Lättfotade barn i Yei, Sydsudan

Hej!

Kul att ni ville "titta in", det är dags att fortsätta bilderna från ledardagen. Hoppas kunna länka in två korta filmer i dagens blogg.

Vi var mitt i tepausen senast ni var med. Jag hade lite svårt att sitta still så jag flanerade runt lite grann på området.

Innanför eller utanför..var står du? Klart hon kom in sedan.

Det var inte så att de inte kunde eller fick komma in, utan de ville nog mest kolla in vitingarna innan de vågade sig fram.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg hade jag/vi fått strikta förhållningregler till var och hur vi kunde fotografera, här på området var det bara till att fota om "objektet" var med på noterna...och det kan man lungt säga att barnen var.

Coola grabbar.

Hon ville sitta i knät hos Marie.

Förberedelserna för dagens lunch pågick.

Mycket grönsaker, lite ris, lite potatis och mycket gröt, majsgröt. Kolla in filmen genom att klicka på länken, ca 1 minut lång. Filmerna har jag tillstånd från fotografen att visa.

https://vimeo.com/93011849

AnnaMaria fick snabbt igång barnen på lite lek och sångövningar.

De coola grabbarna fick posera igen för John.

Efter pausen var det åter dags för lite undervisning för ledarna, denna gången från Palle.

Vårt skönsjungande gäng fick åter ta ton, denna gången en Iphone till hjälp. Hur lät det då? Kolla in följande länk så får ni höra. Kort filmsnutt.

https://vimeo.com/93011154

Rätt okej respons från publiken. Tack till Tommy för tipset! Hoppas nu länkarna funkar för alla, gjorde det när jag testade.

Palle in action.

Den här gamle goe mannen hade allt som behövs på en ledardag. Anteckingsbok, bibel, penna och ficklampa (om det skulle hålla på länge), nae ficklampan hade han troligen för att kunna ta sig hem. Många av deltagarna hade gått, cyklat en lång väg för att komma till Yei så det kunde bli mörkt innan de kom hem. Säger jag mörkt så är det verkligen mörkt, inte som hemma med en massa lampor som lyser överallt.

Mat...

...efter maten återstår det en massa disk.

Pust!

Bäst att äta lite innan disken.

Lite tandborstning är inte fel efter maten.

I brist på tandborste finns det ju annat.

Bilhäng.

Måste avsluta med lite mer barnbilder.

Man tar hand om sina syskon.

Gladast idag!

Medan jag fotade några barn kommer några "tanter" fram och frågade om jag inte ville ta några bilder på dem. Självklart!

Så härliga och goa kvinnor. Vilket mottagande vi hade fått här i Yei! Tack skall ni ha!

Det var allt för idag, i morgon är det en annan dag:)

Ha de!

Daniel

Medan du sov...låg jag under ett kamouflagenät vid Landsjön

Hej!

Tidigt, för tidigt egentligen, jag borde legat kvar i sängen...men jag var så sugen på att fota lite fågel, vädret skulle vara så bra. Det var fortfarande mörkt ute men det hann börja ljusna innan jag var framme vid Landsjön.

Det finns ett gammalt låst fotogömsle vid Stickelösaviken, Landsjön. Jag har aldrig sett någon fotograf där, jag fick nöja mig med ett liggunderlag, min ryggsäck och kammonätet. Lägger mig precis i strandkanten, undviker några koskitar och väntar på ljuset.

Ni som inte gillar fågelbilder får väl kolla in någon annan blogg. Blir väl inte så mycket text idag. Lite kul att se hur ljuset skiftar och bilderna skiljer från varandra, även hur annorlunda bilden blir om miljön kring fågeln skiftar, hur ljuset reflekteras. Okej nu kör vi igång.

Det blir en del brus, ffa i början då jag var tvungen att ha ganska högt ISO. Fotar med 7D och 400/5,6.

Beroende på hur ljuset träffar fågeln ändras fågelns utseende, svart eller grönt huvud?

Jag kan flyga! Bilden får mig att tänka på en serietidning där en av serierna heter Träsket, där en av huvudpersonerna(en anka) inte kunde flyga trots massor av flyglektioner. Många av ni män känner säkert igen den...

Kricka, en hane.

Bläsand, hane.

Samma par som ovan men lite längre ut från vassen.

När man ligger platt på magen är det svårt att fota det som flyger men lyckades i alla fall med några bilder.

Två olika honor av brun kärrhök, den övre betydligt mörkare, tror den är lite yngre, de brukar bli ljusare ju äldre de blir. Såg en hane med men fick inte till någon bild på han.

Sångsvanen häckar också vid Landsjön. Landsjön ligger strax norr om Huskvarna.

Det är mycket gott om skäggdoppingar i sjön och i synnerhet i Stickelösaviken(norra delen av sjön).

Ju mer vi är tillsammans, tillsammans heter det i sången, här är fortsättningen i bilder...

Desto mer bråk det blir...

Inte alltid så bra grannsämja mellan skäggdoppingarna i viken.

En av de mer vackra änderna i mitt tycke är snatteranden, ffa hanen. Här är mitt försök att återge det.

Snatterand, hane.

Snatterand, hona.

Tillsammans.

Det är inte bara bråk, fick se ett förspel där ett av paren verkligen kromade sig för varandra en stund innan...

Det var dags att jaga iväg någon närgången rival igen.

Det var allt för idag. Vad det värt det? Vadå, att gå upp så tidigt...ja det var det allt även om nattpasset på jobbet blev väldigt segt.

Till något helt annat...om ni går in på texten om RIFO här på Fotosidan(nyheter idag) så visas lite bilder. Blev glatt överraskad och såg att min lejonjakt var med. Får nog ta mig en sväng till Fotografiska den helgen.

Ha nu en trevlig helg!

Daniel

Ledardag i Yei, Sydsudan

Hej!

Hoppas bakgrunden i förra bloggen gav er något.

Nu var det dags för mitt första möte med vännerna i Yei. Mina vänner från Sverige hade redan varit i Sydsudan en vecka och var varma i kläderna...även bokstavligt talat.

De hade under veckan som gått besökt flera skolor, förskolor, fängelset i Juba samt varit på kyrkmöte i Juba. På ett av dessa möten fick de träffa Sydsudans vicepresident, inte Rieh Machar som är i opposition nu utan den nuvarande James Wain Igga. Idag fanns inga sådana politiska höjdare på plats utan helt vanliga medlemmar i en församling med olika ledaransvar.

Palle vill ta alla i sin famn. Numera pensionerad lärare och missionpilot.

Som gäster fick vi sitta skönt i de mjuka sofforna under samlingarna.

Känns problemet igen?

Vi välkomnas av ett par pastorer från församlingen. Märkte att skor var något många gärna la ner lite tid och energi på, de var alltid välputsade.

Många glada miner och tillrop blev det när vi presenterades.

Efter presentationen är det dags för "lite" sång! Ojojoj vad de sjöng! Bilderna kan tyvärr inte ge er rätt upplevelse av sången.

Vilken inlevelse!

Jag har några korta filmsnuttar av olika händelser, någon som vet hur jag gör för att få med dem i en blogg. Måste jag lägga ut dem på nätet och länka dem därifrån?

Vi hade en egen sångfågel med oss, Anna-Maria Bergqvist, har släppt en eller två skivor.

Då vi är på en ledardag i en kyrka är ett bibelstudium nästa punkt, Peo fixar det.

Te paus i skuggan av ett stort mango-träd.

Maten förbereds, mycket grönsaker som ni ser.

Efter pausen skulle jag in i hetluften. Det ni nu skall få se är något sällsynt...bilder på mig! Jag är oftast bakom kameran men här får jag agera inför en kamera. Inte direkt bekväm med det...och det lär inte hända många gånger.

Jag jobbar med akutsjukvård, i Sydsudan som i många andra låginkomstländer ökar antalet skadade och döda i olyckor därför skulle jag hålla en enkel, basal första hjälpen utbildning för kyrkans olika ledare. För att ge dem något enkelt att använda ifall olyckan är framme.

Jag hade bytte om till mina arbetskläder.

I Sydsudan har det varit svårt för lekmän att agera vid olyckor och olika trauman då det funnits en mycket konstig regel som strular till det hade jag hört. Sker en olycka måste en polis först komma till platsen, kolla läget och bestämma vem som varit orsak till olyckan innan någon får ge första hjälpen. Jag trodde inte det var sant men en god vän som bott i landet berättade hur hon flera gånger sett människor dö pga det. Vid något tillfälle sprang hon och hämtade en polis och drog honom till olycksplatsen och kunde genom det börja agera. Skulle du agera utan en polis varit på plats och någon dör är det du som blir skyldig till att ha dödat personen.

Det var flera efter min lilla undervisning kom fram och bekräftade att så var fallet men det gick att agera vid olyckor i hemmet, tur det i alla fall. Kan säga att reglerna hade nu sedan självständigheten(2011) ändrats men det var helt klart att allmänheten inte visste om det fullt ut.

Började med en del om att undvika/förebygga olyckor för att sedan ge lite enkla tips hur man kan agera om olyckan ändå är framme. Förband.

Fri luftväg, enkelt och snabbt.

Sätter man något i halsen gör man en...?

Heimlich manöver.

Så här bra mår man när man kan andas igen, kolla leendet hos tolken.

Nu var det dags för lite sex och samlevnad, smittspridning mm Marie stod på tur.

Tyckte det var fantastsikt att det var öppet att få tala om sådant i kyrkan.

Det är mycket nytt att ta in men intresset var stort.

Marie visar hur snabbt en persons smitta kan sprida sig till andra om man inte gör något för att skydda sig när man har sex.

Våra sk föreläsningar avslutades med en bön.

Blev visst ett rätt långt inlägg det här. Som sagt tar gärna emot tips hur jag gör för att lägga upp några korta filmer.

Ha nu en bra arbetsvecka nu när er påskledighet tar slut, säger en som jobbat hela påsken.

Ha de!

Daniel

Varför Sydsudan och vem var Signe Thorfinn?

Hej!

Mina rubriker verkar bli allt konstigare med tiden men så blev det när jag försökte få ihop det idag.

Ända sedan min uppväxt har Afrika facinerat mig, kanske från berättelser jag hört i söndagsskolan från missionärer som var på besök, kanske från teven med alla dess naturprogram, kanske har nyhetsrapporteringen också spelat in.

Hur som haver, jag har längtat att få komma dit. Sommaren 2008 blev Tanzania mitt första möte med Afrika och jag föll direkt. Efter en högskolekurs 2009 om hälsoinsatser i låginkomst länder har jag blivit mer engagerad i dessa frågor, då genom det arbete min/vår kyrka försöker göra i några länder i Afrika bl.a. Tanzania, Sydsudan och Etiopien.

Som svar på fråga ett, då kyrkan har en lång "historia" i Sydsudan ville ett gäng åka dit för att lära känna landet och våra vänner där. Jag tänkte att det vore bra och hänga på dem och få sällskap under en tid. Vi blev ett gott gäng, en salig blandning av folk, lärare, sjuksköterskor, en pilot, byggnadsingenjör, socialarbetare och studenter. 

Sista kvällen med hela gänget.

Jag jobbar på ambulansen i Jönköping som sjukskötare och såg på landstingets hemsida att det fanns en stiftelse där man kunde få pengar för att hospitera inom sjukvården i andra länder, det var Signe Thorfinns Stiftelse.

Vem var hon då? Född i Värnamo 1909, dog även där 2001. Jobbade som sjuksköterska och tog yrket som ett kall och då kan man inte gifta sig...i alla fall inte på den tiden.

På 50-talet fick landets läkare och sjuksköterskor erbjudande att köpa Astra-aktier vilket hon gjorde trots många andra var tveksamma till aktiehandel. Detta blev grunden till en stor förmögenhet, som senare lades in i stiftelsen.

Signe reste mycket, gjorde många studiebesök på sjukhus världen över, hon tyckte mycket om det då det vidgade hennes vyer och gav mycket stimulans som kunde användas här hemma. Att kunna få söka resestipendium blev därför en prioriterad del i stiftelsen. Signe ville att sjuksköterskor skulle ut i världen och inspireras och påverkas. Det var detta som gjorde att jag sökte mitt stipendium.

Jag tittade på lista på alla som fått stipendium innan och såg att det var 3-4 män annars bara kvinnor...hmm skulle det vara positivt för min ansökan?

Jag ville besöka Sydsudan(världens nyaste land) och Etiopien, ffa se hur akutsjukvården funkade och hur eventuell ambulansverksamhet bedrevs i dessa länder. I och med att många låginkomst länder fått det bättre har antalet skadade i  trauma och dödsfall i trauma ökat lavinartat vilket är en stor belastning på sjukvården. Hur är deras verklighet? Det skulle jag snart få en liten inblick i.

Jag beställde biljetter och fixade med olika kontakter i både Sydsudan och Etiopien och hoppades på stipendiet, om inte fick jag stå för allt själv och då hade det inte blivit några julklappar till barnen hemma:) Nu i efterhand kan jag bara säga: Tack!

 Genom pengarna jag faktiskt fick har jag fått en massa upplevelser, en del av dessa kommer  som inlägg här på FS. Det blev mycket text denna gången mer bilder i nästa blogg. Då från Yei, södra Sydsudan där vår grupp hade en studiedag för olika ledare i en kyrka.

Vi ses snart igen!

Trevlig påskafton!

Daniel

Det är ju bara en gråtrut eller...?

Hej!

Idag är det Good Friday! Låter bra mycket bättre än långfredag men det var inte det som var ämnet, det blev visst en urspårning direkt...

En gråtrut är inte mycket att hurra för, inte direkt favoritfågeln att fota. De är gapiga, skiter på våra båtar, bilar, tar små fågelungar eller ägg så fort de får chansen. Tror inte de är så omtyckta faktiskt.

Jag bor mitt i landet i Jönköping så vi har inte så mycket trutar som ni kustbor men under flyttningstiden, alltså just nu stannar en och annan till hos oss med. Precis som mitt foto-objekt gjorde. Vid en brygga i Munksjön, centrala Jönköping.

En helt vanlig gråtrut men som ni ser är den ringmärkt, dels med ordinarie stålring samt en plastring. Plastringen gick att läsa av, orange med 2165 i siffror. Efter ett tips fick jag reda vart jag skulle skicka mina uppgifter och bara efter två dagar fick jag ett svar.

Gråtruten var ringmärkt som vuxen/adult den 30/1 2009 i Scarborough, North Yorkshire(nordöstra England), kontrollerades samma vår i södra England vid Durgeness(mitt emot Calais vid Engelska kanalen) den 24/3 efter det är det inga fynd förrän nu när jag fick syn på den vid Munksjön.

Färgringmärkning är ett bra system för att kontrollera hur fåglar flyttar, vart, när mm samt att få reda på hur gamla de blir. Fördelen är att de inte behöver fångas in igen för att få fakta, det räcker att ha en kikare. Givetvis funkar det bara på lite större fåglar. 

Här en annan bildskön gråtrut, tycker i alla fall jag.

Ha nu en skön påsk!

Daniel