LFK goes Crane...

Så fick jag äntligen bockat av att våren kommit. Visst känns det skönt är man helt plötsligt känner - Ja nu är den faktiskt här....Det kommer inte bara ett, utan fler oemotsägliga bevis för att så är fallet, uppstaplat på varandra, och lämnar inget utrymme för tvivel.... Nu är den faktiskt här...

Så var det i Lördags när Lerums fotoklubb packade två fulla bilar och drog upp mot Hornborgarsjön för att hitta ett av de tydligaste tecknen på vårens ankomst - Trandansen.

Tack vare vår kunnige guide, David, så blev det en massa intressanta stopp på vägen. Vogels Jordkula, en gammal backstuga som renoverats pietetsfullt och gav massa tankar om svunna tider.

Eriksbergs kyrka, där Sveriges vagga stod oaktat vad Uppsalaprofessorerna säger,

Billingens eget Allvar och sen till huvudattraktionen - Hornborgarsjön.

Det är alltid ett lika fantastiskt skådespel med dessa tiotusen tranor, och , som det känns, lika mång ornitologer, fotoentusiaster, fågelturister och "vanligt fölk".

Det var trots solen, en bitande iskyla i vinden, och den medhavda fikan fick snart göra nytta. Men mellan fikapauserna blev det många tranbilder tagna. Fick chansen att prova 300-800 telet som Foppa lånat med sig, och det var ju en pjäs som hette duga. De bästa bilderna från dagen var nog tagna med det allihop.  Tyvärr var väl tiden på dagen inte den perfekta. Nästan lunchtid och solen högt på himlen gar ett ganska tråkigt ljus.  

 

Vi packade ihop oss och drog vidare i jakt på Tjäder, Beruv och annat som kan hittas rund Billingen. Utan lycka dock, men en annan lycka var istället en hel skogskant med blåsippor. Vips, så låg hela fotosällskapet på knä och förevigade detta vårt bästa vårtecken.

 

Lite Cityturism i Skövde och PanPizza i stora lass, sen iväg igen mot Hornborgarsjön för en andra session. EN 4 kilometers promenad förbi alla gömslen och sen började kvällsljuset locka oss tillbaka till "Dansbanan" för några sista tranbilder. 

Tillsammans med hundratals andra likasinnade såg vi solen gå ner över dansplatsen och detta fantastiska skådespel. De finaste bilderna fick vi nog alla med oss hem från kvällspasset. 

Tack David och Truls för bra fixande....och tack övriga LFKáre, för att vi hade så attans roligt....

Bäversafari med lerums Fotoklubb

Ja så var det äntligen dags, för evenemanget som jag sett fram emot mest i Fotoklubben. En uteflykt till känd Bäversjö i kommunen. Henrik var vår guide och vi träffades i Olofstorp för samåkning till denna "utmark" i kommunen.

En underbar liten sjö, med gott om sänkor och kyffen där vi kunde sprida ut oss i väntan på dagens huvudperson - Herr Bäver.

 Vi var sju själar som slog oss ner i mossan med termosar och smörgåspaket, stativ och fotoväskor, fällstolar och liggunderlag, Nikon och Canon, "Fetetelen" och vidvinklar. 

 

Det är mitt på dagen, och efter nån timme i stillhet och tystnad, börjar vi ana att detta är Herr och Fru Bävers siesta tid. Överallt ligger det fällda träd och Bävergnag, men inte nånstans syns huvudpersonen till. Det smattrar ändå i kamerorna, och det finns gott om fina naturfotovinklar, så kamerorna behöver inte imma igen i väntan på "modellerna".

Tre timmar senare börjar skymmningen komma, och vi börjar sakta inse att det kanske inte blev napp idag. Vi börjar plocka ihop grejorna för en sista fika tillsammans. Vi skall bara ta ett varv runt tjärnet och titta på gamla bäverbo och fällda träd.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så hörs Plasket !! - Jag signallerar till per på andra sidan tjärnet, men Nej, det var inte han som slängde i någon sten eller halväten pepparkaka. Det måste vara Herr Bäver som till slut dykt upp. Och hör och häpna, där dyker han upp och flyter i sakta gemak i viken på andra sidan.

 

Ser de inte honom ??? Vi viftar och pekar, och till slut så börjar objektiven riktas åt rätt håll. Nu skall det bli fota av....

   

 

 Om än på lite långt håll så ställer Herr bäver bredvilligt upp på att bli fotad. Vänder och vrider sina bästa sidor till några gånger innan han dyker och försvinner. men i samma ögonblick dyker en ny upp på andra sidan, eller är det samma ?? (Hur fort kan en bäver simma under vatten ?? )

Denna gång ställer Bävern upp i motljus med blänk i vattenbrynet som bonus. En ny session, och sen tröttnar även denna gnagare (var det Fru Bäver månne ? ).

Så trots att vi tvivlat ett ögonblick, så blev det ändå utdelning på vår lilla utflykt. EN go fika hos Henriks moster, och sen hem till hemmets lugna....

Tack Henrik för ett bra arrangemeng.

 

Photoshop - Det digitala mörkrummet eller "fuskfoto"

Ja lite måste man väl spetsa till en rubrik för att få lite "attention". Men grundfrågan ligger där ändå. Hur mycket är "ok" att bearbeta i Photoshop, för att det fortfaranse skall vara "min bild". Att skruva lite på vitbalansen, ändra lite på färgkurvorna eller beskära bilden i något nytt spännande format. Ja det var ju sånt vi gjorde i mörkrummet på den gamla analoga tiden (förlåt alla fotokollegor, som fortfarande ser den analoga bilden som det enda rätta), så där är ju Photoshop bara ett nytt sorts mörkrum. Men avancerade filter, och fotoeffekter ? är det ok? Att klona in andra delar för att få en bättre bild. Bilden som jag aldrig lyckades ta i verkligheten - men kan skapa i datorn ? Är det ok. Eller övergår man från att vara "fotograf" till att bli "konstnär" ?

Bilden ovan är ett montage i PSE med gäss mot blå himmel samt en vanlig "molnbild" taget vid annat tilfälle. FInt naturfoto eller fusk ??

I Lerums fotoklubb föreslog en medlem ett "mellantema" på "Höstlöv". Bra tema, som man kan göra mycket med. Även jag gav mig ut och fotade löv i alla vinklar och riktningar, och kom hem med några bilder jag trodde kunde bli bra. Efter en stund i PSE fick jag tanken att det hade varit "coolare" om lövet på vattnet hade varit infruset istället. Lite labbande med filter och effekter, så hade jag fått fram en helt annan bild. Jag var rätt nöjd med den, men jag hade ju faktiskt inte tagit fotot ?

Bilden publicerade jag för bedömning i Klubbens forum, med ovanstående fråga, men klubbens medlemmar verkade tycka att detta förfarande är helt ok. Jag hade ju nästan hoppats att vi hade haft någon "renlärig" som skulle gå i polemik med mig om detta.

Ovanstående foto skulle kunna bedömas som bara en efterbearbetning, möjlig att göra även analogt i ett mörkrum, men vad händer när man faktiskt ändrar innehållet eller lägger till något ? Hade det inte varit ännu bättre bild om en groda hade kommit just i fotoögonblicket och klättrat upp på bladet ?

Dito med bortkommen groda.....

Lövet har jag fotat, och grodan lika så, men lövet i isen, och den simmande grodan ? Näe, fotot kanske måste vara realistiskt också, eller måste det ???

 "Bueauty is in the eyes of the beholder" eller "Lögn, förbannad dikt och Photoshop...."

- Ja det får Ni allt fundera på....

(bilderna finns i större storlek min mapp "Höstlöv" )

Att pröva något nytt....

Ja man fastnar ju som tidigare sagt ofta i sina egna fack. Jag är ju mycket den där typen som fotar sånt som står stilla. Stilla träd, Stilla kossor, Stilla flyter ån, stilla natt...
En och anna person, men då är det oftatst släkt och vänner.
De som går ut och fotar folk och fä i staden, är för mig de modiga. En stressad mamma i farten, ett ärrat ansikte i fiskarbyn, den gamla farbrorn och barnbarnet. Ja sånt blir jag impad av. Men är själv lite för "blyg" med kameran. Vill liksom inte tränga mig på. Och fota i smyg, näe det är inte för mig.

 Men så var det dags för tema musik  i fotoklubben. Hade haft en idé som ruvat ett tag och så var det dags att utnmana mig själv. Det var ju de där gatumusikerna som jag ser varje morgon på väg mot jobbet. Vissa usla, vissa riktigt bra. Det bruka ju sitta en kille med dragspel i "krysset" i Nordstan, mitt i morgonrusningen. Han sitter där varje dag , medan alla rusar förbi. Tänk om man kunde fånga det. Sagt och gjort. Stativ och kamera in  på tåget. Börja med foton runt i kring. Näe, det känns ju lite pnsat att fota utan att han vet om det. Smyger fram och börjar snacka. Gr det bra att ta en bild, hobbyfotograf, ingen tidning, Lerums fotoklubb.?, Näe, det vill jag inte. Det är ok, jag fattar, "men om du lägger ett bidrag", Inga problem. Pappersprassel i hatten. Och sen är det ok. Lite stressad känner jag mig. Alla "glaner o glaner". Vad gör han. Vill ju inte missa. På med gråfiltret. Lägre psoition. Sänk Stativet. Felexponerat, nytt försök. Så ja, där satt den. Tack , vi syns

Såja, det var ju inte så farligt. Ännu en milstolpe i fotograferandet. Kanske man kan göra om nån gång. Ett annat tema i fotoklubben....

Inget triggar fotograferingen som en liten resa....

Man behöver komma bort ibland. Vår resa till Gran Canaria över nyåret var både en avkoppling att komma bort från vardag och jobb, men också få tid för sin hobby. Både att ta "semesterkorten" på barnen i poolen, men också "naturbilderna", och ett och annat "fotografi".

 Vi tog en resa över ön en dag med bror min vid ratten. Som tur e är han lika äventyrslysten som jag och har förståelse att man vill tvärstanna mitt i en kurva med 400 meter stup till höver, bara för att det var "ett sagolikt kvällsljus, perfekt med telesmasken med Teneriffa i bakgrunden". Många stup blev det, fantastisk natur och en underbar kväll i allla möjliga solnedgångsvarianter.

Jag kom hem med 4-500 bilder att sortera, men konstaterade till min egen besvikelse att jag än en gång inte hade tagit tag i min akilleshäl, människor.

Jag fotar solnedgångar, stenar, perspektiv, träd och annat som står still men...
det där med människor och personer, nja, jag kanske är lite för feg för att gå fram och fråga. Hmm, får jobba på det. VI såg ju några verkliga "lokala förmågor" som väl skulle kunna representera "urbefolkningen". Men det blev aldrig några plåtar

 Ja, ja Ni får hålla tillgodo med mina solnedgångar.....

Gran Canaria