Addis Ababa Light Rail

Salomno!

När Gert och jag åkte omkring i Addis en dag såg jag hur ett intensivt arbete pågick i ett område. Vad gör de här undrade jag? 

Ett rejält arbete som ni ser. Det skall tydligen bli en light variant av tunnelbana. Byggs givetvis av kineserna, cirka 35 km lång, dubbelspår och skall ha 41 stationer. Skall kunna transportera 15.000 personer per destination och timma.

Här är bara halva huset kvar. Det verkar inte bo någon på övervåningen men affärerna på bottenvåningen håller fortfarande "öppet"!

Ett lite kul inslag på dagens rundtur i Addis. Addis kan följas med Abeba eller Ababa ifall ni ser olika stavningar.

Trevlig helg!

Daniel

Vilken underbar patient!

Hej!

Har ett dygnspass idag på ambulansen. Varit ett mycket intensivt pass så här långt. Började vid åtta, fick avsluta lunchen strax innan tre, värmt den två gånger och sedan har det bara rullat på. Lugnt just...före stormen?? Lördag kväll? Detta är inget klagobrev, jag bara konstaterar.

Alla bilder med människor i dagens inlägg är från övningar.

Just nu lever jag på min senaste patient. Tänk att få träffa/möta en människa som hon. I det här jobbet

träffar man på allt och alla typer, det mesta rinner av men vissa gör intryck!

Hon hade all anledning att vara bitter, grinig eller deprimerad men inte hon. Svårt sjuk de senaste 40 åren, varit vid dödens port ett flertal gånger(berättade om upplevelser), KOL, reumatism, bukproblem, smärtproblematik ut över det vanliga och nu dessutom inoperabla tumörer!

Trots dagens problem(som jag försökte lindra) var det hon som gav mig kraft och energi. Hon utstrålade en inre glädje, kraft, framåt anda. Hon hade mål och visioner om framtiden. Hon sa bl.a:

"Jag har bara ett liv! Jag vill göra det bästa/mesta av det livet, jag skall kämpa vidare för jag är för nyfiken på livet för att stänga mina ljusblå".

Kan bara säga, tack för "mötet" idag!

Det går inte att spola tillbaka livet! Lev nu!

Det var allt för idag.

Daniel

Vad hette badstranden i Mellerud?

God Jul!

En konstig rubrik om ett inlägg kring årets bästa julfest.

Förra torsdagen hade vi julfest för flyktingarna på Centret i Jönköping. Varje torsdag bjuder vi ner dem(50-80 st) till kyrkan för några timmars gemenskap och aktiviteter. Vi fikar, snackar med varandra(försöker på svenska annars med det språk som funkar bäst), vi har svenskundervisning, pyssel, hjälper till med papper till myndigheter samt idrottar. Jag är med de torsdagar jag är ledig och jag håller mig till idrotten, vilket kan vara en utmaning...tänk er 25 unga män i en liten hall, med mycket energi i kroppen.

I alla fall...åter till julfesten. Ett av inslagen var en tipspromenad om Sverige. Säger någon tipspromenad till en svensk får man antagligen höra en djup suck, inte nu igen! Ni skulle sett med vilken lust och energi de tog sig an frågorna. En del av dem hade varit i Sverige några dagar, andra i flera månader. De med mer kunskap om landet hjälpte de med lite, det var mycket skratt och kommentarer. Hur fyller man i en tipslapp? Ja inte ingår det i Invandrarverkets instruktioner när de kommer till oss i alla fall. 

Har man klarat av att fylla i en tipslapp har man klarat av något det mest svenska som finns eller hur?

Hade ingen annan bild på tipslapp.

Efter några svenska julsånger, god libanesisk mat, några tankar om varför vi svenskar firar jul och sång och musik från Syrien, Palestina mm avslutades kvällen med att de som ville fick tända ett ljus för vänner, anhöriga de saknade. En kväll jag sent kommer att glömma, mycket skratt och glädje men även smärta. Känner mig priviligerad att få vara med på ett hörn.

Jultomten fick de träffa i form av en chokladtomte, änglar i form av reflexer som förhoppningsvis gör att de syns i vårt mörka land.

För att kompensera sommarbilden avslutar jag med två vintriga bilder från Hasslö, Blekinge.

God Jul alla vänner och läsare!

Daniel

Blir livet bättre i stan?

Salamno!

Över hela världen flyttar människor från landsbygden in till staden. Det kan vara till Stockholm, Madrid eller till Addis Abeba.

Gert och jag hade efter vårt deltagande i The Great Ethiopian Run(10 km) tagit oss till Sheraton käkat en god lunch och var nu på väg hem igen. Strax möter vi tre unga killar som försöker tjänalite pengar genom att sälja nötter.

Gert har jobbat i Etiopien under många år och börjar prata med killarna. Vi sitter en bra stund och samtalar...inte jag då men Gert. Det visade sig att ingen av pojkarna var från Addis utan hade alla sökt sig hit från landsbygden i hopp om att tjäna pengar, till sig själva och till sina familjer. Tyvärr hade det inte gått så bra som det hoppats.

Nu är de ensamma i en miljonstad, inte något bra ställe att vara på. Inget vettigt boende, svårt att få till ekonomin. De går inte i skolan, lär sig inte att läsa och skriva... de har ingen bra framtid här så är det bara.

Bara 100-talet meter till vänster ligger Sheraton. Området var tidigare fullt med små skjul men hade rivits för ett kommande bygge. Nu hade det dragit ut på tiden så några har flyttat in på området igen.

Här visade jag några pojkar som hade det tufft. Stället jag bodde på var också ett center för att hjälpa unga flickor/kvinnor som ville bryta med sitt liv som prostituerad.

Gerts fru Anita har under många år jobbat med dessa kvinnor. Jag kommer inte ihåg allt som görs men bl.a en sömmerske utbildning, lär dem läsa ock skriva, räkna. De har ett café där tjejerna får baka, laga mat, sköta om och när de efter tre år(tror det var så länge) har de en yrkesutbildning och har chans att få bra jobb och försörja sig själva och sina barn.

Det finns stora risker med att flytta in till stan i Etiopien. Hemmavid är det också många som flyttar in till städerna i hopp om ett bättre liv. Vi är dock bättre förberedda och klarar oss bättre.

Lite komiskt kanske att många flyktingar/asylsökare nu förläggs på mindre orter ute på vår "landsbygd" och ger liv till platser som haft en stor utflyttning.

Ja det var några små tankar och reflektioner mitt i natten.

Sov gott!

Daniel

Streetphoto Addis Abeba:great ethiopian run

Salamno!

Nu kommer fortsättningen på gårdagens inlägg och bild. Idag blir det liite fler bilder. När jag besökte Addis Abeba förra året var jag med en vän som bott 40 år i Etiopien med lite avbrott då och då. Han vet allt om stan.

Vad var det då som mannen med ölflaskan hejade på?

The great ethiopian run gick av stapeln intill där vi bodde. Det är en slags variant av "tjejmilen" men här får vem som helst vara med.Gå, springa eller dansa sig genom den en mil långa banan.

Män, kvinnor och barn i alla åldrar sprang...nae gick för det mesta. Utlänningar boende i Addis, typ företagare, ambassadpersonal blev ofta inbjudna att vara med. Så Mr Gert, min vän hade gjort loppet vid något tillfälle tidigare. I år var det den 13:e gången loppet hölls. 

Där e han igen, undras vad som är så roligt?

Han verkar inte ha så kul, vitingen.

En folkfest av stora mått. Det var folk överallt och tittade. Det var som alla släppte loss, gjorde lite som de ville denna dagen. Polisen höll sig lugn, hade mest koll på trafiken.

Ska bara fixa till skorna.

Streetdance a la Mr Gert.

Hmm undrar vem den där bleka är för en?

Ooh yeah, lets dance!

Många etiopier hade blivit utkastade från Saudi-Arabien en tid innan. En enkel demonstration mot det som hänt.

Firmabilen, en ambulans under utryckning.

Här kommer kejsaren!

En stolt etiopier!

Sändes på teven.

Skulle någon dö var det nära till begravningsbyrån.

Nu gick det inte längre...

Vi närmar oss målet och leden blir allt trängre.

Målet, nu var det några som började springa.

En sista dans innan målgången.

Var så god! Här får du din medalj.

Gott med lite vatten efter den långa promenaden. Soligt, hög höjd. Addis ligger på över 2.000 meters höjd, högsta punkten på 3.000 meter. Brände på huvudet, speciellt då jag börjat bli...är liite tunnhårig.

Nöjda kompisar.

Med bra överblick.

Nu skall vi bara ta oss hem också, det är lite trångt kan man säga, över 30.000 deltagare enligt uppgift.

Okej...vilken väg väljer vi?

God natt!

Daniel