Skolan i Lotimor, Sydsudan

Mata!

Redan på 90-talet byggdes det upp en skola av katolikerna i Lotimor. Tyvärr har det varit lite si och så med driften av skolan genom åren, fungerat emellanåt. Får man ingen lön så går det inte att vara kvar, alla vill ju kunna försörja sig själva och sin familj. När "vi, lite blandat folk med anknytning till Pingstkyrkan i Jönköping" kom till Lotimor för första gången i mars 2017 fanns det ingen fungerande skola. Inga lärare, inga skolbänkar, skolböcker mm och getter, höns gjorde sina behov i klassrummen. 

I ett land med endast ca 25% av befolkningen som kan läsa, skriva och räkna är utbildning till alla verkligen något att satsa på. Det ville vår församling men hur får man till en långsiktigt lösning? Det tog ett tag men sedan ca 5 år finns det nu en fungerande skola. Skolbänkar, undervisningsmaterial, lärare och allt fler elever. Nu är det för få klassrum, man löser det med att ha två "griffeltavlor" en på var kortsida. Två klasser i rummet, vända åt var sin tavla. Ni kan tänka er att det inte är så lätt att undervisa eller lyssna. 

En av våra målsättningar med resan i vår var att bygga två klassrum på dryga 2 veckor, vi hade 2 byggare med oss. Vi sjukvårdare skulle jobba på den lokala kliniken, utbilda lärarna lite samt göra en hälsoundersökning på minst 100 elever. 

Vi tyckte vi förberett allt, i god tid men tyvärr gick det inte som planerat. Detta drabbade våra byggare värst. I ett land med ca 30 mil asfalterad väg är transporter med dåliga lastbilar alltid ett riskmoment, denna gången slog det hårt mot oss. Det krävdes totalt 4 olika lastbilar för att få fram all utrustning för bygget till Lotimor men då hade vi redan varit tvungna att lämna byn. Alla förseningar gjorde att vi mötte lastbilen strax innan den kom fram till Lotimor.

Blir nog ett långt inlägg...

David och Dennis, "våra byggare" längst till höger i bild. 

Nu har det trots allt strul ordnat sig och nu står skolbyggnaden färdig och kan användas som skola, samlingssal och kyrka om man så vill. Bra jobbat Koma, Joseph mfl!!

Nybygget med en solcells lampa utanför.

Varje morgon kl 05 slås det i den gamla däckfälgen för att barnen i bygden skall höra att det är dags att börja göra sig i ordning för skolan, nästa "klockringning" blir strax innan kl 06. Har du inte vaknat av alla tuppar i grannskapet vaknar du då:)

Samling utanför skolan, eleverna släntrar in en efter en. Varje dag startar med nationalsången och lite andra sånger ofta någon kristen sång.

Upptäckt:)

De yngsta var nog inte mer än 5-6 år gamla.

Det är många olika organisationer, församlingar, second hand butiker mm som bidrar i Sverige så att skolan fungerar. Det långsiktiga målet måste vara att de skall vara självförsörjande på allt och den egna regionen/staten skall sköta detta men det kommer nog inte ske de närmaste åren. 

Roligt att se många tjejer i skolan. Det är många (män) som anser att en flicka som kan läsa och skriva är mindre värd, man får mindre kor för henne när hon gifts bort. Det här med kossorna är det viktigaste känns det allt som oftast. 

Ruth, ung tjej som nu kan läsa, skriva, räkna och föra ett enkelt samtal på engelska. Nu kan vi snacka engelska med många av barnen, det fanns inte "på kartan" för några år sedan. Engelskan är ett av de officiella språken i landet och all undervisning i skolorna skall vara på engelska. Lärarna här kan stamspråket Nyangatom då det är väldigt likt deras eget. Lärarna är från Kenya. 

Nu byter jag lite fokus

Hälsoundersökning på 100 barn var målsättningen. Vi hade Titus och Daniel som tolkar i vår undersökning. Vi tog längd, vikt, mätte med MUAC-armband för att hitta eventuella undernärda barn. Frågade lite om ev sjukdomar, hade lite frågor kring trygghet, trivsel. Vi var intresserade var de tog sitt vatten(från flodbädden, brunnarna), hur många mål mat om dagen de åt, sanitet(var bajsar de?) 

Vad får de hjälpa till med i hemmet, är det någon skillnad mellan pojkar och flickor, ändras det när de blir äldre?

En fråga var om vilka drömmar de har. Många svarade att de ville bli lärare, kanske en effekt att det var två lärare som ställde frågan? En skulle bli guvernör över regionen, någon datatekniker, en annan veterinär. 

Vi hade tryckt upp färdiga dokument så det skulle bli lätt att fylla i uppgifterna.

Marie och Daniel 

Helen och Titus

Mycket nyfikna barn

Ännu en till handlingarna:)

Vi hann med ca 50 stycken, dagen efter var vi lite abrupt tvungna att snabbt lämna Lotimor så vi hann inte fler men lärarna gjorde 50 till efter vi åkt som vi nu fått. Skall bli kul att läsa dem och göra lite analyser.

Om vår hälsoundersökning visade på några akuta hälsoproblem, noterades det och lärarna tog informationen vidare till föräldrarna som fick ta med sina barn till "hälsocentralen".

Marie som tidigare jobbat på hudkliniken blev dock sugen på lite "jobb" när hon såg dessa fötter.

Det visade sig vara ett problem han levt med i flera år.

Vi fixade ett spontant fotbad, med lite varmt vatten från våra termosar och en plastpåse.

Vilken skillnad eller hur?

Under kompisarnas glada miner fick han lite god fotvård.

Nysmorda fötter

Hur det blev med hans fötter vet jag dock inte, här i Sverige hade vi nog löst hans problem rätt enkelt.

Har du läst hela vägen hit skall du ha en eloge, det blev lite långt idag men tycker det är viktigt och kul att berätta om människorna/händelserna jag mött under min resa.

Hälsningar,

Daniel

Kapoeta Health Institute, utbildning för sjuksköterskor/barnmorskor

Hello!

För att få läsa på sjuksköterske och barnmorskeskolan måste man ha gått ut secondary school och vara flytande på engelska. Det är enda kravet...förutom att du måste betala en liten terminsavgift.

Ända sedan våren 2020 har vi(sjukvårdspersonal sjuksköterskor, barnmorskor, läkare från Jönköping) fått vara med och dela våra kunskaper till studenterna. Målet har varit att kunna göra det minst 2 ggr per år. I år blir det minst 3. 

På denna resan var vi 2 sjuksköterskor och en barnmorska. Vi skulle egentligen åkt till Lotimor först i en vecka men pga strul med bilar, väder mm fick vi ändra våra planer så vi började i Kapoeta och med undervisning.

Alla skolor i landet stängdes ner samma dag vi kom pga extrem värme. Tack o lov gällde det inte högre utbildningar som denna, det hade varit mycket snopet att fått ställa in även det efter all planering och förberedelser vi gjort.

Vi hade undervisning i ett "plåtskjul", ute var det 56 grader varmt i solen, i skuggan 44 grader. Man blev helt torr i munnen efter 5 minuter. Till vår hjälp hade vi en projektor så vi kunde visa allt på en duk, i alla fall så länge det fanns diesel till generatorn. Tyvärr tog dieseln slut så det fanns ingen ström alls på sjukhuset under ett par dagar. Inte så farligt för oss, vi kunde alltid skriva på tavlorna men ingen ström till operationssalen var värre.

På sjukhusområdet står denna fallfärdiga byggnad kvar som ett minne från krigen.

Vi varvade teori med praktiska övningar vilket är mycket uppskattat. Vi har samlat in pengar och köpt förlossningsdockor, blodtrycksmanchetter, stetoskop mm som studenterna kan använda och öva med när vi inte är på plats.

I år fick 1:a års studenterna lite extra uppmärksamhet och fick öva för första gången. Inte helt enkelt att ta ett blodtryck för första gången.

Hur låter hjärtat, hur lyssnar man efter olika andningsljud??

Skall man alltid behandla infektioner med antibiotika? Svaret är nej men hur förmedlar man det vidare till den kontext studenterna skall jobba i?

Hur undersöker man en patient, vilka enkla undersökningar kan vara bra att göra? Vad skall man fråga efter? 

1:a hjälpen, vad kan vara värt att lära ut? Det finns inga hjärtstartare, inga akutmediciner, är det lönt att undervisa i hjärt-lungräddning då?

Stabilt sidoläge

Många har en mobiltelefon och många övningar blev filmade.

Även vi ville ha lite bilder, filmer.

Vad gör man under en paus?

I denna delen av landet finns ett 3G -nät så vi kan bli fb-vänner.

Att sitta i skuggan av ett träd när det blåser är skönt när det är över 50 grader varmt.

I höst åker en gynekolog och ett par barnmorskor ner för att ha lite kurser för barnmorskor på sjukhuset och skolan. Temat: The five big killers!

Daniel

Det blev inte som vi planerat

Mata!

Det är hälsningsfrasen på Nyangatom! 

Ja, jag har varit i Sydsudan igen. Jag har varit hemma i några veckor men inte fått till det att skriva en blogg. Hur skall jag börja, vilka bilder skall jag visa...

När man kommer hem får man alltid frågan, har du haft det bra?

Inte alltid så lätt att svara på, i alla fall med få ord på en minut. Denna gången känns det som jag skulle behöva flera timmar.

Svaret är både ja och nej.

Logistik och lastbilar, bilar som havererar, extrem hetta, extrema regn. Yttre förhållanden som verkligen frestat på ordentligt. Får återkomma med detaljer senare. Fysiskt har vi mått okej och alla är hemma nu.

Målet med resan: Vi sjukvårdare skulle jobba på en liten "health unit" i Lotimor, göra en hälsoundersökning på minst 100 skolbarn i byn, utbilda de som jobbar där på skolan och "health uniten". Detta under första veckan, resten av tiden skulle vi utbilda blivande sjuksköterskor och barnmorskor i Kapoeta, en liten stad med ett sjukhus och sjuksköterskeskolan.

Våra två byggare skulle bygga en lektionssal i Lotimor, det skulle ta drygt 2 veckor. Jag får återkomma med hur det gick. 

Som fågelskådare ville jag också hinna se lite fåglar på eventuell ledig tid. 

Nu följer några få bilder från resan, återkommer med fler i kommande inlägg.

Lotimor, Sydsudan. I förgrunden skolan med några skolbarn som samlas för en ny skoldag.

Så här såg vi ut efter en dag på resa. Mer om det senare. 

Utbildning av sjuksköterskor i Kapoeta. Helen och Marie som skall ha denna klassen. Det är 56 grader ute i solen, i skuggan 44 grader. Hur det var inne i plåtskjulet vet jag inte.

Varmt...

Nu några favoritbilder från resan. En tidig morgon såg jag denna blåkråka på håll bland grenarna i ett träd. På engelska heter den Abyssinian Roller.

Så vacker i det tidiga solljuset

Daniel

Blivande barnmorskor och sjuksköterskor i Kapoeta, Sydsudan??

Hej igen!

I mitt förra blogginlägg...för 2 månader sedan lovade jag mer bilder från Kapoeta, jag skulle berätta lite vad vi gjorde där. Vi har sedan 2017 gjort flera resor per år till Sydsudan, syftet har varierat. Denna gången skulle vi sjukvårdare försöka sätta oss in i hur hälso och sjukvården fungerade i delstaten, se var våra (begränsade)resurser skulle kunna vara till glädje och utveckling i området. 

Efter ett möte med hälsoministern, läkare och representanten för den nya NGO organisationen(som ansvarade för sjukvården) kom vi fram till att vi skulle prioritera att undervisa på den nystartade  skolan för sjuksköterskor och barnmorskor som sjukhuset själva skulle försöka driva. Det blev vår främsta uppgift under 2 veckor. En liten varning, det blir nog ett rätt långt inlägg/blogg:)

Förberedelser inför de första lektionerna i kvällsmörkret. Bilderna blir i färg denna gången.

En snabbtitt i deras bibliotek tillsammans med representanten från CCM Comitato Collaborazione Medica, en italiensk NGO som tagit över ansvaret för sjukvården i delstaten för några månader sedan. De gav ett bra intryck och hade redan gjort många förbättringar. 

En passande titel på boken. Vid vårt förra besök fanns det 1 läkare för 1 miljon människor!! Nu fanns det 7 stycken glädjande nog men alla jobbar i Kapoeta, i staden. Så ett fokus för våra föreläsningar är att förbereda studenterna att jobba utan ha någon läkare att konsultera, de måste själva agera och fatta beslut om behandling etc.

Efter en kort introduktion och presentation för varandra var det dags att börja undervisa. Jocke som är infektions överläkare började. Passande nog höll de precis på med infektionssjukdomar i kursen. Det blev 2 utmanande veckor för studenterna på många sätt. I stället för att någon bara läste ur en bok för dem så försökte vi introducera lite grupparbeten, rollspel, praktiska moment blandat med vanliga föreläsningar. De fick också själva hålla i redovisningar för varandra, inget de gjort innan. 

Som ni ser var rummet inte direkt anpassat för att ha utbildning i. Ett fönster, en dörr, ström fram till kl 12, minst 35 grader varmt, inga bord...ja listan kunde göras mycket längre.

Marie expert på hud och könssjukdomar hade undervisning om det. Jag som ambulanssjuksköterska undervisade om patientbemötande, hur man undersöker en patient, hur man kontrollerar några viktiga men enkla parametrar(medvetande, puls, andningsfrekvens, temperatur) för att kunna bedöma en patient. Se, lyssna, känn var ledord för mig. Enkel första hjälpen föll också på min lott. 

Patientbemötande, använde den "gyllene regeln". Som du vill bemött/behandlad skall du också bemöta dem du träffar/behandlar. Ett rollspel mellan mig och Marie blev väldigt uppskattat, mycket skratt, mobilerna filmade allt. 

Rollspel i patientbemötande...detta var innan Covid-19(febr-20) så vi tog i hand:)

Här får de testa att hålla ett litet anförande/undervisning.

Nya erfarenheter för dem, nervöst ja men utvecklande tror vi.

Utvärdering, vad var bra, vad kunde gjorts annorlunda etc.

Nu till lite bilder från våra praktiska övningar. Här ovan, hur sätter man en infart(ett dropp). Vi fick improvisera, ett dropp/droppslang med orange saft, en flaska, ja det var armen som man fick sticka/sätta nålen i. Funkade bra men visst behövs bättre utbildningsutrustning, något vi skall försöka få fram tills nästa resa...när nu det kan tänkas bli?? Vi skall i alla fall planera för det i morgon!

De fick testa nålsättning, räkna puls, ta blodtryck, räkna andningsfrekvensen, kontrollera temperaturen samt stabilt sidoläge mm.

Fanns det ingen barnomsorg fick barnen till några studenter vara med, man hjälptes åt med barnvakten ifall mamman skulle agera.

Väldigt söt och snäll(tyst) tös.

Pulskontroll

Kontrollera andningen och frekvensen

Feber?

De flesta har enkla mobiler, bra hjälpmedel när man skall räkna puls och andningsfrekvensen

Blodtryckskontroll

Marie förklarar hur allt funkar

Morris i stolen var en av deras lärare, egentligen en laboratorieassistent som sadlat om

Hello, are you awake???

Andas men medvetslös då skall du lägga en person i stabilt sidoläge

Fundersam...ja det kan man allt vara

Det är vi också, hur skall det gå för dem? Just nu är allt stängt pga Covid-19. Studenterna kan inte gå i skolan men vi hoppas att de kan börja lite senare i höst. Vi vill fortsätta stötta dem på det sätt vi kan. Vi skall faktiskt träffas i morgon för planering av föreläsningar som vi kan spela in och skicka ner som ett komplement till föreläsningar på plats...kanske under 2021.

Det blev långt och har du orkat läsa så här långt är jag impad, en sista bild bara på klassen.

Sköt om er, håll avstånd och hitta ert sätt att njuta av denna dagen!

Daniel

I en annan tid, i en annan del av världen...

Hej!

Hoppas ni alla mår bra! 

Jag är ok, chillar lite vid datorn efter ett dygns ambulanstjänst. Tänker på tiden innan Covid-19, på vad jag/man gjorde och hur man/vi gjorde saker.

Redigerat lite bilder från Sydsudan igår, så naturligt går tankarna dit också. Läser på nätet om hur Covid-19 också drabbat landet, läser om dödsskjutningar i Kapoeta, staden jag var i nu senast. Regnet bara öser ner där nere, gräshopporna äter upp den gröda som kan finnas. Ja listan kan göras lång på utmaningar mina vänner möter var dag.

Igår blev det lite bilder från sjukhuset i stan, här kommer de i svartvitt.

Alla får betala 10 SSP(Sydsudanesiska pund)detta är mindre än 1 krona. Pengarna används för att odla grönsaker som sedan används till mat för patienterna.

Abraham bearbetar jorden för att kunna så. Allt arbete gjordes för hand med som synes ganska dåliga redskap.

Abrahams son hjälper till med bevattningen.

Förmannen 

Mormor med ett av sina barnbarn registreras inför mottagningsbesöket.

Satiro, en clinical officer var den som behandlade patienterna. En clinical officer har sex års vårdutbildning och är ett mellanting mellan läkare och sjuksköterska. Det var lite svårt att sitta med och se hur 24 av 26 patienter fick antibiotika när kanske bara ca 5-6 egentligen hade symtom som motiverade den behandlingen. Det var inte bättre med vilka som fick malaria behandling, 20 av 26 fick det, trots att flertalet hade negativt malariatest!

Vi hade bra diskussioner men han köpte inte mina argument för att vara lite mer sparsam med dessa behandlingar trots han gick emot sin egen regions riktlinjer. 

Idag är Marie med och följer arbetet med patienterna.

Joakim vår infektionsläkare i samspråk med sjuksköterskan som hade ansvaret på den enda avdelningen för vuxna patienter.

På apoteket.

Allt skrivs ner för hand, namn, kön, ålder, symtom, diagnos och given behandling. Det känns som om det är lång tid kvar innan digitaliseringen når hit.

Väntan här med. Ett besök på den öppna "outdoor" mottagningen tar flera timmar. Man får vänta på att registrera sig, på vårdgivaren, på eventuell provtagning, svaret och sedan vårdgivaren igen och till sist vid apoteket.

Äntligen, kanske den här kvinnan tänker. Nu skall jag få min medicin. Apotekaren förklarar hur patienten skall ta sin medicin. Att lämna ut skriftlig information är oftast inte lönt då över 90% av kvinnorna i området är analfabeter.

I nästa blogg skall jag berätta vad jag/vi sysslade med i Kapoeta med omnejd denna gången. Detta var femte gången jag var i Sydsudan.

Önskar er en go helg och håll er friska!

Daniel