Fotograf eller tyckare?

I veckan började jag kursen ”Läsa bild, prata bild” med Göran Segeholm. Det kommer bli en väldigt spännande resan att gå en fotokurs utan att ta en enda egen bild. Bara tycka och tänka om andras bilder. Hur konstigt det än kan låta var det just det som lockade mig. Att utveckla mitt språk för att beskriva hur kan känner och uppfattar bilder. Inte bara nöja mig med att ”den här bilden gillar jag” eller ”den här gillar jag inte” utan att riktigt förstå eller kunna sätta ord på varför.

Strax efter att jag anmälde mig i vintras läste jag Joakim KE Johansson intressanta blogg om gatufoto ”Urballade svartvita bilder med normalen” och fick nästan lite kalla fötter. Var det här verkligen kursen jag ville gå, eller borde gå? Mot slutet av artikeln pratar Joakim om att göra en smakresa och lära sig se fler nyanser och aspekter av det man nördar ner sig i, vilket i sig låter positivt och spännande. Han drar parallellen till vinkännaren som med hög precision kan ha åsikter om vin, vad hen gillar eller inte och varför. Där billiga vin på Systembolaget kan jämföras med diskvatten och ställas mot sofistikerade smaker och vinhantverk.

Kort och gott en ”proffs-tyckare”, någon som med stor pondus och självsäkerhet kan tala om vin som andra tillverkat men med största sannolikhet själv inte kan komma mycket närmare vin än vinäger om hen själv skulle tillverka en egen flaska.

Mina tankar går också till landslagstränare/ledare i sport, någon som vet hur andra ska göra för att lyckas och bli bra. Dessutom är bra på att tala om hur det ska gå till, men själv har svårt att få bollen i mål eller stå stadigt på ett par skridskor.

Är det vad jag vill bli? En proffs-tyckare som är bra på att ha åsikter om andras verk? Vill jag egentligen inte bara vara en fotograf som njuter av att ta bilder och kan inspireras av andra? För att inte bli för nedslagen landar jag ändå i att ge det ett ärligt försök och ta med mig att om jag kan beskriva för mig själv vad jag gillar och varför, kan jag ta med det till mitt eget fotograferande och göra mer av det jag gillar och mindre av det jag vet att jag inte gillar.

Som vanligt är Göran otroligt duktig på det han gör, en duktig pedagog och väldigt inspirerande att lyssna på. Det finns med största anledning skäl att komma tillbaka till det här under de närmaste veckorna och utvärdera om det gör mig till en bättre tyckare eller en bättre fotograf, eller kanske ännu hellre både ock.

Bilden ett av mina inlämnade temabidrag till ett Stockholm Fotomaraton för några år sedan. Inte alls relaterat till kursen men får här gestalta skillnaden mellan betraktaren och fotografen.

Detta inlägg är en återpublicering från min andra blogg.

2024-03-16 16:02   syntax

"...vinkännaren som med hög precision kan ha åsikter om vin, vad hen gillar eller inte och varför. Där billiga vin på Systembolaget kan jämföras med diskvatten och ställas mot sofistikerade smaker och vinhantverk".

Jag har noterat att när man undantagsvis förmår sådana vinkännare att delta i ett blindtest - så kan dom sedan knappt skilja på det dyraste och det billigaste vinet...
Fruktig smak... rund fyllighet... jordig Bokeh.. Jo, jo... :-)

Själv föredrar jag att avnjuta vinet i den egna lyan. Samma med fotografin.

Svar från PressPlayOnTape 2024-03-16 20:20

Tack för din komentar Peter och jag kan bara hålla med. Det är väl i ett sånt här läge det gamla talesättet ”smaken är som baken” kommer till sin rätta. Smaken är inte bara delad, utan även högst personling, och bör så förbli.

2024-03-16 23:43   jerrysoderberg

Jag gick gestaltande fotografi på Gamleby fotoskola. Det var mycket spännande. Att lära sig ”läsa” bilder och jobba med egna projekt. Jag tror du kommer trivas. / Jerry

Svar från PressPlayOnTape 2024-03-17 09:53

Tack Jerry, gestaltande fotografi lät spännande. Jag tror också jag kommer trivas och lära mig.

2024-03-17 10:04   alf109

Vet inget om kursen, den kan säkert vara bra. Det beror nog ganska mycket på hur den lagts upp. Det jag kan vara skeptisk mot när det gäller olika kurser och utbildningar är att risken finns att de likriktar. Alltså lite som exemplet med vinkännaren att det finns speciella sätt man skall tycka på. Tycker att jag ibland upplever konstvärlden så, många springer åt samma håll för att auktoriteten X sagt att det skall vara så.

Ett skämtsamt exempel var städerskan som glömt kvar skurhinken med tillhörande golvmopp på konstmuseet och ingen vågade flytta på den då de trodde att den ingick i någon installation. Säkert en skröna, men ganska träffande ibland tycker jag.

För egen del har jag försökt att konsumera så mycket bild som möjligt och därifrån dragit mina egna slutsatser om vad jag gillar och varför. Sedan kan det vara intressant att läsa eller höra vad någon annan tycker men för mig blir det lite som bokrecensioner, ibland är man överens och ibland inte och ibland kanske man hittar en ingång man missat.

Sedan är det ju också så att mycket av det som senare visat sig vara verkligen viktigt för utvecklingen initialt sågats totalt av etablissemanget just för att de inte kunnat referera till något som de lärt sig var bra. Rober Franks The Americans är ett sådant exempel har jag för mig.

Svar från PressPlayOnTape 2024-03-17 23:09

Tack för dina tankar. Det var precis det som slog mig när jag kopplade ihop Joakims vinkännare och Görans kurs jag just anmält mig till, kommer det likrikta mitt sätt att "läsa" bild, eller berika mitt språk? Det återstår att se men ännu känns det lovande.

2024-03-17 10:08   mombasa

Hoppas du får stor glädje av kursen. Jag var på väg att anmäla mig till den för kul skull, jag har undervisat i bildkommunikation och fotografisk bild en massa år men är numera pensionerad så jag såg väl ingen direkt nytta mer än pur nyfikenhet. Göran Segeholm är bra.
/Gunnar S

Svar från PressPlayOnTape 2024-03-19 06:55

Tack Gunnar. Tror säkert jag får nytta av kunskaperna. Ock som du säger Göran är bra och en njutning att lyssna på när han pratar bild.

2024-03-17 20:17   Frekeman

Jag tror definitivt att man kan vara en duktig kritiker samt en duktigt fotograf samtidigt. För att vara en kritiker av foto, film, mat eller musik så behöver man inte kunna utöva konsten menar jag. Det räcker med att man kan analysera, beskriva med ord och ha en förståelse för komponenterna som samspelar i de olika konsterna.

Vad beträffar fotografi så var jag för 20 år sedan rätt okunnig både som utövare och kritiker. Efter digert utövande av foto och konsumtion av foto i from av böcker, föreläsningar, utställning och ett par tre workshops så jag gjort stora framsteg jämfört med förut. Försöker hela tiden bli bättre.

Det är nog en intressant kurs. Att kunna förstå varför man tycker om en bild eller inte måste ju rimligen också vara till nytta när man skapar själv.

Jag tror att de flesta skulle tjäna på att bli bättre på att kunna uttrycka sig om och förstå varför bilder är bra eller inte. Förmodligen för att jag helt håller med om vad Magnum-fotografen Constantine Manos tydligen sa under en workshop som finns återgivet på nätet – översatt av ChatGPT och förkortat av mig:

"Det finns så mycket dåligt allt. Dålig konst, dålig fotografi. Jag vill inte låta som en snobb, men 95% av allmänheten har ingen smak. Det är en verklighet. ... Så det finns en massa skräp som flyter omkring, människor klappar varandra på ryggen. Mycket tråkigt."

Ser fram emot ett nytt blogginlägg om hur du tycker kursen var när den är avslutad. 🙂

Mvh
Fredrik

Svar från PressPlayOnTape 2024-03-19 07:00

Tack Fredrik. Jag är med dig, och det är grundanledningen till att jag är med. Kunskap är lätt att bära och det är upp till den enskilde hur man väljer att använda den. Jag hoppas kursen ger mig nya insikter som leder till möjligheter och utveckling.

Lovar att återkomma om några veckor med en reflektion på vad jag lärt mig.