Rolig, nyttig träning för rörelsehindrade barn och ungdomar del 3 i färg

Hej på er!

En sista blogg från RBU Jönköpings läger för rörelsehindrade barn och ungdomar. 

Tack för all positiv respons på bilderna. Ni som inte sett/läst får kolla de 2 senaste bloggarna. Idag blir det bilder inte så mycket text. Några av fotona har visats som svartvita foton i de tidigare bloggarna.

Lowe

Kom till mamma!

Träning med Paul.

Martin "kör" en motorcykel i vattnet, får träna balans och att sparka med benen. 

Ammy tränar bensparkar, balans och magstyrka samtidigt som hon räddar de svarta askarna från att hamna i vattnet, träning och lek på samma gång.

Elin njuter av det varma vattnet som strilar mot händerna.

Gry undrar om jag är redo att fotografera när hon skall leverera en jabb.

Albin har precis gjort mål i en övning och blir rätt glad.

I sin egna lilla värld...vart är Lowe på väg??

Armarna uppåt sträck, barnen kommer på en ny lek med redskapen. Direkt är tränarna med på noterna.

Aj aj jag fastnade, snälla släpp mig fri!

Hjärtat symboliserar kärlek, hela den här dagen där jag fick vara med på ett hörn har genomsyrats av det. Kärlek!

Föräldrarnas kärlek till sina barn och barnens till föräldrarna, syskon och mor/farföräldrar som är med och stöttar i vardagen. Coacherna/tränarnas kärlek, engagemang i sitt jobb och ja jag skriver kärlek/engagemang i barnen de möter var härligt att få se.

Jag åkte hem glad och rik, ja jag kände så.

Tack alla för att jag fick vara med en liten stund i erat liv! Lycka till i framtiden!

Daniel

Hoppa hopprep är kul!

Jambo!

Håller mig i Tanzania ett tag till i mina bloggar. Dagens blogg är från Mafia Island, en liten ö söder om Dar es Salaam.

Var och reste i Tanzania med ett gött gäng ungdomar under 3 veckor i höstas.

Vi besökte byar, skolor, festivaler mm. Här bilder från en eftermiddags aktivitet på Mafia.

Malin skulle visa hur man hoppar hopprep...det gick sådär:)

Här en go tjej som följer Malin och fastnar i repet.

Glädje!

Till sist en bild på gänget jag reste med.

#zimba17

Vi ses snart igen!

Daniel

Best friends

Hej!

Innan vi kunde åka in i Sydsudan var Linus och jag tvungna att göra en del inköp till vårt resesällskap, fixa i ordning bilarna mm. Vi hade därför åkt några dagar innan de andra. Nu är vi i Lokichoggio, det ligger i norra Kenya, precis intill Sydsudan. 

Det var vår bas i 2 dagar. Barnen är nyfikna och vill gärna prata med oss, med Linus går det bra för han kan swahili som faktiskt rätt många pratade här uppe. Jag höll mig till engelskan.

Det blev lite fotografering för mig, jag är inte så duktig på att meka med bilarna som Linus:)

Förstora bilderna

En gammal saft/oljedunk blir en bra bil.

Daniel

Jag rullar...

Hej!

...ett däck!

Förstora

Daniel

Jesus älskar alla barnen...

...alla barnen på vår jord!

Röd, gul, vit och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord!

Hej!

Vart skall det här sluta tänker du kanske? Ja det vet inte jag heller:)

Detta är nog den sista bloggen om min resa till Lotimor, Sydsudan i våras. Du får läsa lite gamla bloggar för bakgrund, vad vi gjorde där mm

Några dagar tog vi promenader i närområdet, vi besökte lite familjer, bosättningar mm, jag hamnade på efterkälken som vanligt. Gick och strosade, sökte bra motiv att fota så mitt sällskap var långt före mig.

Då dyker 2 pojkar upp, kanske 10 år gamla. De följer mig, vi försöker prata, hade faktiskt lärt mig några fraser Nyangatom: Kanyaritae ayong Daniel vilket betyder jag heter Daniel.

De sa sina namn men dom har jag glömt. Vi gick nog ihop i 1,5 timme. De började sjunga en sång i fin melodi medan vi gick, de tittade på mig kan inte du sjunga? Då kom jag ihop en sång jag lärde mig i söndagsskolan när jag var liten, ja det var Jesus älskar alla barnen.

Där går jag, i en bortglömd del av Sydsudan och sjunger en gammal söndagsskolesång tillsammans med två nakna pojkar. Plötsligt hör jag hur de stämmer in i vissa ord, de var grymma på lyssna in melodin och vissa ord.

Efter en stund slår orden jag sjunger till mig med kraft, jag börjar gråta...Jesus älskar alla barnen...

...men hur märker "mina" två pojkar det? Nakna, törstiga, ofta hungriga, drabbas hårt av enkla infektioner som vi lätt behandlar "hemma" i Sverige. 

Här har vi precis delat en flaska vatten

Trots alla mina frågor tror jag på orden i sången och hoppas jag kan/vågar visa kärlek till folk jag möter vart jag än går omkring.

Kiboikin nikajokon!

Daniel