Arusha National Park

Hej!

Nu fortsätter vi vår resa i Tanzania. Dag 2 i landet, tillika min födelsedag vilket gav mig en plats i 1:a bilen tillsammans med Bengt. Vårt mål idag var Arusha NP, en lite mindre park en liten bit från stan. Hela området kring Arsuha ligger ganska högt och så här "vintertid" i Afrika kan det vara lite kyligt och en del regn.

På väg mot parken.

Tar en stund att se hur mycket vi skall betala.

Arusha NP har en rätt blandad natur med lite savannliknande områden, många sjöar samt två gamla vulkanberg klädda i urskog. Enligt uppgift skulle det inte finnas lejon här.

Vi åker utan guider, våra reseledare Bengt och Pether har varit i parken flera gånger och kan den mycket väl. Det gör oss samtidigt lite friare att röra oss lite som vi själva vill. Vi börjar att åka upp för Mount Merus skogsklädda sluttningar, riktigt brant bitvis på en blöt, grusväg.

Som ni ser är vi ganska välklädda trots vi är i Afrika, här regnar det fortfarande.

Oerhört frodigt.

Konstiga men vackra blommor.

En orkidée.

Enorma träd, höga som höghus. Detta träd körde vi igenom utan besvär. Hitintills hade vi knappt sett några djur, jag sökte efter fåglar med kikaren i högsta hugg men det var ganska magert.

Änligen lite djur, kommer inte ihåg namnet tyvärr. Resans första apor.

Inte någon skarp bild direkt. Tyckte det var svårt att fota i början av resan, det var så mycket att se på att det var svårt att hålla fokus på själva tekniken, ljuset mm. Jag skulle gärna åka tillbaka av flera anledningar men en är att få åka dit nu med lite mer fototänk/kunskap samt lite bättre utrustning.

Vi jobbar oss upp för sluttningen i allt brantare backar, passerar en liten informationsplats.

Jag såg informationen men inte våra chaufförer, säger dom. Efter ett kort stopp vid utsikten fortsatte vi mot Meru Crater Trail.

Linus i branten med fin utsikt. Vi är nu på nästan 2000 meters höjd. Bättre väder men fortfarande en del moln.

Nu när det inte var lika brant längre fick barnen sitta på taket när vi åkte vidare, en va allt lite avundsjuk, jag ville också sitta på taket!

Väl uppe i kraterns väldigt speciella natur, var det efter lunch fritt att gå och fota, spana efter djur och fåglar.

En skymt av Kilimanjaro bland molnen. Själva är vi nu på ca 2.300 meters höjd.

Troligen en Variable sunbird(solfågel). Är överlag missnöjd med de flesta av mina fågelbilder, bättre lycka nästa gång hoppas jag.

Vitnackad korp med grym näbb.

Vi fick besök i kratern...en guide med en några turister. Det är något jag vill prova nästa gång jag är i Afrika, vore spännande att gå i naturen med guide.

Han var dock inte nöjd med att se oss här upp, det var förbjudet att åka hit utan guide. Nu var vi tvungna att åka ner till en vaktstuga och ta vårt "straff". Vi kunde bli utkörda ur parken alternativt betala böter.

Nu skulle vi ner för de sliriga och branta backarna utan att krascha.

Väl nere möttes vi av en giraff, tror det var den första på resan. Nu blev vi inkallade till vakterna, vakten i kratern hade via sin mobil ringt ner och berättat vad vi gjort.

Så här glad blir man när man får vara kvar i parken. Efter en ordentligt ursäkt av oss på swahili(det hjälpte att kunna språket) och 20 dollar i böter kunde vi fortsätta vara kvar i parken. Tror det får räcka för denna gången och återkommer med mer bilder från Arusha NP om några dagar.

Daniel

Mer kramar tack!

Hej!

Kramas du?

En händelse i jobbet har fått mig att fundera på just kramar, återkommer till händelsen senare.

Kram, att krama= klämma, omfamna, famntag, hålla om, famna, en ömhetsbetygelse. Ja det var några synonymer, betydelser jag läst på nätet.

Hittade i Svenska Dagbladet uppgifter från en undersökning från 2007, om hur vi svenskar kramas. Till min förvåning kramas stadsbor mer än folk på landsbygden, trodde det var tvärtom faktiskt. Smålänningar som jag är mest tveksamma till att krama någon...hmm det låter ju inte bra. Ju äldre man är desto mindre vill man kramas.

Stämmer det måntro? På en annan hemsida läste jag att de som kramas mycket mår gott, är glada och lever längre. Är det något att lita på? Pröva så får du väl se. Om inte du märker/känner något så kanske mottagarna gör det?

När jag letade bland mina bilder hade jag inte jättemånga bilder på kramande personer, här kommer några i alla fall.

Två sportbilder till att börja med, från HV71 och JIK. De flesta bilderna jag har på kramande folk är på idrottsmän. Inom idrotten kramas det mycket, ofta efter en bra prestation av någon eller ett lag. Kanske inte så ofta för att visa ömhet eller så.

Som ambulansare träffar jag på människor i nöd/svårigheter, ibland tyvärr i tragiska situationer. För ett tag sedan i samband med ett hjärtstillestånd då en äldre man dog, kom jag att prata en del med ett av barnen(i 50-60 års åldern). Tagen och mycket ledsen över vad som hänt. Under hela livet hade personen ifråga aldrig fått en kram av sin far! Som barn mycket stryk tyvärr. Efter att ha flyttat hemmifrån vågade han i många år inte komma hem, senare i livet var det genom gåvor, olika tjänster åt far sin. Genom detta försökte personen känna sig sedd, bli godkänd, älskad/accepterad av sin far.

Två dagar innan dödsfallet försonades de och en första kram kom från far till sitt barn. Något som varit oerhört efterlängtat i många år. Vilken tröst mitt i bedrövelsen, vi är försonade, vi har kramats!!

Personen jag mötte hade ett bra jobb, egen familj men ändå inte känt sig hel, mått riktigt bra. Nu blev det bra men i ett sent skede av livet tyvärr. Denna händelse triggade igång mina rader/tankar om att kramas, om hur betydelsefullt det kan vara att få en kram(av kärlek/ömhet). Jag är inte ute efter att peka finger eller så, det är bara något som tog tag i mig och som jag vill skriva om. Nu kommer några bilder till(mest sport igen) men de kramas....

Hur kramas man då, jo man måste öppna upp(sig) sina armar annars går det inte. Samtidigt gör jag mig faktiskt lite sårbar(med öppna armar) mot den som kommer emot mig. Den risken vill jag ta(kanske inte alltid gör det men vill), vill du?

Den 21 januari är visst "Kramens dag", jag vill kramas/få en kram varje dag!

De kramar som oftast betyder mest är väl de jag/man får när man minst förtjänar en kram.

Till sist en kramgo bild på ett litet barn i omfamnad av sin mor.

Kram!

Daniel