Mitt jobb, min vardag!

Hej!

Är inne i en period där jag fotar och lägger ut bilder från min vardag, ffa från mitt jobb. Jag har allt som oftast en kamera med mig och tar lite bilder där det kan passa.

Jag jobbar inom ambulanssjukvården, nej det kommer inga patientnära bilder utan bara på mina kollegor. Lägger ut en del på instagram och fb men målet är en eller två böcker. Jag gör det mest för min egen skull men mina arbetskamrater uppmuntrar mig nu och vill att jag fortsätter.

Vi börjar alltid ett arbetspass med att kolla bilen.

En kollar utrymmen runt bilen och den andre börjar med allt inne i vårdarhytten, som t.ex akutväskan som Marcus här går igenom.

Allt för ofta hinner vi inte äta i lugn och ro, utan får göra som Uffe här. Äta medan kollegan kör, han spelade in detta denna gången, så jag har bara fotat av skärmen. 

Avlämning på akuten Jönköping.

Ulf på väg ut ur bilen, dags att lämna av ännu en patient, denna rätt intensiva dag.

När vi får våra körningar, vibrerar och tjuter det i våra enheter, våran Rakelenhet. Det kommer också upp ett textmeddelande på en display i vagnhallen.

Oh inte en passning till...

När något område är tomt på ambulanser får vi ofta "passa/täcka upp" i andra områden. Preem-macken i Månseryd, utanför Bankeryd är vanligast. Här kan man ibland bli sittande i 2 timmar, de är inte kul.

På passning i Månseryd.

Ha de gott tills vi möts igen.

Daniel

Ringmärkt i Ungern

Hej!

En del av er vet att jag är fågelskådare, jag har också jobbat med ringmärkning av fåglar på Ottenby, Capri och hemma vid Landsjön. När jag är ute och reser har jag alltid kikare med mig.

Har sett ringmärkta fåglar i Afrika vid något tillfälle men jag har inte sett någon ringmärkt människa:)

Nu i september när jag skulle undersöka en patient såg jag i ögonvrån handen på en kvinna intill. Var det inte en fågelring på hennes finger??

Var bara tvungen att kolla, jo visst var det en fågelring. En stor ring, en ungersk ring. Skulle tippa på att den är för en större rovfågel.

Med tolkens hjälp fick jag reda på att hon köpt ringen på en marknad i Kanganten, Etiopien. Kanganten ligger nära Lotimor och Nyangatomfolket vandrar ofta över dit för att handla, träffa släktingar och ibland söker de även sjukvårdshjälp där.

När hade hon varit där då? Jo under förra torrperioden...hmm när e den då? Jo någon gång mellan september och mars. Lite vaga uppgifter att lämna till Ungerns ringmärkningscentral men det skall bli mycket spännande att få höra vad det var för fågel som haft den på sitt ben. Får återkomma när jag fått svar från Ungern.

Har ni träffat på ringmärkta fåglar någon gång?

Ha de gott!

Daniel

Hur är era erfarenheter att visa bilder i fotoklubbar?

Hej!

Om 2 veckor skall jag visa bilder i Bankeryds fotoklubb, det är den klubb jag själv är medlem i. De ville se lite bilder från mina resor i Sydsudan. Jag är hedrad av att få frågan men också liite nervös...eller mycket egentligen.

Är inte direkt van att visa bilder mer än på nätet och då är man ju mer anonym. Nu skall jag stå framför folk, många många riktigt duktiga fotografer.

Har nu gjort tre resor på 1,5 år och har mycket bilder...kommer bli svårt att välja ut vilka som skall visas. Har så många minnen förknippade med vissa bilder och skulle vilja dela med mig av så mycket. 

Har samlat foton i en mapp, den är på över 400 bilder, en omöjlighet så nu börjar arbetet med att få till en röd tråd och att minska antalet bilder i mappen.

Här kommer några svartvita bilder från Lokichoggio, Kenya. En timmes färd från gränsen till Sydsudan, staden har varit vår samlingspunkt innan vi dragit in i Sydsudan.

Pastorns lilla dotter. Vi fick sova i en kyrka på golvet på våra madrasser.

Vi tog en promenad i byn och mötte en massa barn som ville vara med oss.

Daniel K med sin yngsta dotter, lite blyg. Daniel har rest med oss i alla omgångar. En underbar person med mycket glädje i sig. Han har bland annat tolkat mig när jag intervjuar patienterna jag mött i Sydsudan.

Hoppa hopprep är alltid roligt.

Lite spex framför kameran.

Frida, våran barnmorska.

Felix

Avslutar med ett annorlunda sätt att använda en skottkärra.

Hur gör ni era bildspel inför bildvisningar, använder ni något speciellt program?

Nu är det dags för lite gubbinnebandy!

Daniel

Piskan i Naliel, Sydsudan

Hej!

När vi åker längs vägarna i Sydsudan passerar vi många byar och vid varje by finns det odlingar av sorghum(durra-växt). Vid varje fält brukar det finnas en lite högre plattform, ett slags vakttorn. Ofta ser man någon pojke i det. Uppgiften är främst att ha koll på att inga djur kommer och äter upp skörden. 

Dagens bilder är från Naliel, där vi stannade en natt på väg till Lotimor. Jag fick en liten stund över för en kvällspromenad, kameran med givetvis.

Pojken står och övar sin teknik med sin piska, helt omedveten av min närvaro.

Gillar den svartvita lite bättre.

Oops nu är jag upptäckt! 

Naliel består av flera små compound där en familj bor. En hydda per hustru. 

Vi slog läger. Vi använde jeeparna och drog linor mellan bilarna så att vi kunde fästa våra myggnät. Då området hyser mängder med skorpioner och ormar måste vi alla vara försiktiga och kolla bädden, skorna mm så att ingen skulle bli stungen. Första kvällen/natten dödade vi flera skorpioner. Inga ormar sågs denna gången:)

Vi somnade gott, njöt av stjärnhimlen och nattens alla ljud.

Daniel

Rent vatten är inte för alla...eller?

Hej!

Vi fortsätter min resa i Sydsudan. Kom hem för några veckor sedan. När vi besökte Mark i Naliel, Sydsudan fick vi vara med om något fantastiskt.

Vi fick se hur ett gäng brunnsborrare fick upp vatten, rent vatten! Det är inte lätt att hitta vatten, långt i från alla försök resulterar i att man får upp vatten. Ni skulle sett glädjen bland byborna!

Hemma i Sverige kan vi bara ta fram ett glas, öppna vattenkranen och så har vi rent, drickbart vatten...så är det inte överallt. Att få se hur vattnet kom upp var en mäktig upplevelse, att lite mer förstå betydelsen av dessa vattenpumpar tog tag i mig.

Underbart rent vatten!

Så här ser det ut på lite håll.

Naliel ligger i sydöstra Sydsudan och låg längs vår resväg till vårt mål, Lotimor. Vi sov över här en natt hos Mark Keeter, en kenyan som tillsammans med 3 andra familjer har ett stort hjärta för Sydsudan och håller på att bygga upp ett compound i Naliel. En vattenpump är en av investeringarna.

Här kommer vattnet!

Snabbt kom några fram och ville dricka av vattnet...hmm jag har ingen flaska, något kärl att samla upp vattnet men jag har ju stövlar på mig:)

Hoppas han sköljde ur smutsen i stöveln först.

Tacksamheten och glädjen var stor.

När de vuxna fått nog fick barnen smaka.

Att få en vattenpump till sin by/närområde är stort. Vattnet är oftast mycket rent, vilket ger mindre mag och diarrébesvär, tidsåtgången för att hämta vatten blir mycket mindre vilket kan göra att fler tjejer/kvinnor kan hinna med att gå i skolan(om det nu finns någon fungerande i närheten). Det är ju oftast så att det är kvinnorna/tjejerna som får hämta vatten.

Får du med detta "fotografen"? Den lille killen hade koll på mig.

Brunnsborrarna kom från Kapoeta, distriktshuvudstaden i området(en halv dags färd från Naliel) och då vi hörde att det fanns 2 vattenpumpar i området som var obrukbara bad vi dem om hjälp att fixa dem när de ändå var i området. En insamling bland oss betalade för detta.

Det kändes väldigt gott att kunna bidra att 2 vattenpumpar kom i bruk igen. Nu till jul kanske vi alla skulle skänka en slant till någon biståndsorganisation som borrar efter vatten? 

Ha nu en go vecka!

Daniel