RIP - Rock In Paradise Jerry!!!

För en dryg vecka sedan när jag befann mig i fjällen långt från mina hårddiskar med bilder avled rocklegenden Jerry Williams. Ingen svensk artist har väl rockat och underhållit oss så länge som Jerry med sin rock och sin oefterhärmliga Stockholmska. I min spellista på Spotify har jag länge haft några av hans större hits...

Men Jerry hade vid sidan av musiken två andra stora passioner (som jag känner till). Motorcyklar och brukshundar. Det var genom Jerrys stora hundintresse jag kom att träffa honom då och då, på någon hundtävling runt om i landet. Jerry var en mycket duktig hundförare och tävlade framgångsrikt med sina hundar. Även när han inte tävlade själv, åkte han gärna och tittade på olika brukshundstävlingar.

2005 fick jag förmånen att fotografera Jerry och hans hund Lei-Anns Assam till ett tidningsreportage. Utöver den klassiska porträttbild som alltid brukar tas på husse och hans hund till denna typ av reportage, tog jag även bilder på Jerry när han busade och lekte med sin hund. En av dessa bilder tycker jag berättar så mycket om hur han älskade att hålla igång med sina hundar.

Själv upptäcker jag nu när Jerry har gått bort, att hans låtar på mina Spotify-listor tycks ha fått en dyster tonart på något bisarrt sätt. Provade därför att lägga upp bilden av Jerry lekande med sin hund på datorskärmen parallellt med att jag lyssnar på hans låtar på Spotify. Otroligt hur en "glad bild" kan "tvätta bort" den dystra tonart jag upplever i samma låt, om jag inte ser bilden på den glade Jerry och hans hund...!

Att påstå att bilder har en läkande och välgörande inverkan i tunga stunder är kanske inte helt fel...?!

Oavsett vilket;

RIP = Rock In Paradise with your dogs Jerry!!!

Björnen sover...

Har rest från barmarken i Skåne till meterdjup snö i Sälenfjällen för att fira påsk. I Dalarna finns det uppskattningsvis mellan 400-500 björnar som nu snart ska vakna upp från sin vintervila...

Hemma i Skåne handlar mina "björn-tankar" uteslutande om vilka resor jag ska göra under kommande månader för att försöka få björnar framför mina kameror. Men här uppe i Dalarna dyker med jämna mellanrum en tanke upp i mitt huvud;

- "Undrar hur långt jag nu befinner mig från en björn som ligger och sover...?"

Dessvärre eller dessbättre beroende på hur jag ser det, lär jag aldrig få svaret på den frågan. Men det är intressant hur våra tankegångar påverkas av var vi befinner oss och den omgivande miljön.

Oavsett hur nära eller hur långt från en sovande björn jag nu än kan befinna mig, så inspirerar miljön och tankarna planeringen av det kommande sommarhalvårets björnfoto-resor. Redan inplanerat finns resor till grizzlybjörnarnas Alaska och isbjörnarnas Svalbard. Nu här i Dalarna med solen behagligt lysande på vårsnön börjar jag plötsligt att fundera på om jag också kan hinna med en tur till brunbjörnarna vid finsk-ryska gränsen, där denna bilden togs i höstas...

Jag inser att det finns ett antal frågor jag inte har svaren på... Men detta är ju lite av tjusningen med att försöka fotografera vilda djur. Vi tänker, planerar, hoppas, drömmer och försöker - svaren får vi sedan ofta efterhand som tiden går...

Hur som helst hoppas jag att alla björnar haft en skön vintervila och snart vaknar utvilade, redo att bjuda oss på många fina bilder under kommande månader!

Fördel pensionär...

En av de stora fördelarna med att vara pensionerad sportfotograf är att inte längre hela tiden behöva tänka ekonomi och bildförsäljning...

Att bara kunna ge sig ut i skog och mark med kamerorna och se om det dyker upp något att plåta är en njutning för själen... Blir det lite bilder är det en bonus och om inte så har jag i alla fall fått en härlig portion frisk luft!

Kungsfiskaren är en vacker fågel som både kan vara svår att hitta och ibland även att få på bild då den kan vara en smula rastlös i sitt beteende. Sålunda ett perfekt fotoobjekt att ge sig ut på jakt efter när man inte måste leverera resultat...

Hade fått tips om att det observerats kungsfiskare i Jordbodalen mitt inne i Helsingborg, men inte var någonstans i denna dalgång. Chansade och åkte dit för ett försök att hitta någon liten fågel. Gick längs bäcken som rinner i dalgången och spanade på ställen som skulle kunna tänkas vara möjliga fiskeställen...

Ibland har man tur och efter 45 minuters spaning hittade jag en fågel sittande på en gren ovanför bäcken. Men som tidigare nämnts sitter de inte alltid stilla särskilt länge och fotosejouren blev ganska kort - runt 15 sekunder, inkluderande en flygning till en annan gren. Sedan var kungsfiskaren borta...

Spännande att titta på bildskärmen och se vad som fastnat...

Bättre en fågel i handen (kameran) än tio i skogen... :-))

Bästa hälsningar,

Jan

Instagram: Photogyllensten    Facebook: Photogyllensten.com