Svarttärna i Västmanland

Svarttärna fotograferad med Nikon 600mm, f4.5, 1/2500sek och ISO 4000

Äntligen blev det dags för Svarttärna foto.

Turen till Svartådalen i Västmanland planerades in för länge sedan. Tanken var att få fota första veckan i juni men häckningen hade inte riktigt kommit igång då på grund av högt vattenstånd så turen flyttades fram något.

Eftermiddagen till ära började med ett mycket kraftigt regnoväder. Väderprognosen såg bra ut inför kvällen men på väg till sjön så fullständigt öppnade sig himlen. I normala fall älskar jag oväder och fotografering men i en kanot på väg ut till foto stället så ser jag ingen direkt glädje i ett fullskaligt regnoväder. 

Men turen var på vår sida och väl på plats i kanoten så var det bara lätta skurar kvar. Regnet hängde fortfarande kvar någon halvtimme i närområdet men det värsta hade hunnit passera och åskan mullrade på distans.

Fotograferad med Nikon 52mm, f9, 1/640sek och ISO 250

Huvudmålet för de närmast 12 timmarna var att få fota Svarttärna men naturligtvis så är det lika roligt med många andra arter också, både att få uppleva all livlig aktivitet i sjön och jobba med ljus, färger och grafiska former.

Fisktärna fotograferad med Nikon 600mm, f5, 1/4000sek och ISO 1800

Svarttärna fotograferad med Nikon 600mm, f4.5, 1/2500sek och ISO 1400

Det tog inte många minuter till de första Svarttärnorna började dyka upp mitt framför kamouflaget. De är kvicka och söker efter föda stor del av eftermiddagen och kvällen.

Honorna sätter sig i lugn och ro på en väl vald bekväm pinne, sedan är det bara att vänta lite. Något tålamod behövs inte, det tar inte många minuter förrän en hane dyker upp och börjar uppvakta henne med att bevisa vilken god och pålitlig partner han kan bli för hennes önskade ungar.

Svarttärnor fotograferad med Nikon 600mm, f4.5, 1/2000sek och ISO 6400

Svarttärnor fotograferad med Nikon 600mm, f4, 1/100sek och ISO 560

Tiden rullar på i rasande fart och ljuset blir bara finare och finare. Kvällens sista strålar som reflekteras i vattnet ger härliga färger åt bakgrunden.

Fisktärna fotograferad med Nikon 600mm, f4, 1/800sek och ISO 8000

Vid 23-tiden är det finaste ljuset och färgerna förbi. Det är fortfarande full aktivitet men en full kvälls fotograferande kändes gott nog och det är inte många timmar förrän ögonen ska upp igen  och hoppas på morgonsolens fantastiska färger. 

02:00 ringer klockan, naturligtvis är kropp och huvud svintrött men det går blixtsnabbt över. En blick ut ur kamouflaget och första som möter en är en fullkomligt övermättad färgpalett. Himlen och ljuset går inte att önska bättre. Det är till och med så kraftiga färger att jag i efterhand blev tvungen att dämpa färgmättnaden något vid framkallningen då färgerna såg  nästa överdrivna ut.

Det var en så kontrastfull himmel så jag valde att ta panoramafoto för att få med allt i en hög upplösning.

 

Fotograferad med Nikon 24mm, f4, 1/125sek och ISO 1400

Morgonen rullade på likt senkvällen, i ett helt fantastiskt ljus och Svarttärnorna var inte sena att dra igång sina aktiviteter för fullt. 

 

Svarttärnor fotograferad med Nikon 600mm, f4, 1/2000sek och ISO 2200

Foto från 0200 till sextiden på morgonen sedan börjar vi känna oss helt nöjda. Det dyker upp bla matande Svarttärnor, dykande Svarttärnor, Skäggdopping familj och två Fiskgjusar som flyger runt långa stunder och är nyfikna på bohålor och ungfåglar.

08:00 är vi helt mätta. Ljuset har varit hårt ett par timmar och tröttheten kryper på, dags att packa ihop, hoppa i kanoten och bege oss hemåt.

Fiskgjuse fotograferad med Nikon 850mm, f5.6, 1/2000sek och ISO 450

Svarttärna fotograferad med Nikon 300mm, f6.3, 1/3200sek och ISO 450

Skäggdopping fotograferad med Nikon 850mm, f5.6, 1/1250sek och ISO 280

Vi var två stycken som bokade ett sjögömsle med Birdsafarisweden som har mycket fågelguidning och aktiviteter i stora delar av Svartådalen, en arrangör jag gärna stödjer när tillfälle ges för bästa möjlighet till bra foto. De har en enorm erfarenhet av fågelskådning, naturguidning och tar stor hänsyn till djurlivet vid val av lämpliga ställen. Simon Green visade ut oss till gömslet med kanoter och har lång erfarenhet av sina hemområden och har bra koll på djuraktiviteter i Västmanland.

Svarttärna fotograferad med Nikon 850mm, f5.6, 1/31250sek och ISO 200

Följ mig gärna på -

https://patrik-brolin.fotosidan.se/portfolios.htm

Instagram: patrik.brolin.nature.photo

Instagram: patrik.brolin.assorted.photo

Facebook: Patrik Brolin

Ett stort tack från mig om du orkat läsa så här långt!

Tjäderspel i vår värdefulla gammelskog

Under perioden april till början av maj pågå tjäderspelet allt som oftast i Bergslagens storskogar.

Som naturfotograf är det en mycket spännande upplevelse att under våren försöka få möjlighet att få ta några foton på vår största skogsfågel, tjädern. Det är en riktigt karaktäristisk hönsfågelart hemmahörande i den vilda svenska storskogen.

Vi är fyra fotografer som har samlats på en enslig skogsväg i ett område som förhoppningsvis kommer bjuda på tjäderspel morgonen därpå.

Vi promenerar upp efter en öppen ås när vi gått genom den första täta barrskogen. Kvällssolen har börjat mjuka upp det på dagen hårdare ljuset och optimismen börjar stiga inom en. Vädret kan ge goda förutsättningar, nu är det mest upp till tjädern om det ska bli några bra resultat.

För bra chanser till tjäderfotografering behöver man gå ut till en tilltänkt spelplats sen eftermiddag och övernatta i gömsletält.

Under tidig kväll hörs tunga vingslag inne bland barrträden och det är svårt att lokalisera vart tjädrarna landar. De små öppna gluggarna i tältet kan liknas med observation från stridsvagnsgluggar, man har ett mycket begränsat synfält. Inte optimalt när man är nyfiken men däremot en god ide om man vill öka chansen att få några bilder på en  tjäder.  

Men tålamod ger ofta god utdelning, plötsligt flapprar vingar till igen och tjädern landar i ett träd inte långt från tältet. 100% ren tur måste jag erkänna att den sätter sig både nära och för en gång skull synlig från kameravinkeln.

Så snart solens sista strålar gått ned avslutas kvällen med en kall extremt god och passande IPA och optimistiska tankar, sedan bums ned i sovsäcken.

Spelet börjar på nattkvisten just innan gryningen, närmare bestämt 02:45 senaste gången jag satt i tjädertältet. När jag vaknar till tjädrarnas knäppningar, kluckande och märkliga ljud är det kolsvart i tältet. Men det tar sin lilla tid att komma ur sovsäcken, få i ordning fotoutrustningen och hälla upp en efterlängtad kopp kaffe. Precis då det börjar bli möjligt att urskilja konturer vid ISO över 25600 så hörs och syns den först tjädern flyga ned och landa någonstans inte långt från en av spelplatserna.

Äntligen ropar jag tyst för mig själv, tältet är placerat på ett lämpligt ställe.

De följande timmarna löper på i en rasande takt.

Foto…lyssna…leta…kaffe/macka…lyssna…foto…leta…foto…kaffe/macka………..…… förmiddagen rullar på alldeles för fort och utdelning blir det.

 

Tjäderfotografering kan vara svårt då tjädern spelar på olika spelplatser vilka kan vara svåra att förutse mer exakt. Men ibland ska man ha tur också.

Sista gången så hade jag två olika tjädertuppar samtidigt i två olika riktningar mellan 02:45 fram till 08:30 så nog blev det många bra fototillfällen och någon bild skulle nog till och med kunna få sig en förstoring denna gång.

Efter sjutiden på morgonen så börjar de två hanarna lugna ned sig.

Den ene hör jag flyga en liten längre bit bort och den andre flyger upp in bland trädtopparna, som vanligt ett med naturen - osynlig!

Men plötsligt flaxar det till i ögonvrån igen. Det sista jag ser av den sista tjädertuppen är att den sitter och snaskar i sig goda knoppar och tallbarr, det tär på energireserverna att försöka locka till sig en hona med den hårda konkurrensen som råder.

Tjäder  (Tetrao urogallus)

74–90 cm. Vingspann ca 115 cm. Tupp och höna tydligt olika utseende. Särskilt trivs tjädern i barrskogar med starkt inslag av tall och återfinns i hela landet upp till barrskogsgränsen i fjällen, sommartid även uppe på högfjället.

Det lever idag (ref 2019) ca 350 000 tjäderpar i Sverige. Tjädern har på senare decennier dessvärre avtagit starkt i större delen av Skandinavien.

Det finns ett flertal arrangörer som har koll på tjäderspelplatser i Sverige. Själv föredrog jag @birdsafarisweden med Daniel Green i spetsen. Daniel är enligt min mening en extremt duktig fågelskådare och har koll på sina områden, jag kan varmt rekommendera en fototur med Birdsafarisweden.

 

Det här lilla bildprojektet innehåller bilder från några olika platser mellan perioden 2017-2021.

Tills nästa säsong får jag nöja mig med lite kreativt arbete, drömma vidare om ”den perfekta bilden” och jobba vidare med helt andra små fotoprojekt.

 

Evolutionen har sin gilla gång. De bäst anpassningsbara individerna samt de hanarna med bästa ornament har med största sannolikhet bäst möjlighet till parning och avkommor.

Kan vi få våra politiker att högre prioritera och addera god skogsvård och bevara mer gammelskog så ska nog den negativa trenden med minskade antal tjädrar kunna avstanna eller förhoppningsvis öka igen.

Följ mig gärna på -

https://patrik-brolin.fotosidan.se/portfolios.htm

Instagram: patrik.brolin.nature.photo

Instagram: patrik.brolin.assorted.photo

Facebook: Patrik Brolin

Ett stort tack från mig om du orkat läsa så här långt!

Vilda Sandviken

Ormvråk juvenil   (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/640 sek, ISO 280)

Hos Sara på @Wild Nordic har man möjlighet att få uppleva ett stycke fantastisk natur i Sandvikens kommun. Det finns möjlighet att skåda och fotografera åt flera väderstreck och man kan följa de olika individerna när de rör sig runt i skogsområdet och ständigt söker efter föda.

 I området runt Kungsbergets naturreservat finns en varierad natur av gamla barrskogar, svårframkomliga blockmarker och dramatiska bergbranter.

Området hyser en hel del olika djurindivider man har möjlighet att få iaktta.

Ekorre     (© Patrik Brolin Photography, 300mm, f2.8, 1/1250 sek, ISO 2800)

Vitryggig Hackspett  (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/640 sek, ISO 220)

Vi är tre vänner från Stockholm som anländer till Saras @Wild Nordic i mitten av augusti 2020. Förväntningarna är stora för vi har bara hört gott om Saras verksamhet.

Det är i synnerhet björn som lockar i augusti men det är i ärlighetens namn möjligheten att få vara i den vilda naturen en eftermiddag som lockar lika mycket, övernatta och få vakna upp till alla gryningsaktiviteter som pågår i en del av Gävleborgs län.

Sandviken har ett stort bestånd av vår svenska björn vilket gör att sannolikheten att få se några individer bedöms som mycket stor. Minns jag Sara rätt har hennes gäster sett björn i princip samtliga säsongens dagar i år.

Björn är huvudattraktionen men för min del har jag stort fokus på att få sätta några bra miljöbilder på en Ormvråk. Av olika anledningar så har jag inte prioriterat att fotografera Ormvråk tidigare och mest tagit halvdåliga bilder på dem. Men den här gången är det skillnad, Ormvråken står nu högt i kurs för min del att få föreviga. Både porträttbilder och aktiviteter i dennes naturliga miljö är grundplanen för resan.

Ekorre   (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/640 sek, ISO 125)

Dagen börjar med kanonväder och redan några minuter efter att vi kommit in i skogen och inte ens hunnit få i oss vår första kaffe så börjar livet i skogen sätta fart i vanligt ordning.

Ekorrar och småfåglar letar, äter och lekar med varandra.

Och plötsligt susar något större förbi i ögonvrån, var det Ormvråken kanske?

Ormvråk juvenil   (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/2000 sek, ISO 4000)

Mycket riktigt, redan efter en timme dyker den upp. En stor juvenil Ormvråk. Den sätter sig och iakttar läget i området. Lite retligt så sätter den sig givetvis näst intill utom synhåll. Troligtvis kanske den väljer just den platsen i skymundan för den tror att den inte syns. Underdelen och de ljusa klorna sticker dock fram så vi har möjlighet att se vad den tar sig an. 

Jag är så fast besluten om att få till någon bra flygbild i dennes rätta miljö så jag släpper den inte med blicken. Jag sitter troligtvis närmare en halvtimme väntandes med ögat mot kameran och alla kamerainställningar färdiga för flygbilder.

Den är så undanskymd så jag sitter fullständigt ihopkrupen och pressar mig för att få med så mycket fågel som möjligt i kameran, helt slutkörd efter en längre stunds väntan.

Men då................ plötsligt bestämmer den sig och dyker. Men inte i den riktning jag hoppats på mot mig i den vackra öppna gläntan.

Ormvråk juvenil   (© Patrik Brolin Photography, 300mm, f3.2, 1/2000 sek, ISO 5000)

Ormvråk juvenil   (© Patrik Brolin Photography, 300mm, f3.2, 1/2000 sek, ISO 5000)

Ormvråks juvenilen drar tvärs över den vackra terrängen och sätter sig på marken. Till en början verkar den försiktig men den sätter sig sedan helt öppet med underbar bakgrund som fond, det kan knappt bli bättre och ögonen far ned på histogrammet i displayen och upp till sökaren mer än en gång för att vara trygg med att exponeringen blir så som är tänkt. 

Ormvråk juvenil   (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/2000 sek, ISO 4500)

Ormvråk juvenil   (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/800 sek, ISO 1600)

Jag måste säga att miljön och träden är fantastiska i den här gläntan, med lite glesa moln på sommarhimlen så slår varierande solstrålar in och skapar en massa varierande ljussituationer. Glädjen att få till både flygande miljöbilder och porträtt i fint ljus är total.

Ormvråk juvenil   (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/640 sek, ISO 280)

Ormvråk juvenil   (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/640 sek, ISO 200)

Ormvråken avklarad men det kändes inte fulländat. Det var egentligen den svarta fullvuxne Ormvråken jag själv ville få fånga på bild. Den nästan svarta fjäderdräkten och livlösa blicken, den är mycket karaktäristisk tycker jag.

Den som väntar på något gott.........!                             

Men den här gången behövde vi inte vänta, plötsligt smäller det till mitt framför ögonen i den vackra gläntan jag väntat på tidigare. Den här gången kommer denna individ inflygande från ingenstans utan förvarning så att fånga den på håll och följa den fick jag inte möjligheten till, det blev en tight fångad bild rakt mot mitt objektiv.

Ormvråk  (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/2000 sek, ISO 11400)

Sen slår den sig ner på marken och nu framstår det tydligt på nära håll att blicken fullständigt lyser av livlöshet.

Ormvråk  (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/500 sek, ISO 1600)

Ormvråk  (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/400 sek, ISO 2000)

Efter någon halvtimme, timme gissningsvis lämnar den siste Ormvråken området och det infinner sig ett lugn i skogen.

Plötsligt inser jag att vi knappt druckit kaffe eller ätit något. Det har varit varmt i gömslet och svetten runnit på grund av all koncentration. Fram med smörgåsar och kaffe.

Tyst står vi och blickar ut i skogen. Vi håller oss tysta för att inte skrämma bort något vilt och tankarna snurrar för fullt om eftermiddagens händelser och att det varit kanon.

Plötsligt kommer den där........ Mitt framför gömslet dyker den helt ljudlöst upp.

Björn  (© Patrik Brolin Photography, 300mm, f3.2, 1/320 sek, ISO 3200)

Vår svenska brunbjörn, ett imponerande djur. Så stor men ändå så smidig. Inte ett ljud hörs, inte en kvist bryts när troligtvis flera hundra kilo vandrar runt och utforskar terrängen.

Björn  (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/320 sek, ISO 12800)

Den går runt och födosöker. Ljuset börjar avta så ISO talen skruvas upp, men till och från strålar kvällens sista direkta och diffusa strålar in i träddungen. Vacker miljö är som sagt bara förnamnet.

Plötsligt reser den sig, det är då ingen liten rund krabat inte. På bakbenen blir björnen en maffig gestalt.

Björn  (© Patrik Brolin Photography, 300mm, f2.8, 1/320 sek, ISO 2500)

Det som är oklart och svårt att gissa är om den bara lättar på trycket lite eller om den går runt och markerar sin närvaro.

Det råder då inget tvivel att den känner vår närvaro men den verkar helt obrydd. Den vankar runt i området till det börjar bli för mörkt för att fotografera.

Björn  (© Patrik Brolin Photography, 300mm, f2.8, 1/160 sek, ISO 14400)

Björn  (© Patrik Brolin Photography, 300mm, f3.2, 1/320 sek, ISO 5000)

När björnen sakta börjar söka sig vidare djupare in i skogen i det dunkla kvällsljuset så händer det vi varken förväntat oss eller ens vågat hoppas på.

"Där är räven!" är nog bland det sista jag får ur mig för kvällen.

Jag hinner bara viska att räven smyger efter i björnens spår och smälla av några bilder med väldigt höga ISO-tal med en fokusering som har svårt att hitta kontrasterna. Fokus mot profilen på räven för maximal kontrastskillnad mot bakgrunden. Där sitter äntligen fokus och fyra skarpa bilder hinner bränna av innan den snabbt och tyst tar följe efter björnen.

Räven  (© Patrik Brolin Photography, 300mm, f2.8, 1/60 sek, ISO 22800)

Under natten sover jag ganska lätt och vaknar ett par tillfällen. Uppstigning 04:00 innan det börjar ljusna. Kompisen är redan vaken och iakttar en ny björn som rotar runt i skogsgläntan. Det är däremot för mörkt för att få till någon ok bild så vi sitter bara och tittar på vad en björn pysslar med under en vanlig natt.

Jag måste påstå att vi tre var mycket nöjda och glada efter vistelsen. Det var full aktivitet i princip hela tiden och skratten avbytte varandra, humöret hos alla tre var på topp. 

Vi blev helt övertygade om att den här miljön vill vi fotografera fler gånger framöver och olika projektidéer började gro direkt.

Själv är siktet inställt på september igen för en eller ett par dagar med fullt fokus på Ormvråk i olika situationer och ljus, förhoppningsvis med lite dramatiskt regn också för att spänna bågen lite.

Sara @Wild Nordic och mina vänner ska ha ett stort tack för ert engagemang och självklart humorn som inte är helt oviktig, på återseende!

Följ mig gärna på Fotosidan

https://patrik-brolin.fotosidan.se/portfolios.htm

Instagram: patrik.brolin.nature.photo

Instagram: patrik.brolin.assorted.photo

Facebook: Patrik Brolin

Följ gärna även mina kreativa vänner på Instagram

therobinnilsmark

rogerbackphoto

Ett mycket stort tack från mig om du orkat läsa så här långt!

Ormvråk juvenilen  (© Patrik Brolin Photography, 600mm, f4, 1/250 sek, ISO 800)

Vilda Gävleborg

Vinterperioden är en lång väntan blandad med födosök för vår havsörn på våra nordliga breddgrader. Havsörnen är den största regelbundet förekommande rovfågeln i norra Europa och en av de största i världen. En havsörn är en revirfågel och den lämnar sällan sitt revir men de kan byta bon inom revirområdet.

Under dagarna kan man se havsörnen flyga runt och söka av större områden. Den använder ofta en passiv metod då den sitter timtals och bara väntar i en trädtopp och spanar efter potentiella bytesdjur.

Örnen är ofta selektiv när det gäller att skilja ut potentiella byten som avviker, är skadade eller på annat sätt lättare att fånga.

Det är inte ovanligt att se en hel grupp med havsörnar sittandes och avvakta varandra, det är bara tålamodet som går på fullvarv i kroppen.

Örnen utnyttjar till stor del också kadaver, slaktrester efter jakt eller åtling och har då ofta ledning av kråkor och korpar för att lokalisera förekomsterna.

Plötsligt dyker en efter en upp och söker sig till en lämplig trädtopp som både håller dennes tyngd och ligger tillräckligt öppet för god överblick.

Som fotograf drar någon slags återkommande optimism igång men väntan är ofta inte över för det, det är sällan man blir glatt överraskad att luften börjar bubbla av fotosituationer men det är en del av tjusningen.

Utan förvarning börjar plötsligt något röra sig i ögonvrån. I topparna och träden ser man hur örnarna börjar flaxa med vingar och ändra positioner, någonting börjar tydligen hända men helt omöjligt att veta vad det är, det känns oroligt i luften. Pulsen ökar och första tanken är återigen, nu händer det, var beredd.

Som på en given order så bubblar grytan igång.

Det börjar flyga havsörnar kors och tvärs. Det är helt omöjligt att vara förberedd och förutse vart de är på väg att flyga så man kan vara beredd och få till bilden man planerat under lång tid för och önskar man ska få till.

                              Och plötsligt händer det!

Mitt framför kameran händer det som man längtar efter att få uppleva men aldrig vågar hoppas på för att man inte vill bli besviken.

Tre havsörnar brakar ihop i ett fullständigt kaos i en luftduell på antingen liv och död eller som jag själv tror, en avancerad lek mellan rastlösa örnar som inte alls har tålamod eller stort behov att aktivt söka och vänta på bra födotillfällen.

Alla kamerainställningar är redan förberedda om drömsituationen någonsin skulle uppstå framför linsen. Ögat ligger pressat mot okularet och pulsen fullkomligt skenar i bröstet.

Pekfingret fullständigt låser avtryckaren och kamerans slutare smattrar som rena kulsprutan. Scenen som uppstår framför objektivet uppstod på någon sekund och är lika fort över.

Där sitter man plötsligt och funderar på vad som hände och ens blick fladdrar runt i desperation och söker av området så man inte missar en situation till. Efter en liten stund kommer man till insikt att händelsen är över och vemodigt vågar man titta ned på kamera displayen.

Suddigt, suddigt, suddigt            och plötsligt något helt annat, lyckan är total!

Det är långa avstånd så skärpan kunde varit bättre men med en sådan situation är det den yttre kontexten som är det intressantaste, ett fångat ögonblick i full action.

Självklart vill man inget annat än att få en klockren bild, men för egen del är det till syvende och sist den fångade händelsen och sammanhanget som är det mest prioriterade att få fånga med kameran.

Havsörnens namn kommer från latin, Haliaeetus albicilla – det betyder ”havsörn med vit stjärt”.

Den kännetecknas av att den är ca 69-92cm, har ett vingspann på ca 200-245cm. Den är kraftig och har en kraftig gul näbb, den är ganska jämnbrun och har en vit rundad stjärt ut i pennspetsarna. Som vuxen har den gulbrun hjässa och nacke och unga havsörnar har en brunaktigare näbb och misstas lätt pga den är mer lik kungsörnen. Havsörnen flyger med väldigt tunga och djupa vingslag.

Ser man en örn ute på en strand, på en sten i vatten eller i öppen mark är det oftast en havsörn. En kungsörn sätter sig gärna i vegetationen längs med backar eller väl kamouflerad i träd.

Havsörnen var nära utrotning på tidigt 19-hundratal pga jakt och senare pga miljögifter, men idag finns det ca 700par i Sverige (4500-6500 par i Europa).

Gällande fortplantning och skillnader geografiskt lägger havsörnen som exempel ägg vid östkusten i mitten av mars (tre veckor senare i Lappland) och ungarna lämnar boet efter elva veckor, runt mitten av juli.

Vilda Västerbotten

Det är en hård kamp att överleva en lång vinter i de norrländska djupa skogarna i Norden när vintern biter sig fast och temperaturen sjunker stadigt nedåt.

Kungsörnen är en av de sju tyngsta örnarna i världen, den hävdar sitt revir väldigt stark som den bevakar från andra örnar och konkurrenter.

Kungsörnshanen sitter i trädtopparna och bevakar sitt område och spejar efter byten. Den har bland den skarpaste synen i djurvärlden, den har en syn som är ca 4-8gånger skarpare än en människa och den kan se ett byte på tre kilometers avstånd.

 

Under fullständig tystnad dyker plötsligt en mycket försiktig inkräktare upp i den djupa snön, den röda räven letandes efter all tänkbar föda och energi den kan hitta för att kunna överleva den långa vintern.

Den smyger fram försiktigt, troligtvis väl medveten om att Kungsörnen håller fullständig kontroll i sitt revir.

 

 

Men någonting står inte rätt till, räven anar eller hör att något håller på att hända.

 

Högt uppifrån trädtopparna har Kungsörnen fått syn på räven. Den tvekar inte en sekund. Den gör ett kraftigt och bestämt hopp ut i luften och dyker ned i en rasande fart.

Vi kan inte höra något skrik men förmodligen kan räven höra det kraftiga vinddraget när örnen dyker i full fart men den kan inte riktigt höra varifrån örnen kommer.

 

Plötsligt dyker örnen upp i full fart och räven fullständigt flyger upp i luften i ren panik.

Örnhanen sträcker ut hela sitt vingspann som är ca 2meter brett.

Man kan bara tänka sig hur stor örnen måste uppfattas på nära håll med sin vingbredd och sina stora sylvassa vapen till klor.

 

Blixtsnabbt och klokt försvinner räven i ett snömoln och kvar är den starke Kungsörnen som en konung av vildmarken.

 

Kungsörnens namn kommer från latin, Aquila chrysaetos – det betyder "Den gyllene örnen".

Den kännetecknas av att den är ca 80-95 cm, ett vingspann på ca 190-225 cm. Den är brun och en vuxen kungsörn har gulaktig hjässa och en bred gyllene nacke. Stjärten är rundad med vit bas på undersidan med pennspetsarna i svart. Kungsörnshonan är ca 20-30% större än hanen och dominerande.

Den har långsmala vingar och en längre stjärt. Kungsörnen slår ofta 6–7 tunga vingslag, följt av glidflykt i någon sekund.

 

 

Den här bildserien fångade jag i december 2019 i Kalvträsk hos @Conny Lundström (www.connylundstrom.com). Conny har mycket lång erfarenhet och kunskap om bla just Kungsörnar. Förutsättningarna att få fota Kungsörn hos Conny är mycket stora i en fantastisk och naturlig norrlänsk skogsmiljö med berg i bakgrunden, nära Vitbergens naturreservat.

Conny kommer jag besöka fler gånger framöver och jobba vidare med mina små projekt.