A dream come true

Ända sedan jag läste en artikel i National Geographic (1982 enligt de som känner till artikeln) om Angkor Wat och den skada som Khmer Rouge hade åstadkommit på templet (som jag fattade det då) har jag velat komma dit och se undret med egna ögon. Min f.d. kollega Lasse fick chansen för flera år sedan till övertecknads stora förtrytan. I och med att nya jobb skulle utföras vid kontoret hade jag chansen att äntligen, äntligen komma till Kambodja.

6 timmars bussresa från huvudstaden Phnom Penh till Angkors närmaste moderna stad, Siem Reap, på behaglig expressbuss (välj Paramount Angkor Express, snarare än Mekong Express om du någorlunda håller västerländska mått) och 10 USD fattigare var jag nära mina drömmars mål. Angkor.

Angkor är inte bara Angkor Wat (som jag fått för mig när jag 18 år gammal läste artikeln) utan en stor mängd tempel och andra byggnader i vad som en gång var Khmer-rikets huvudstad. Angkor Wat är bara den största, mest storslagna av alla de tempel som byggdes där. Det du ser här ovanför är den innersta delen, centraltemplet i Angkor Wat - man får gå några hundra meter från yttermuren för att komma så här nära. Och då är man ändå inte framme, det är en bit kvar...

Det mest fascinerande templet av de jag såg under den alldeles för korta och tämligen varma dag jag var vid Angkor är dock Ta Prohm. Om det ringer en liten klocka i bakhuvudet vid namnet kan det bero på att du kanske redan sett den? Du vet, filmen Tomb Raider? Med Angelina Jolie? Den är inspelad där. .