Tur att man gillar att fotografera...

Det var ett bra tag sedan jag bloggade, har dels haft så in i bomben med jobb så man har knapp hunnit sova, det har varit konfirmationer, studenter, balen, bröllop, och en massa annat som plåtats. Har även mått så dåligt sista tiden p.g.a lite mer personliga saker som jag kanske skriver om en annan gång, vem vet...

Så det är tur att man gillar att fotografera, det gör mig glad och får mig på andra tankar, plåtade nyss en bil för en fälgtidning, det är så jäkla skoj med att sätta eget ljus till bilderna och få dem nästan som man tänkt sig, eller kolla in dom pyrfärska bilderna nedan...

Så ser det ut när jag plåtar, här har jag två 300w blixtar, batterier för att köra 220 v blixtar samt Canons 1ds MKIII, använder 3 olika objektiv på dessa bilder, 17-35 2.8L, 24-70 2.8L och 70x100 2.8L.

Vi bestämde att träffas kl. 21.30, jag var där lite före och började rigga upp blixtarna, lite tur med den fina solnedgången hade vi eller hur?

Det var några av kvällens färska bilder, solen är fortfarande uppe då vi har midnattsolen och ljust hela natten här uppe i norr, så det är en fördel med att bo här i norr, man kan jobba som fotograf dygnet runt...

Ha de bra!

/Ricke

Min gamla farmor fyllde 90år i helgen

Ja, livet springer vidare, min gamla farmor som betyder väldigt mycket för mig och som jag bodde stundvis hos när jag var ungdom har fyllt 90 år. Hon kan vara helt klar i huvudet en halv dag, men vissa dagar minns hon inte mycket av det som hände nyligen, det är inte alltid så kul, men ibland kan det bli lite tokigt så man får smålee åt det. exempelvis nu när vi var där och uppvaktade henne i helgen, så tackade hon säkert 5-6 ggr, det var som en skivspelare som hakat upp sig, upprepade samma ord, från början var det ju lite skoj, men blir lite jobbigt i längden.

Rädd för döden

Jag minns henne innan hon "var lite snurrig" då hade hon enorm dödsångest, hon var fuktansvärd rädd för döden, det var nästan jobbig att se henne så, för hon mådde dåligt av det. Nu har hon ingen dödsångest längre och det är väl det enda goda som senilheten för med sig, att man inte mår dåligt eller oroar sig för framtiden. Så är det med min farmor men vet inte om det är lika för alla?

Här sitter jag och pratar med min gamla farmor, hon gillade mina solglasögon, så jag föreslog att hon fick prova dem...

WOW ! I FEEL GOOD...   man kan ju inte tro att hon är 90år längre,  hon ser ju ut som vilken raggarfarmor som helst ju :)

någon dag före 90 års dagen så tog vi lite bilder, sådana dära generationsfoton, så här är det fem generationer.

Fem generationer: Min storasyster och hennes äldsta flicka som nyligen fått barn, farmor och min pappa som håller i lilla Selma som hon ska heta. Lite kul med namnet Selma, för min farmor heter det i mellannamn, så dom gamla namnen kommer och går...

Min morfar dog för snart två år sedan och var då 92 år, så det blev en fyra generationers bild, här är även min Mamma med på bilden.

Jag fick även ta en bild på mina barn och lilla Selma, ni som läste om operationen av Caspers ögon ser att det blev lyckat, han är riktigt nöjd med att inte skela längre.

Jag ramade in lite av bilderna vi tog, så hon har lite mer bilder att titta på.

Hon fick en massa paket och blev ju sååå glad!

Här bor min farmor nu, på Solbacka ett ålderdoms hem, inte så kul när man får den domen,  alltså ålderdomen och måste bo så här, men samtidigt behöver hon tillsyn stora delar av dygnet så de finns ju inte något alternativ.

Jag personligen tycker det med ålderdomshem är som dödens väntrum, väntan innan dörren öppnas och man får åka in i det starka ljuset. 

Hon verkar inte ha mycket bekymmer och det är ju skönt att se.

Hon kan säker ha det lite långtråkigt i bland, men hon har ju fler bekanta på samma avdelning som hon kan prata med.

Här är en bild av farmor när hon fyllde 80 år alltså 10 år sedan, det är jag som fotograferade redan då 1999 och fotograferade digitalt med Canon redan den tiden. Kykan ovanför tog jag 4 år senare år 2003 med en Canon 10D.

Vi avslutade med att ta lite bilder på farmor både med och utan de coola glasögonen...

Ha de gott och hoppas Ni får vara friska och uppleva eran 90 års dag!

/Ricke

Redskap för 40-årskrisen...

När jag var 38 år kom jag in i en jobbig kris, det var 40 års krisen som knackade på dörren, då stannade man upp och tittade sig omkring, sneglade bakåt och undrade vad som hände, vart tog dom sista 10 åren vägen? jag var ju nyss 29 år och nu snart förtio... grymt ju, jag var ju gammal som attan, fy va grymt! Man minns ju när man var 29 år och tyckte att det var en evighet innan man blev 40 år, likaså tyckte man i den åldern att en som var 40 var ju grymt gammal, fan livet var ju slut då...

Nu var jag där, 38 på väg att fylla 39 och nästa kliv var just 40... Jag låg sömnlös flera nätter, grubblade vad livet gick ut på, skulle man bara jobba och sedan döööö..... visst, allas destination är ju döden till slut, men man vill ju LEVA och vara frisk så länge man kan och då vill man ju gärna ha lite LIVSKVALITE ...

Så då när jag var 38 år så för att bearbeta min 40 årskris så köpte jag en Hoj, en custom skulle det vara, så man kunde glida omring bakom sina mörka solglasögon, fundera över livet och lyssna på det härliga ljudet av en motorcykel...

Nu är jag 43 år, har sedan länge kommit ur min kris och det var inte så farligt som jag trodde, livet fortsätte som vanligt nästan... för jag har ju kvar min motorcykel! - Så i helgen dammade jag av den lite garagedamm som den samlat på sig i vinter, och vi hade en riktigt härlig helg, det blev kanske 30-40 mil i Västerbotten, Lappland, Norrbotten innan vi kom hem på småtimmarna, fördelen med att bo i Norrland denna ärstid är midnattsolen, man behöver inte ta av sig sina mörka solglasögon, dom kan sitta på dag som natten.

Jag läste någonstans men kom inte ihåg var, men det stod så här typ: " LYCKA ÄR INGET MAN KAN HITTA, LYCKA ÄR NÅGOT MAN SJÄLV SKAPAR"  och visst är det så, så helgen blev verkligen lyckad.

lite bilder från lördag, alla bilder med en kompakt G10, i bland även tagna från styret...

Här är min gamla hoj som jag köpte för 5 år sedan, den var riktigt fin under allt damm...

Lite plååågsamt är det ju att köra hoj, men lite får man ju stååå ut meeed...

Börje, en fd svåger som var gift med min storasyster, är på gång att kränga på sig hjälmen, vi är mycket bra vänner trots att det är typ bra många år sedan dom skildes. vi följdes åt under dagen på en tripp till Arvidsjaur, Malå etc, under dagsturen. ( han är en galen vän, och jag hoppas vår vänskap varar livet ut )

Han kör en Vstorm, lite mer racer än min Custom, är som två skilda världar att köra dom olika hojarna, det enda dom har gemensamt är två hjul och en motor mitt emellan, sedan blir skillnaden för stor att skriva om här. ( men körde den i några mil och den var grymt härlig, för att pilla in sista växeln så fick man köra mer än 80 kmh annars huckrade den bara....

Nackdelen med min hoj är att tanken rymmer bara 12 liter och den tar ca 0,7 liter/mil. Så jag tankade 4 ggr under lördagen, så varje gång man ser en mack så blir man så jäkla glad ;) Här är macken i Abborträsk 1 mil från Arvidsjaur, tänkte tanka här men man måste ha Skellefteoljors kontokort för att komma åt bensinen när macken är stängd, så med dryga 4 liter kvar i tanken så fick jag glida iväg mot Malå...

Vägen mellan Abborträsk och Malå så sprang det en Älg rakt framför hojen, jag stannade och plockade fram G10:an och han precis ta en bild innan den försvann ur synhåll.

Körde på en ren med motorcykeln

Jag kände ett väldigt obehag, kroppen skakade och det var inte till musik, utan det var en upplevelse som jag var med om när jag var 17 år gammal som fortfarande spökar lite för mig när jag kör motorcykel. Jag tog MC kortet redan när jag var 16 år och när jag var 17 så skulle jag köra till Malå för att kolla på ett sommarjobb,  när jag skulle köra hem igen så körde jag så fort motorcykeln gick, för jag ville "luta" ordentligt i en riktigt härlig kurva längre fram, vägen var mycket kurvig och härlig att åka hoj på. Det gick säkert 120 kmh när en ren plötsligt hoppade fram över vägen, jag såg den och han tänka... SKIT!! Vilken tur att jag klara... sedan small det ( det är alltid flera renar och jag körde på en av dem i 120 kmh med motorcykel ) Då passerade mitt liv i revy, jag minns det som det vore igår trots det är mer än tjugo år sedan, renen dog, hojen blev bara skrot, jag blödde ur varje knoge, men jag hade haft ett nytt skinnställ på mig, hade verkligen änglavakt då, klarade mig nästan helt utan skador...

Jag skulle inte kört motorcykel idag om det inte vore för min pappa, han ägde då ett företag som sålde bl.a motorcyklar, han hämtade mig och bärgade motorcykeln på släp, jag var skitskraj, jag skulle aldrig mer köra motorcykel, för det tog så ordentligt och jag minns exakt vilka ord som vi sa till varandra i bilen då, jag såg att pappa tittade bestämt på mig, han körde rakaspåret till företaget och plockade ut en sprillans ny Yamaha RD vattenkyld snabbare modell än den jag tidigare haft, och jag vägrade, jag ville absolut inte se en motorcykel igen, det var det sista jag ville då... Han tvingade min att sitta upp, starta den och köra en sväng, minns att jag riktigt skakade under min åktur, var grymt rädd... Men tror att det blev "räddningen" för hade jag inte kört då så skulle jag aldrig mera kört en motorcykel det svär jag på...

Vi passerade stället där jag körde på renen med motorcykel för drygt 20 år sedan, det var första gången sedan dess som jag körde motorcykel på samma väg kan jag säga, och jag känner fortfarande obehag.

Nu tillbaka till lördagen i nutid, fick köra på reserven mitt mellan Abborträsk och Malå, det var nog bara några små droppar bensin kvar när vi hittade en mack...

Vädret var ju kanon hela helgen så vi passade på att ta en glass för att svalka oss lite.

Nu på väg hem från dagsturen när jag fick ett sms: Sugen på att köra hoj? samling kl 19:15 busstationen i Norsjö med destination Åmselebasen, det skulle vara "raggarträff" där så det blev snabbt hen och äta lite och iväg igen...

Det var inte så många som kom, men vi blev 10 hojar med eller utan passagerare...

Det är en obeskrivlig känsla när man är ett helt gäng som mullrar fram på landsvägen, det är så jäkla skön känsla så ja rekomenderar er att prova det om Ni inte redan gjort det?

" Det gäller att hålla hårt i hatten så dom inte spelar av den", för här blåser det hårda vindar från den högtalaren.

Vi stannade av och intill oss stannade det en "raggarbil" som spelade riktigt högt, de plockade fram en grym högtalare ur skuffen på den bilen, den tog upp hela baggaget...

Här kom vi ikapp en hel "raggarkaravan" dom hade typ pisspaus och var väl några hundra pers som fanns där mitt i skogen bara, inte lätt att köra förbi och skulle man få möte så blev det riktigt jobbigt.

Nu är vi framme vid festplatsen, det kommer folk och "raggare" från alla håll och kanter, en del bilar är grymt fina. fast en del funderar man om de överhuvud taget lyckats få dem genom svensk bilprovning.

Kul att lära känna lite nya människor eller hur?

Lite romantik in the midnight sun, fan får lite vibbar av Ronny & Ragge på detta stället, sköna typer...

Vi bor ju här i Norr, har Ni sett filmen "Jägarna" om Ni minns? så är verkligheten här uppe, ska man på dans så tar man pickupen, den har stort flak och man rymmer både folk och pilsner...

The midninght sun, glidarna kommer hela natten lång och jag har fortfarande på mig mina mörka solglasögon hela natten, vi kom hem kl. 01.30 och solen är ännu uppe, den vill aldrig riktigt sova denna årstiden...

men det måste jag göra nu...

Ha en trevlig dag!

Mvh Ricke