the New Nation South Sudan

Hej!

Det är en av landets tidningar, the New Nation. Tänkte visa en framsida, visa rubrikerna. Många av Sydsudans problem kommer fram i denna framsida och jag skall försöka kommentera några av dem. Jag är absolut ingen expert men har i alla fall varit i landet och pratat med en del Sydsudaneser. Syftet är inte att ge en negativ bild av landet men visa lite vad de kämpar med, detta nyaste landet i världen

Vi måste tänka på att de har nu tre års erfarenhet av någon slags demokrati, varit i krig/inbördeskrig nästan oavbrutet i 50 år...det sätter sina spår.

Landet är ungt så även befolkningen, 46% är under 14 år, 66% är under 25 år. De unga är landets framtid och hopp!!

Under mina veckor i landet fick jag ta emot så mycket värme och kärlek, fick träffa många som såg på framtiden med ljusa ögon och hyste ett stort hopp om att landet skulle utvecklas positivt. Nu är det tyvärr oroligt i landet vilket givetvis gjort backen/berget de måste bestiga högre.

Mässlingen dödar barn, i vissa områden är det bara 20% som vaccineras, för att få ett skydd i befolkningen måste minst 80% vaccinera sina barn.

Child abduction/kidnappning av barn, något så fruktansvärt. Ibland för att de skall bli soldater eller tvingas till sex/slaveri. Det finns stammar som blivit infertila pga sitt leverne och inte kan få barn, vad gör man då?? Jo man kidnappar små barn från ett annat område och fostrar dem som sina egna.

LRA(Lord´s resistence army) gör räder i landet och dödar. Skrev om jakten på Joseph Kony i ett tidigare inlägg. Han härjar även i grannländerna.

Abyei i norra Sydsudan, ett distrikt som är oljerikt och gränsar till Sudan. Området är omtvistat och både Sudan och Sydsudan vill ha det pga oljan. En folkomröstning av de boende i området skulle hållas redan 2011. Den har förhalats flera år då länderna inte kan komma överens om vilka som skall få rösta. Sudan ville att en folkgrupp som är nomader med boskap och utnyttjar området för bete också skulle få rösta då de vistas i landet men se det ville inte Sydsudan. Nu har de boende med största gruppen, Dinkas gjort en egen omröstning där över 90% ville tillhöra Sydsudan. Ingen har ännu godtagit resultatet officiellt.

Översvämningar stoppar lastbilarna vid Ugandas gräns. Sydsudan har ingen egen kustremsa eller hamn vilket gör att allt som skall in i och ut ur landet måste fraktas med lastbil...och med vägar som de i Sydsudan går det illa vid häftiga regn. När jag var där började diesel/bensin och andra förnödenheter ta slut i Juba men efter några dagar kom lastbilarna iväg.

Att driva företag/göra affärer i Sydsudan är inte lätt.

Sydsudan rankades på plats 186 av 189 länder i världen i hur lätt/svårt det är att göra "business", ju lägre siffra desto bättre.

 Några exempel, att importera en vara/sak tar i snitt 130 dagar, kräver att man fyller i 12 dokument och en container kostar 9.285 dollar att ta in, typ 65.000 kr. Att exportera tar bara 60 dagar och kostar då bara 5.335 dollar per container. 

Vad kostar ett kilo potatis eller en säck bönor på marknaden i Juba? Jo det kan man läsa om i tidningen.

För att ge er ett hum om priserna så är ett pund cirka 2,4 kr(1ssp x 2,4kr).

Ett kilo potatis blir ca 14 kr och en säck a 50 kg bönor blir ca 575 kr. Kolla  listan, det bör funka att läsa. Nu har jag ingen koll på hur mycket priserna ökat pga oroligheterna i landet. Nu som då är det i alla fall billigare att handla på landsbygden, vilket vi gjorde när vi lämnade Yei och åkte till Juba.

Okej, kanske lite mycket text och lite deprimerande läsning faktiskt men nu vet ni lite mer hur de har det. De, vilka de? Jo människorna, sådana som du och jag.

Jag vill i alla fall göra något, jag använder mig av mina kontakter i kyrkan, du kan säkert göra något sådant också eller varför inte ge en peng till Läkare utan gränser som gör ett fantastiskt jobb i landet eller PMU, Erikshjälpen mfl.

Just nu behöver de min/din hjälp!

Ha de gott!

Daniel

Emmanuel Christian Training Center South Sudan

Hej!

Dagens tur tar oss till en bibelskola i Maridi någon timmas bilresa från Yei. Det är alltid svårt att säga hur länge en resa tar, allt beror på vägens kvalité. Regnar det dagen innan kan vägen bli i stort sett ofarbar. Nu gick det bra denna gången även om vi passerade stora vattenhinder.

Vi skall besöka en internatskola som ffa funkar som bibelskola.

Tyckte bilden blev lite cool. John Garang till vänster om Jesus(Garang var en av Sydsudans mest kända rebelledare i 20 år, blev vicepresident i Sudan från den 9 juli 2005, han omkom i en helikopterkrasch den 30 juli 2005. Olycka???).

Till höger om Jesus, Salva Kiir den sittande presidenten i Sydsudan, just nu i konflikt med förre vice presidenten Riek Machar. Här om veckan skrevs ett nytt eldupphör avtal mellan de stridande parterna, hoppas den håller och freden åter kan få råda i  landet.

 Som kuriosa kan nämnas att Salva Kiir har goda förbindelser med den förra fienden, presidenten i Sudan Omar al-Bashir. En riktig soppa som ni förstår...tur e la att the most excellent Jesus inte har några bindningar till någon av dem, han vill nog bara mäkla fred.

På schemat fanns även ämnen som engelska och datorkunskap.

Biblioteket här var bättre utrustat än det på universitetet i Juba, bättre datasalar med.

En vårdcentral för elever och de som arbetade på området, folk i byarna runt omkring kom hit också.

Fina ändamålsenliga byggnader för lärande och boendet, har för mig att skolan levde på bidrag från utlandet och på försäljning av kor, getter, höns mm.

Palle i samspråk med metallarbetare.

Palle, han hittade alltid någon att prata med, höra hur man hade det etc.

Vem bor här då?

Jo Nasse.

Palle i farten igen:)

Frigående höns?

På väggen står det skrivet när det är dags för...

Under vårt besök serverades en helt underbar kyckling, inte seg som tuggummi, med mkt kött på, en fröjd mot de kycklingar vi tidigare försökt äta. I samband med måltiden fick vi lyssna till berättelser från inbördeskriget av våra sydsudanesiska vänner. Kan inte återge dem helt här men det var verkligen ett Guds under att de överlevde belägringen av Juba. Ett år tror de sa 1988 var livet otroligt tufft för de belägrade i Juba, då gav mangoträden frukt året om, något de vanligen inte gör. Detta gav dem i alla fall något att äta.

Det är dags att åka hemåt, jag går i förväg så kan jag spana lite fågel och fota lite. Jag hann så långt att de hann bli lite oroliga om jag gått vilse...men de hade jag ju inte.

Barn i skoluniformer ser man överallt. Härligt men tyvärr är det en mycket stor dropout från skolan, alltså det är få som fullföljer skolan till examen. Detta gäller som vanligt ffa flickorna. De gifts bort eller så måste de hjälpa till i hemmen.

Träkol säljs överallt. 98% av alla hushåll använder sig av träkol till matlagning...tyvärr planteras det nästan inga nya träd, ett stort problem framöver.

Behövs den här skylten? I så fall måste de stå varje hundrade meter, vägnätet är en katastrof i landet. Endast en väg från Uganda till huvudstaden Juba är asfalterad!! Detta i ett land större än Sverige.

Här kommer skjutsen:)

Ha de gott!

Daniel

Grattis på 3-års dagen Sydsudan!

Hej!

Hemkommen lite sent pga VM-fotbollen men måste bara uppmärksamma att världens yngsta nation fyllde 3 år igår!

Är det kört för landet? Är vägen stängd? Finns det något hopp?

Många frågor men jag tror och hoppas på de goda krafterna i landet, jag tror att de kan bidra till fred och försoning.

I Sydsudan är kyrkorna aktiva i fredsarbetet och tar ett stort ansvar i samhället. Med stor kärlek och värme som denna bilden vill illustrera kan mycket ont fördrivas.

Än en gång grattis Sydsudan!

Må freden och friheten få frodas i ert land!

Daniel

Licence to kill!

Hej!

De flesta av er får väl säkert associationer till James Bond när ni ser eller hör orden "Licence to kill".

När jag var i Sydsudan fick jag en annan bild beskriven för mig. Kan redan nu säga att det handlar inte om krig, mord eller skjutvapen...

...utan om motorcyklar.

Bilden här ovan är tagen i Morobo, i södra Sydsudan bara någon mil från Uganda. Om ni kollar noga så ser ni att motorcyklarna de sitter på är splirrans nya, t.o.m plast kvar. I lådorna finns ytterligare en motorcykel.

Så här funkar det, de tar en buss ner till Uganda köper en monterad motorcykel samt en byggsats. Det är billiga motorcyklar från Kina. Väl hemma kan de sälja en av cyklarna, den andra använder de till att ha som taxi, en slags motorcykeltaxi. Mycket vanligt i Sydsudan(även i andra länder). Det enda de behöver är en licens som ger dem rätt att bedriva verksamhet, licensen är en slags skatt som ger staten lite pengar.

Tyvärr ges det ingen utbildning i hur man framför dessa motorcyklar samt lite om ansvar för kundens säkerhet. En god vän i Sydsudan säger att de(motorcykelförarna) har fått ett sk "Lincence to kill".

Såg själv i bl.a. Juba hur farligt de körde, sjukhuset i Juba som jag besökte var fyllt av skadade människor i motorcykelolyckor.

Kör försiktigt!

Daniel

Står kvar på sin post, en hjälte i mina ögon!

Hej!

Vi börjar närma oss Morobo i södra Sydsudan. Efter nästan två timmars försening pga lastbilen som satt fast är vi strax framme.

Då man skall vara försiktigt med fotandet i städer och byar blir det lite smygfoton.

Typ så här...

Det finns gott om skyltar längs vägen. Snart skall en förlossnings och mödravårdsavdelning bli klar här.

En mycket viktigt del av Sydsudanesernas liv, husdjuren måste också må bra för att familjen skall må bra.

Målad information och reklamskyltar var vanligt. Någon som kan översätta?

Spår efter en NGO(Non governmental organisation).

Vårt första mål idag,  Morobo health Center. I ett tidigare inlägg har jag skrivit om stipendiet jag fått(Signe Thorfinns stipendie), ett syfte med resan var att se hur sjukvården fungerar, prehospitalt och även på sjukvårdsinrättningar av olika slag.

Morobo Health Center är ett litet ställe med en mottagning, ett förlossningsrum, har 5-6 platser för inneliggande patienter och ett litet laboratorium. Till min glädje stod två ambulanser inne på gården...

...de ser fina ut men fungerar tyvärr inte:(

De är sönder och det finns inga pengar att reparera dem. Ambulanserna, om de hade fungerat har en chaufför. Chauffören är inte sjukvårdsutbildad, det finns inga "grejer" i bilen, ingen bår, inga mediciner, ingen syrgas...bara ett plåtgolv där patienten läggs och sedan kör man. Anhöriga till den sjuke/skadade får vårda. Närmaste större sjukhus ligger i Yei, tar ca 2 timmar, hur vägarna ser ut, vet ni som läst mina tidigare inlägg från Sydsudan.

En toalett finns i alla fall ute på gården.

Många som ligger inne har malaria, nu när det är torrperiod är det färre fall av malaria.

Marie som också är sjuksköterska tittar på en malariasjuk man.

Vi går in på ett kontor och får lite uppgifter om vad de gör på centret. Labbet klarar av att undersöka malariaprov, HIV, urinprov, TB(tuberkolos), hb(blodvärde). De utför en hel del vaccinationer av barn och kvinnor...när de har tillräckligt med personal och mediciner!

De saknar nästan allt personal(de flesta jobbar på privata mottagningar eller hos någon NGO som betalar bättre), utrustning, elektricitet och mediciner. Det är nästan 6 månader sedan de fick en leverans av mediciner hit, då och då kommer någon NGO och lämnar lite grann.

Den högst utbildad är en sk medical assistent(mitt emellan läkare och sjuksköterska), sedan har de 3 sjuksköterskor/barnmorskor och en vakt. Vakten är den som är "most skilled", bäst att ta hand om akuta olyckor!!

Följer man diagrammet kan vi se att de ligger faktiskt bättre till än målet de satt, i augusti i alla fall. Bilden är tagen i november.

Två droppar av liv! Numera behöver man inte sticka barnen för att ge vaccinationer.

De har ett digert utbildningsprogram, hoppas de hinner med det.

Förlossningsbordet eller kan jag kalla det säng?

Lite av utrustningen på förlossningssalen. För att minska barnadödligheten och mödra dödligheten försöker man få fler kvinnor att komma till health centers som denna, där de kan bli förlösta av en utbildad barnmorska. Skulle det stöta till problem under förlossningen...så blir det tufft. Det tar två timmar till närmaste ställe(Yei) som kan utföra ett kejsarsnitt, ingen ambulans, inga bilar...

Sydsudan har en av världens högsta mödradödlighet, nästan var 7:e kvinna riskerar att dö när hon skall till att föda. I Sverige är den risken minimal.

Mitt i allt detta finns det kvinnor, ja det är för det mesta kvinnor! Hjältar som inte vill lämna sin post, som ser till att ta hand om de som bor i byn/staden, trots dålig lön, trots hemska arbetstider, trots att det saknas mediciner, utrustning mm.

Här kommer en avslutande bild på en hjälte!

Det var allt för idag.

Daniel