Reflektioner i väntan på björnen...
Gjorde en ny resa till finsk-ryska gränsen för att om möjligt fotografera björn och järv. Valde denna gången en för mig ny plats och gömsle-arrangör, som arbetar med en annan åtel-teknik än många andra. En ofta förekommande teknik är att lägga ut större döda djurkroppar som kedjas fast för att björnarna inte ska "vandra iväg med lockbetet". Denna teknik kan ha sina fördelar då det även kan locka till sig havsörnar och kungsörnar, men medaljen har en baksida då det också kommer mängder av korpar och kråkor som kretsar kring björnarna på bilderna ofta i kombination med väldigt upptrampade åtelplatser som liknar en svart åker...
På den plats jag nu reste till används en åtel-teknik där slakteriavfall göms i trälådor med lock som rovdjuren lätt kan ta bort, men hindrar fåglarna att flockas för att sitta och kalasa när inga rovdjur är på plats. Här åtlas på ett stort antal platser i gömsleområdet, vilket ger förutsättningar för att rovdjuren ska "vandra runt" i området på sin jakt efter mera mat och då ge stor variation av bakgrunden på bilderna.
Något som också kan variera hos olika gömsle-arrangörer är kvalitén på gömslena. Vissa arrangörer har väldigt välbyggda och fint underhållna gömslen, medan andra gömslen kan vara av betydligt lägre nivå. Hur är gömslena riktade, d.v.s vilka bakgrundsmiljöer erbjuds (flera olika bakgrunder från samma gömsle eller bara en typ)? Hur är ljusförhållandena (medljus, motljus, sidoljus...)? Hur stor plats som finns bakom en uppsatt kamera spelar viss roll, framförallt om man använder ett längre objektiv. Finns det sovbrits i gömslet med riktig madrass, eller får man efter bästa förmåga hitta någon liten trång plats att försöka vila på när det är mörkt på ett tunt liggunderlag av enklaste sort. Hur är lösningen på toalettbehoven och är gömslet rent/välstädat? Ska man tillbringa 14 timmar eller mer per dygn i gömslet, spelar allt detta viss roll och här skiftar det en del mellan olika arrangörer...
När ska man resa för att fotografera björn? Något bra svar på den frågan är svårt att ge eftersom olika årstider har olika förutsättningar både vad gäller landskapets färger och björnarnas beteende. På hösten är björnarnas främsta prioritet mat, mat och mera mat för att äta upp sig inför vintern. Detta kan givetvis öka förutsättningarna för intresset mot en åtelplats. På vår/försommar är det parningstid och det kan finnas en viss risk att åteln inte har samma höga prioritet som sexualdriften... Men å andra sidan kan underbara vårfärger ändå göra det mer än värt att sätta sig och vänta för att se om någon björn dyker upp...
För egen del blev det inte någon björnkontakt denna gång, men en stor fin järv och en av de vackraste rävar jag sett. Tråkigt nog dök de upp när det var ganska mörkt och ISO-talen hamnade på 10.000 eller högre, vilket givetvis påverkar den tekniska bildkvalitén en hel del negativt med ganska "gryniga" bilder om de tas upp lite i storlek. Men oaktat all teknisk bildkvalité, så får själen en behaglig boost av välmående när man får njuta av dessa vackra djur i naturen...
Sten
Men då kan ju räven och järven få bli ett bra plåster på såren... :-))
Järvar har ett alldeles speciellt uttryck och den här har det uttrycket extra mycket.
Bra bild!