Vi vill slakta en get och fira ert besök!

Salamno!

En typisk hydda. Lätt att sätta upp och ta ner tar inte mycket plats när man är på vandring efter bra betesmarker.

En by till att besöka. Vi är ute i bushen i norra Etiopien, inte långt från Djibuti. Vi har besök två skolor och har en skola kvar. Den ligger mitt i en liten by.

Skolhuset med plats för två klasser. Blir en liten blandning idag på färg och svartvita bilder. Inte långt från denna skola stor en nästan färdig statlig skola.

Liite bättre byggnad.

Någon slags genomgång av alfabetet. En elev står framme vid tavlan stavar och och klassen svarar.

En del unga elever, har med stor sannolikhet inte varit i Thailand.

Jag vill också gå i skolan!

Den här kvinnan hade varit med oss några timmar, här bjuder hon på ett gott nybakat bröd med någon slags gegga i(gott var det i alla fall).

Bagaren och bageriet.

Vi blev hembjudna till kvinnan med brödet. Hon hade innan talat för hela byns räkning som ville slakta och tillaga en get då vi gästade just deras by. Den proceduren hade tagit resten av dagen så vi kom överens om en kaffeceremoni i hennes hydda i stället.

Det visade sig att denna kvinna var drivande i en kvinnogrupp i byn. Kvinnorna hade verkligen jobbat hårt med flera olika saker, bl.a. skolan. Nu hade deras arbete gett resultat på flera områden. Deras självförtroende och självkänsla hade ökat, männen lyssnade på dem, ffa på kvinnan i blått som var en ledare.

Mor och dotter ser sig själva på bild.

Några av männen ville också vara med på bild.

Innan vi åkte pratade vi lite om vardagslivet och om de problem man hade här ute i bushen. Ett stort problem var alla diarrésjukdomar som härjade bland barnen, de hade också ofta mask i magen(då menar jag inte små binnikemaskar som finns hos oss). Vatten fanns i alla kanaler men det var inte rent.

Här fick jag möjlighet att inför by äldste och kvinnor hålla en kort undervisning om hur man enkelt och billigt renar sitt vatten. Detta genom att använda PET-flaskor!

Genom att fylla dessa flaskor med vatten från sjöar, floder sedan lägga dem på en solig plats som te.x  taket under ett dygn. Under dygnet skall man sedan bara skaka om dem rejält i någon minut några gånger. Dagen därpå är vattnet drickbart!

Alla skadliga mikroorganismer är borta, detta tack vare solen UV-strålar. Kvar i botten kan ju givetvis finnas lite skräp, sand men det behöver man inte dricka. Genom att ha t.ex ett tiotal flaskor kan man använda fem ena dagen medan de andra fem ligger på taket och renas för att användas dagen efter. Det finns vetenskapliga studier på detta så det funkar. Har bekanta som testat det när de åkte igenom Afrika med Jeep, de köpte inte en vattenflaska på hela resan utan hade hela tiden flaskor på taket.

En av mina föreläsare på en kurs, testade detta i Sverige. Han tog en flaska med vatten sprutade in lite E-Coli bakterier i flaskan och la den på taket på Ryhovs sjukhus, visserligen i två dygn men efter två dygn drack han av vattnet till sina läkarkollegers frågande blickar. Han blev inte sjuk, de fanns inga bakterier kvar.

Nu kan barnen i området slippa många onödiga sjukdomar tack vare PET-flaskor och lite sol. Jag har fått hjälp att skicka dit bilder och textinformation på deras språk så att informationen finns kvar. 

Den här dagen var en av de bästa på hela min Afrika vistelse.

Ha de gott!

Daniel

Den enklaste av skolor hos afarerna, Etiopien

Salamno!

Vi kör allt längre in eller ut i ödemarken känns det som. Det är bitvis mycket torrt och dammigt men där kanalerna från Awash-floden rinner odlas det och är lite grönare. 

Här någonstans skall det ligga en liten enkel skola.

Här är det! Några enkla käppar och svart plast som skall täcka kanalerna och dammarna har använts till väggar och tak. Men en skola är det...och barnen kommer!

Här sitter barnen på marken, har ingen bänk att lägga pappret på för att kunna skriva, så det är under väldigt enkla förhållanden undervisningen sköts.

Matematik lektion idag. En efter en fick elever gå fram och göra något enkelt tal. Åldersspannet var stort, det kunde skilja 10 år mellan yngst och äldst i klassen.

Det dyker upp två killar med vapen, det är lokala killar och vi hade inget att frukta från dem. Många män hade vapen med sig, de var inte fientliga på något sätt utan jag tror de hade en Kalashnikov i stället för ett spjut, en slags uppgradering. Det hör till att ha ett vapen.

By hövdingens son, äldst i klassen.

Jag tog en någon extra bild på han. Han ville utbilda sig till läkare för att kunna hjälpa sitt folk sa han. Han har en lång väg att gå för att nå dit men han har börjat sin vandring och det känns gött att kunna stötta killar som han.

En stolt far och tillika byns hövding.

Ställ upp er för ett foto, det var lite svårt att få med alla på bild, de ville inte gruppera sig som en annan ville:)

Jag vill också vara med på bild. Kan nämna att det var helt okej att ta kort på dem.

Medan barnen fick undervisning stod en mamma utanför och flätade något. Skickligt, vet inte vad det skulle bli dock. På ryggen hade hon ett barn...

...med misstänksam blick. Ser ni vad hon har i sin hand? Även hon är uppgraderad med moderna leksaker?? Hur har hon fått tag på den, vad är det? Finns det inget roligare att leka med?

Det är dagens sista bild. 

English summary: More pictures from the Afar distric in northern Ethiopia. We are visiting some small schools to check some projects we are supporting. Very simple school this time.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Daniel

What is your name? Skolbesök hos Afarerna i Etiopien

Salamno!

Den här bilden avslutade min förra blogg, nu får även du följa med in i skolan.

 Afarerna i norra Etiopien är till största delen analfabeter. I ett försök att väcka intresse för skolan bedrivs ett projekt i byn Dupti. Barnen går några timmar om dagen och lär sig att läsa och skriva samt lite engelska.

Så här ser skolan ut på lite håll. Plåttak och en massa störar/käppar till väggar. Funkar bra, släpper in lite luft men inte så mycket solsken.

På väg in i klassen.

Kan jag ta med mig lillebror?

What is your name? Notera även datumet på tavlan, de har en annan tideräkning i Etiopien, vi har nu flyttat tillbaka till 2006.

Vältuggad penna.

Tätt på bänkarna.

Så härligt att se glädjen i deras ögon samt deras fokus trots att vi är inne och stör mitt i lektionen. Det är blandade åldrar i klassen, från 7-8 åringar till tonåringar.

Dessa vackra ögon.

Undervisningen är ganska enkel men bättre än ingen undervisning alls. Det finns inte många statliga skolor i området ännu. Regeringen vill att afarerna skall lämna sitt nomadiska liv och vara mer stationära. På flera håll bygger de därför hus, skolor mm för att förmå afarerna stanna kvar på en och samma plats.

Under en liten rast får vi se hur de bakar bröd utanför skolan.

I gropen läggs glödande träkol, ved, på plåten läggs degen som skall bli bröd.

En liten "rörig" klassbild.

Klockan ringer! Det är dags för en ny lektion för barnen...vi skall dock fortsätta längre in i området.

English summary: The photos above are from a Afar area in the northen part of Ethiopia close to Djibuti. We are visiting a schoolproject.

Ha de!

Daniel

Afar right to Education Project

Salamno!

Kan tyvärr inte hälsningsfrasen på Afar-språket. Vi är nu uppe i Afrikas Horn, i Etiopien nära Djibuti. På Afrikas Horn lever ett nomadfolk Afarerna. De är de som vi skall besöka idag.

Vi skall se hur ett utbildningprojekt bland Afarerna funkar. Vi börjar med att besöka kontoret i Dupti, ett litet samhälle nära Awash floden. Afarerna är boskapsskötare och flyttar oftast med sin boskap för att hitta föda åt djuren. Deras nomadliv är en orsak till att de flesta är analfabeter. 

Kontoret.

Lite genomgång av budget mm.

Innanför kontoret, ett kök av något slag. En kvinna står i röken och lagar mat. Såg grymt snyggt ut i verkligheten, fick inte riktigt till bilden tyvärr.

Jag går ut och sätter mig utanför kontoret, det är lite barn där.

En förkyld liten pojke.

Lite te och en brödbit är inte fel medan mammorna pratar.

Vi har nu lämnar Dupti för att se skolan och träffa de afarer som lever här ute på landet. Området är ett av Afrikas hetaste och torraste. Just där vi är rinner Awash floden. Floden används för att bevattna enorma fält med sockerrör mm.

Vilka enorma horn på korna. Männen har hand om boskapen och är ofta borta länge från sina familjer om inte hela familjen väljer att följa med. 

Väldigt enkla hyddor och inhägnader för djuren.

Fick titta in i en av hyddorna.

Det svarta är plast som täcker kanaler och vattendammar i området, funkar perfekt till en inhägnad för djuren.

Dags att hämta vatten. Trots att det finns gott om vatten tack vare floden är situationen inte bra för de som bor i små byar eller enskilt på landsbygden. I stan är det bättre. Det är inte rent och inga brunnar har borrats. Detta gör att många ffa barn har magproblem, diarreér och mask i magen.

Hon behövde inte gå långt i alla fall...

I nästa blogg skall även ni få titta in i skolan:)

God natt!

Daniel

Lite Bonna i Nazareth är inte fel!

Salamno!

Jag kan inte amahrinja men så är hälsningsfrasen i Etiopien, Salamno!

"Nu skall vi åka mot Djibuti, det blir 60 mil idag, Daniel"! ojoj tänkte jag som nyss lämnat Sydsudan och deras usla vägar.

Men jag behövde inte vara orolig för dåliga vägar. Asfalterat hela vägen. Den här två filiga motorvägen mellan Addis Abeba och Nazareth skulle snart invigas. Liite skillnad mot hur det ser ut i Sydsudan.

Etiopien har nått långt, många investerare från hela världen, främst Kina har etablerat sig sedan länge. Här ingången till ett enormt stort industriområde.

Nu är vi i Nazareth.

Genom staden går vägen från Djibuti. Nästan alla varor Etiopien får in kommer via denna väg. Etiopien har ingen egen hamn så nästan allt körs in i landet med lastbilar som denna...eller ännu sämre.

Det byggs överallt.

Dagens första trafikolycka. Var jag orolig för något så var det trafiken och alla överlastade lastbilar vi skulle möta på vägarna.

Dags för Bonna...alltså kaffe! Starkt och gott om du såg till att slippa sockret de vill hälla i dessa små muggar(sini).

Kaffekanna heter Jabana. Ett slags lergods, fint och hållbart.

Mmm denna ädla och goa dryck!

Nu drar vi vidare, vi har många timmar kvar.

Den koptiska kyrkan är stor i Etiopien och kyrkor finns överallt. Ofta lite mer färggranna än denna.

Dags för lunch i ett av alla små samhällen som byggts upp längs vägen till Djibuti. Här kan du få allt du behöver, mat, dryck och något att äta. Tyvärr är dessa samhällen också ställen där man kan få sig ett ligg. Långtradarchaufförerna träffar på de prostituerade flickorna, smittas av någon könssjukdom eller HIV som de sedan sprider vidare till sin egen familj.

Vi nöjde oss med Injira och getkött, lite pasta och en köttfärssås het som solen.

Grönt , gult och rött en vanlig färgkombo i Etiopien.

Daniel

Resan går snabbt vidare, allt för snabbt i mitt tycke. På den här bilden ser ni lite svarta prickar. Det är rovfåglar. Jag är fågelskådare och nu på seneftermiddagen passerade vi områden med otroligt mycket fågel. Stanna skrek jag inombords men jag visste att det inte skulle ske. Vi hade en lång väg kvar och det är inte kul att köra i mörker på dessa vägar.

På ett kort avsnitt såg jag ca 200 stäpphökar, ängshökar. Skrikörnar, stäppörnar och gamar ut över det. Hit vill jag komma igen, då för att skåda fågel.

På de allt för få "kissepauserna" passade jag givetvis på att skåda och fota lite. Det var en strid ström av lastbilar säkert 90% av trafiken.

Dag ett närmar sig sitt slut, det skymmer och vi har några timmars körning kvar. Inte kul speciellt när vår chaufför knappt hade någon mörkersyn...det var riktigt läbbigt.

Ha de!

Daniel