en folkgrupp som heter Nyangatom, de finns på den etiopiska sidan också. Där stöttar vi ett projekt om att ge Nyangatomfolket ett skriftspråk, alfabetiseringsprojekt samt ett bibelöversättningsprojekt. I Lotimor ville vi skapa kontakter inför eventuella projekt i bl.a hälso- och sjukvård, skola mm. Vi i sjukvårdsteamet skulle jobba med mottagningsverksamhet, något jag verkligen såg fram emot att få göra. Området ligger väldigt otillgängligt så det är knappast ingen som åker dit med förnödenheter mm, ingen som satsar tid eller pengar i området. En utmaning för oss, vi får se om vi kan göra skillnad?

Det var lite om bakgrunden till vår resa.  Det är långt att åka i mil men även i tid med alla förberedelser men nu åker vi!!

Vi i "Medical team" åkte från Landvetter...eller hade tänkt oss åka därifrån. Incheckade och klara, skulle "bara" gå ombord på planet när Turkish airlines säger att de hittat ett tekniskt fel på planet och flyget är inställt:( vilket antiklimax...nu blev det en natt på hotell vid flygplatsen, anslutningsflyget i Nairobi som skulle ta oss till norra Kenya blev till intet.

Nåväl dagen efter kom vi iväg, fick vänta i 10 timmar i Nairobi innan vi kunde ta oss med inrikesflyg halvvägs upp i landet till Lodwar. Från Lodwar lyckades vi få flyga med ett litet Cessna-plan, inte skönt. Det var som att åka på ett stormigt hav...så jag blev spysjuk till slut. Liite blek efter flygturen var vi äntligen framme i Lokichoggio intill gränsen till Sydsudan.

Efter en natt med ytterst lite sömn(fest i grannhuset) lämnade vi Loki och åkte mot gränsen.

En gatubild från Loki.

Ni har väl knappast missat att det råder svår torka i Afrika, så även här i norra Kenya. Boskapen dör i mängder, det finns inget vatten, ingen växtlighet kvar för djuren att äta. 

Torrt, dammigt och stenigt. Gränspasseringen heter Nadapal, går inte att kalla  det för en by. Några skjul, gränsposteringen samt ett flyktingläger vad allt som fanns.

Lägret var ett mottagningsläger, hit kommer man och blir registrerad för att sedan slussas vidare in i Kenya. Hit kommer många från Sydsudan, nu flyr de inte kriget utan svälten som är på gång i landet.

Att resa i Afrika är tålamodsprövande, du måste vara beredd på att vänta...ibland länge. Då det var söndag morgon hade inte personalen vid gränskontrollen kommit, lite sovmorgon kanske:)

Väntan utanför Christinas Palace, hon hade några stolar tack o lov. Hennes förråd av Mangojos tog nog slut, hon gjorde väldigt goda Mandasi likaså.

Från vänster, Sebit, Daniel K(Kenya), Stephen och Moro. Jag heter Daniel S(Sweden)...

När vi väl fått våra stämplar körde vi ca 600 meter och väntade vid Sydsudans gräns. I gränssamhället Narus, mötte vi upp med Susanne, Raphael mfl som flygit från Juba. De hade även med sig alla mediciner och förband vi skulle ha på våra mottagningar.

Ompackning i Narus.

Åskådare.

Vi behövde lite mat innan vi skulle åka. Var hittar man en restaurang i Narus som kan föda 15 personer? Vi hittade ett litet ställe under några presenningar, maten lagades utanför.

Tvätta alltid händerna innan du äter!

Ett färggrannt tvålpulver.

Resans första get, lite bönor samt ett tunt bröd fick bli dagens lunch.(ISO 12.800) Mörkt var det.

En ung kvinna från Toposa-folket. Vänner med Nyangatom.

Kartan är hämtad från OCHA South Sudan, här fanns lite byar utmärkta på kartan. Vi skall nu lämna Narus och ta oss till Nanyangachor. (Följ den gröna vägen som går till höger). Efter Nanyangachor är det typ väglöst land. I Narus lämnar vi också mobiltäckning, internet mm.

Som ni ser ligger Lotimor nära Etiopiens gräns.

Vägen till Lotimor startar i Narus?

The road to Lotimor starts in Narus??

In this blogg I`ve described some background to our trip. Some about our church in Jonkoping and the  cooperation between SPC and us. Also some about the trip from Sweden to Lokichoggio, with delays etc. I hope you enjoy some of the photos.

Lite engelsk text för eventuella läsare som inte kan svenska.

Hoppas ni orkar följa med i kommande bloggar.

Önskar er alla en skön helg!

Daniel

Sydsudan...inbördeskrig, svält, dåliga vägar, sjukdom, glädje, skratt, möten

Hej!

Precis hemkommen efter några veckor i Sydsudan. 

Hur sammanfattar man något så intensivt som jag fått vara med om? Ja en blogg kommer inte att räcka till det.

Haft lite svårt att börja ta mig an bilderna men då min primära uppgift var sjukvård fick några bilder från vår mottagning vid kliniken i Lotimor bli en början. Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan, precis intill den etiopiska gränsen. Nyangatomfolket bor här, de finns också på den etiopiska sidan.

This are the first photos from my stay in South Sudan. These photos are from Lotimor, close to the Ethiopian border in the southeast corner of South Sudan.

Väljer att visa bilderna i svartvitt.

Marie och tolken Patric. Marie och jag prioriterade och behandlade patienter i "väntrummet"

Joakim och Josef fick ta det enda tillgängliga rummet.

Josef, var sjukvårdaren som vi jobbade med. Han hade ingen sjukvårdsutbildning så Jocke fick dela med sig av sina kunskaper när patienterna undersöktes.

Första patienten. Vi koncentrerade oss på barn och kvinnorna.

De flesta barnen vägdes.

Vårt första undernärda barn. Något vi skulle få se fler av. 

MUAC-armbandet visar att barnet är undernärt, ligger på rött.

Barnet får en slags gröt med mycket näring i, varvat med lite bröstmjölk. Familjen får sedan med sig mat för några veckor.

Skedmatningen gick inte så bra.

Det här funkade bättre.

Lite mer bröstmjölk som avslutning.

Alla var inte så dåliga som det här barnet så här två bilder på en glad kille på mottagningen.

Smutsig men glad.

Detta var den första i en rad kommande bloggar från mina veckor i Sydsudan. 

Befolkningen i Sydsudan och länderna kring Afrikas horn behöver all hjälp de kan få för att inte svälta ihjäl, du kan hjälpa till. Skicka pengar till de organisationer du har förtroende för.

Om du vill kan du använda Pingstkyrkan i Jönköpings pg eller swishnr. Pg 290776-4 eller swisha 1236672174 skriv "svält" så går pengarna till Sydsudan och Etiopien. Är medlem och aktiv i kyrkan.

Ha de gott!

Daniel