Flera F från fjällen!

Hej igen!

Idag byter jag ämne, inte Sydsudan men väl de svenska fjällen.

Flera F står för Fjäll, Flatruet, Fjällpipare och Fjällabb!

En tänkt skidresa i påsk till Funäsdalen förvandlades pga Covid-19 till en sommartur med dagsturer i fjällen kring Funäsdalen.

Jag hade inte varit upp i våra fjäll sommartid på över 30 år...usch va gammal jag låter. Nu blev det äntligen av, härligt. Väderprognosen lovade regn och max 12-13 grader hela veckan men tack o lov har SMHI nästan alltid fel...åt rätt håll för oss denna gången:)

Funäsdalen från ovan

Jag tog en morgontur innan frukost bl.a till området kring Flatruet.

Det hade snöat på topparna under natten, det var svinkallt på morgonen...men vackert!

Flatruet nästa.

Det var inte många ute denna kyliga morgon.

Mannen på bilden var en engelsk fågelskådare som letade efter våra svenska fjällfåglar. Fick ge honom lite tips, hoppas han fann det han sökte.

Fjällpipare, en otroligt vacker fågel som det är rätt lätt att komma nära...om man hittar dem!

Väl gömd i grönskan, det var ett kort kontaktläte som jag reagerade på och fann den, lycka!

Bilderna på fjällpiparna är tagna vid 3 olika tillfällen, så vädret varierade lite.

En kort men mycket kall snöby precis när vi hittat denna fjällpipare med 3 ungar. 

De ser lite ut som de tvåbenta dödsmaskinerna i Star Wars eller hur?

På eftermiddagen nära husbils parkeringen på Flatruet.

Orädd men ändå på sin vakt. 

En annan av önskearterna under resan var självklart, fjällabben. Jag hade tur och fann några fåglar ute på några kullar bland de små fjällsjöarna uppe på Flatruet.

Hej på dig! Njaa det säger den nog inte, undrar väl vem/vad jag är. Orädd fågel i alla fall.

Blir det inte bättre bilder om jag ställer mig på stenen?

Poserar fint för mig.

Hmm är det inte lite mat som kryper där...

Fjällabben ser något ätbart och kommer närmare mig. Ett tecken på att den inte brydde sig om mig och att jag inte inkräktat på hans/hennes område.

Jag drar mig undan, nöjd med min upplevelse och med mina bilder.

Plötsligt flyger en fjällabb precis över huvudet, ett snabbskott som blev ok!

Vill avsluta med ett par bilder som jag verkligen gillar, närbilder i all ära men visst är det något speciellt att få till bra miljöbilder? Här ett par som visar lite av miljön där fjällabbarna drar omkring, underbart vackert!

Det var allt för denna gången. Återkommer nog med intryck från vår vecka i fjällen framöver.

Önskar er alla en go helg!

Daniel

With Mission Aviation Fellowship to Lotimor, South Sudan

Hej!

Jag har i de senaste inläggen varit i Sydsudan. Vi fortsätter dit, denna gången vill jag lyfta en organisation som gör en fantastisk insats i Sydsudan och på olika ställen över världen. MAF en kristen organisation som hjälper alla möjliga organisationer att hjälpa människor med sjukvård, medicin, mat, vatten och annan katastrofhjälp, detta genom att flyga ut hjälpen.

I många länder är vägnätet en katastrof, ffa under regnperioder. I Sydsudan blir upp till 60% av landet onåbart med bil under regnperioderna. 

Jag har varit i Sydsudan 5 gånger nu och skumpat omkring i en bil i timmar/dagar på mina resor. Resan till Lotimor med bil från Kapoeta kan ta från minimum 15 timmar upp till 3 dagar beroende på väglaget.  Med flyg tar det ca 30/40 minuter. Här kommer 2 bilder på hur vägarna kan se ut.

Lena och Linda från Korrespondenterna med i bilen.

Med vägar...kan man kalla det en väg, som dessa förstår ni att det kan ta tid att nå sitt mål.

Nu i februari 2020 skulle vi(Marie, Jocke och jag) få möjligheten att flyga till Lotimor från distriktshuvudstaden Kapoeta. Vid Lotimor finns en liten airstrip på ca 600 meter. Inte testad ordentligt...brr lite nervöst var det allt.

Medan vi väntade vid airstripen i Kapoeta såg jag detta.

Oops någon slags mina/sprängladdning har kommit fram efter regnen. Detta bara 50 meter från landningsbanan.

Här landar vårt plan, har glömt vad modellen heter Caravan tror jag, kan som mest ta 12 passagerare. Nu tömt på de flesta sätena då detta är tänkt att bli den första landningen med passagerare i Lotimor.

Men innan vi lyfter ber vi en bön tillsammans med piloten.

Det var häftigt att kunna följa med hur vi flög, jag kände igen flera landmärken. Vägen ni ser nedanför platån har invånarna från två byar anlagt, Lotimor och Lotakawa. De har fått lite machetes och mat från oss som stöd. De röjde ca 100 km, en 6 meter bred väg. Den nya vägen har gjort det möjligt för World food program och andra NGO:s  att nå Lotimor med nödhjälp.

Närmaste samhälle till Lotimor heter Nanyangachor, med bil tar det mellan 7 timmar och 1 dag att köra. När vi passerade Nanyangachor i luften sa piloten i mina hörlurar, "prepare for landing in 5 minutes". Fem minuter!! Wow!

Lotimor från ovan, med berget Naita och Etiopien i bakgrunden. Nyangatomfolket som bor här finns i bägge länderna och vandrar fritt mellan Etiopien och Sydsudan.

En del av Lotimor. Det var nu nervositeten/oron gjorde sig påmind. Skulle vi landa eller skulle piloten tycka att landningsbanan inte såg ut att duga. Skulle en ev landning gå bra??

Två överflygningar på ett par meters höjd..."it looks okey, i´ll go for a landning" och vips så stod vi på backen. Vilka skickliga piloter MAF har!!

En nyfiken skara mötte oss, underbart att se bekanta ansikten.

Alla ville hälsa på piloten.

Landningsbanan, ca 600 meter lång, även den röjd av byborna.

Några miljöbilder kring airstripen.

Medan vi gick till byn(30 minuters promenad) gjorde piloten en ordentlig kontroll av airstripen, mätte längd, vinklar, fotograferade etc. Väl tillbaka i Juba gör han sedan en sammanställning med alla fakta,  så att andra piloter kan få den information de behöver för att kunna göra en säker landning i framtiden. 

På väg för att kolla planet.

Det här fotot är taget från byn, man kan se planet som en liten prick. Mötet med byn äldste, lärarna, sjukvårdarna berättar jag om en annan gång. Vi var bara i Lotimor några timmar, piloten måste ta sig till Juba efter ha lämnat av oss i Kapoeta, att flyga/landa i mörker är inte att rekommendera.

Innan avfärden

Hej då! Hoppas vi ses snart igen.

Testflygningen gick ju kanon! Piloten gjorde lite beräkningar på hur mycket last vi skulle kunna ha med inför kommande resor. Det går att landa med rätt mycket last men inte tvärtom att lyfta med samma vikt, landningsbanan är för kort för det. Vi kan ta med upp till 800-1000 kg plus 3 personer, den här informationen är guld värd inför framtida resor.

Ja det här blev ett långt inlägg, men jag tänkte det var kul att ge er liten inblick hur det kan se ut att flyga/landa på små landningsbanor. 

Nu i Covid-tider gör MAF ett stort arbete med att flyga ut testutrustning, skyddsutrustning, läkemedel både i Kongo och Sydsudan. 

Sköt om er!

Daniel

The man in the dress

Hej!

Visst ser han fin ut?

Vi/han står i en "seasonal river" alltså en flod som bara är fylld med vatten under regnperioderna. Här har han grävt fram vattnet som finns under floden, detta för hans getter. Tyvärr används detta vatten ofta också som dricksvatten för människorna. Då ofta kontaminerat av djuren.

Foto från Lotimor, Sydsudan febr 2020.

Daniel

Här står han ju!

Hej!

Vem är du, tänker han nog om mig.

Jag undrar också vem han är...eller hur hans liv är??

Kapoeta state hospital, Sydsudan februari 2020.

Daniel

Frukost på Junction Inn, Kapoeta

Hej!

Rolled eggs inte Rolex

Favoritfrukosten är/var just Rolled eggs. Typ en tunn omelett, inrullad i ett chapatibröd. Den håller dig mätt i flera timmar.

Jag har alltid haft svårt att höra vad Sydsudaneserna säger, de talar ofta väldigt tyst och försiktigt så jag trodde länge att de sa en Rolex. Syftande på något bra exklusivt som en Rolexklocka, detta skulle vara den mer "fina" frukostmaten. Nu vet jag bättre och hoppas att jag kan beställa en nästa år...

Daniel