Här står han ju!

Hej!

Vem är du, tänker han nog om mig.

Jag undrar också vem han är...eller hur hans liv är??

Kapoeta state hospital, Sydsudan februari 2020.

Daniel

I en annan tid, i en annan del av världen...

Hej!

Hoppas ni alla mår bra! 

Jag är ok, chillar lite vid datorn efter ett dygns ambulanstjänst. Tänker på tiden innan Covid-19, på vad jag/man gjorde och hur man/vi gjorde saker.

Redigerat lite bilder från Sydsudan igår, så naturligt går tankarna dit också. Läser på nätet om hur Covid-19 också drabbat landet, läser om dödsskjutningar i Kapoeta, staden jag var i nu senast. Regnet bara öser ner där nere, gräshopporna äter upp den gröda som kan finnas. Ja listan kan göras lång på utmaningar mina vänner möter var dag.

Igår blev det lite bilder från sjukhuset i stan, här kommer de i svartvitt.

Alla får betala 10 SSP(Sydsudanesiska pund)detta är mindre än 1 krona. Pengarna används för att odla grönsaker som sedan används till mat för patienterna.

Abraham bearbetar jorden för att kunna så. Allt arbete gjordes för hand med som synes ganska dåliga redskap.

Abrahams son hjälper till med bevattningen.

Förmannen 

Mormor med ett av sina barnbarn registreras inför mottagningsbesöket.

Satiro, en clinical officer var den som behandlade patienterna. En clinical officer har sex års vårdutbildning och är ett mellanting mellan läkare och sjuksköterska. Det var lite svårt att sitta med och se hur 24 av 26 patienter fick antibiotika när kanske bara ca 5-6 egentligen hade symtom som motiverade den behandlingen. Det var inte bättre med vilka som fick malaria behandling, 20 av 26 fick det, trots att flertalet hade negativt malariatest!

Vi hade bra diskussioner men han köpte inte mina argument för att vara lite mer sparsam med dessa behandlingar trots han gick emot sin egen regions riktlinjer. 

Idag är Marie med och följer arbetet med patienterna.

Joakim vår infektionsläkare i samspråk med sjuksköterskan som hade ansvaret på den enda avdelningen för vuxna patienter.

På apoteket.

Allt skrivs ner för hand, namn, kön, ålder, symtom, diagnos och given behandling. Det känns som om det är lång tid kvar innan digitaliseringen når hit.

Väntan här med. Ett besök på den öppna "outdoor" mottagningen tar flera timmar. Man får vänta på att registrera sig, på vårdgivaren, på eventuell provtagning, svaret och sedan vårdgivaren igen och till sist vid apoteket.

Äntligen, kanske den här kvinnan tänker. Nu skall jag få min medicin. Apotekaren förklarar hur patienten skall ta sin medicin. Att lämna ut skriftlig information är oftast inte lönt då över 90% av kvinnorna i området är analfabeter.

I nästa blogg skall jag berätta vad jag/vi sysslade med i Kapoeta med omnejd denna gången. Detta var femte gången jag var i Sydsudan.

Önskar er en go helg och håll er friska!

Daniel

På mage igen...

Hej!

Konstig rubrik kanske.

För några dagar sedan tog jag äntligen mig tid till att fotografera under mitt kamouflagenät. Uppstigning strax efter klockan tre, det är mörkt ute. Ingen vind och ett par minusgrader. 

Målet är en liten damm utanför Jönköping, målart svarthakedopping.

Ville inte störa så därför den tidiga uppstigningen, hade inte varit på detta stället innan och hittade inte någon perfekt plats att lägga ut liggunderlagen, var lite högre grästuvor som störde en del av sikten men samtidigt gjorde mig än mer osynlig.

Behövde inte vara orolig att jag störde, fåglarna simmade bara ett par meter ifrån mig utan att reagera på min närvaro. De första timmarna låg det en dimma över dammen innan solen gjorde sitt jobb och dimman lättade. Har nu ett berg av foton att ta hand om, här kommer ett första "lass".

Vad är det för något som flyger över?

Precis intill mig, grästuvan ger en fin inramning.

Parningsritualer, revirbråk och födosök bland alla 16-18 fåglar jag såg.

Avslutar med några svartvita foton från allra tidigaste timmen.

Sista fotot för denna gången.

Att ligga på magen i flera timmar är inte skönt för rygg och nacke men upplevelserna gör det väl värt. Innan ljuset kom, att få höra alla ljud från fåglarna, vingarna brus, spelläten, plasket i vattnet...livskvalité!

Hoppas komma åter med fler bilder.

Ha en skön dag alla!

Daniel

Selous Game Reserve, Tanzania

Hej!

Välkomna tillbaka till Selous! Idag blir det ett besök hos en de fyrbenta djuren, det var fåglar sist.

Vi börjar med "Pumba" vårtsvinet från Lejonkungen. De var vanliga och hade ofta sällskap av gulnäbbade oxhackare.

Det blir många bilder i detta inlägget, skall hålla nere texten så att det inte blir för långt.

Vi går över till det största djuret i parken, elefanten.

Onda ögat eller?

En stor fot, elefanterna går rätt tyst fram...på plan mark men inte här för de brakade ordentligt när vi äntligen fick se dem. De kom ut ur buskarna som hade gömt dem, ut på vägen så vi fick se dem. 

En liten familj, nu hade vi elefanter både framför och bakom oss. Frugan var lite nervös men jag kände mig trygg i bilen.

Imponerade djur

Dags för lite skugga tyckte giraffen, vi med lunchtime!

De är så coola, framför allt när de skall springa.

Vet ni vilket djur? Om inte så får ni läsa under nästa bild.

Vattenbockar.

Vackra zebror...var de svårt att se. Höll sig på långt håll och försvann så fort man närmade sig. Hade en verkligen önskat mig bättre bilder på dem.

En fin Kudu, hane näst största antilopen efter Eland som är störst. Kudun var rätt vanlig i parken.

Ett av Afrikas farligaste djur, väl gömd i grönskan.

I parken fanns flera sjöar, alla med massor av vatten i. Detta gjorde det svårt att få se krokodiler och flodhästar. Såg totalt 3 krokodiler på 3 dagar, riktigt surt för jag hade tänkt att nu skall jag komma dem riktigt nära, nu blev det inte så denna gången. Får väl hoppas på fler tillfällen framöver.

Plötsligt kör vår guide rätt i mellan några täta buskar, varför undrade jag tills jag såg den unga hyenan under en av buskarna. Guiden hade full koll på deras gömställe.

Den låg lugnt kvar och vi kunde få dessa bilder på den, föräldrarna var kanske ute och jagade.

Nu blir det några svartvita foton på arterna vi sett.

Här kommer sista elefanten ut ur buskaget, det är också sista fotot i detta långa inlägg.

Ha en go vecka alla!

Daniel

Tidig morgon vid Laganoset, Halland

Hej!

Det är inte ofta jag kommit nära någon älg...mer än i jobbet(jobbar vid ambulansen). Viltolyckorna är ju rätt vanliga och många gånger är det just älgar som faller offer.

Tanken för denna morgonen var fågelskådning och när jag lämnade stugan lös solen från en klar himmel, hann inte åka många minuter innan dimman välde in. När jag kom till parkeringen vid Laganoset såg jag knappt handen framför mig. Valde dock att gå ner mot stranden och ett fågeltorn som finns där. 

Det går något där borta...

En älgkalv!! Wow har aldrig varit så här nära hoppas jag hinner få någon bild innan den springer bort tänkte jag.

Som ni ser gick det. Den kom t.o.m närmare vid ett tillfälle, lite nyfiken på mig??

Dimmigt, så ljuset var inte bra. Tycker dock det är ok i ffa svartvita varianter på bilderna.

Trevligast hade väl varit att inte ha staketet med på bilden men ändå rätt nöjd med denna, med lite av miljön med på bilden.

Efter någon timma lättade dimman och jag fick en "fågelmässigt" riktigt bra morgon. Tusentals gäss, tranor och över 200 ormvråkar sträckte förbi...men det är nog morgonens älgkalv blev den stora behållningen.

Dagen efter var jag där igen, soligt och klart med frost. Kalven var kvar men på långt avstånd, kom dock rätt nära två vuxna älgar, en älgtjur med ko.

Andedräkten syns i det kyliga vädret.

Bilderna är tagna hyfsat sent i oktober, efter första älgjakten.

Området är riktigt fint så ta gärna en sväng dit.

Daniel