Ibland längtar jag faktiskt tillbaka till den analoga tiden då man blaskade i klädkammaren till sent inpå småtimmarna, de var tider de, de gick mycket långsammare att fixa till en bild, nu skall ju allt gå så j---a fort, ut o ta bilder, hem och ladda till datorn, fixa till och skriv ut, allt under en halvtimme. Har gått tillbaka och tittat på mina analoga svartvita bilder och jämfört dom med de jag tar digitalt idag, tycker att det finns mer eftertanke i dom analoga bilderna eller har mitt bildtänk förändrats?
Digitalt är praktiskt, men analogt är vansinnigt kul. Det är vad jag brukar säga när folk frågar varför jag håller på med analogt i dessa tider.
När jag gick tillbaka till analogt för snart ett år sedan så hittade jag en inspiration som jag inte trodde var möjlig igen. Det är en ren fröjd att låta en analog kamera följa med ut varje gång som jag går utanför dörren. Och jag menar verkligen varje gång. Det är något speciellt med att använda film. Jag är rätt övertygad om att jag aldrig kommer att lägga det analoga fotograferandet på hyllan igen.
När jag gick tillbaka till analogt för snart ett år sedan så hittade jag en inspiration som jag inte trodde var möjlig igen. Det är en ren fröjd att låta en analog kamera följa med ut varje gång som jag går utanför dörren. Och jag menar verkligen varje gång. Det är något speciellt med att använda film. Jag är rätt övertygad om att jag aldrig kommer att lägga det analoga fotograferandet på hyllan igen.