Min Nikon och jag.
Slutligen i helgens sista skälvande timmar, efter allt för många timmar i tv-soffan, tittande på atleter som nästan tar livet av sig i uppförsbackar med nära 30% lutning, tar jag mig själv i nackskinnet och beger mig den mycket korta vandringen ner till Byske älven med min vän kameran. Först tänkte jag att nu är jag försent ute, helgen är över och kameran har inte öppnat slutaren. Men den fuktiga luften i samarbete med kylan har skapat små konstverk på alens och björkens bräckliga grenar. Jag börjar försöka fånga dessa konstverk och ruset av skaparlust fångar mig i sitt grepp, det grepp som Andre Pops med flera haft mig i nästan hela helgen. Jag känner mig lycklig som tillslut tog mitt förnuft till fånga och begav mig ut i det vackra vintervädret.
//ewa
/Pär