Det tutar upptaget

Såg att namnet på min blogg "bildligt talat" redan nästan identiskt fanns, byter därför namn.

Skicka med en "liten" bild från Byske-älven, ja jag vet att den inte tål att granskas teknisk/kvalitetsmässigt. Men den talar ändå till oss och säger - Oskuldsfulla skogsälvar ska vi vara rädda om "utbyggnads förbud"

Det blir inte alltid som man tänkt sig, idag vill jag särskilt tacka fru Tallbit.

Tog en kort promenad till Byske-älven med hunden på morgonen, älven visade sig från sin bästa sida den tiden då solen inte syns men färgar himlen så fin. Det blev några bilder med min telefon under promenaden. Bestämde mig trots älvens inbjudande leende och kyrkans himmelska uppsyn att ändå följa min plan att försöka fånga mesen och kanske någon hackspett i vinterkylan. Mesarna fanns på plats men ville inte riktigt posera på de grenar jag önskade, därför blev det några bilder med det långa teleobjektivet på detaljer i miljön som belystes med den stora ficklampa som ger förutsättning för vår existens. När fingrarna blev tillräckligt kalla och ficklampan slutade lysa vackert där jag befann mig begav jag mig hemåt, på vägen gjordes ett försök att hitta den Tallbit som jag såg en skymt av på morgonen. Tur hade jag och fann ett 10- tal honor som kalasade på frusna rönnbär. Jag vill särskilt tacka dessa honor som snällt lät mig föreviga dem.

En färgklick på den karga tallbarken

Avslutade en härlig fotodag med att följa solens nedgång, idag har vår stora lampa verkligen målat naturen framför våra ögon.

Min Nikon och jag.

Slutligen i helgens sista skälvande timmar, efter allt för många timmar i tv-soffan, tittande på atleter som nästan tar livet av sig i uppförsbackar med nära 30% lutning, tar jag mig själv i nackskinnet och beger mig den mycket korta vandringen ner till Byske älven med min vän kameran. Först tänkte jag att nu är jag försent ute, helgen är över och kameran har inte öppnat slutaren. Men den fuktiga luften i samarbete med kylan har skapat små konstverk på alens och björkens bräckliga grenar. Jag börjar försöka fånga dessa konstverk och ruset av skaparlust fångar mig i sitt grepp, det grepp som Andre Pops med flera haft mig i nästan hela helgen. Jag känner mig lycklig som tillslut tog mitt förnuft till fånga och begav mig ut i det vackra vintervädret.

Min Iphone och jag

På årets första dag tog jag en lång promenad med Milla (vår hund) och min Iphone. Det vackra vinterlandskapet är som bortblåst, ett lätt snöfall försöker återskapa landskapet men har värme och vind som motstånd. Snöfallet lyckas beklä träd och lanskap så pass att komtraster uppstår och ger landskapet liv. Iphonen åker frekvent upp ur fickan då presumtiva bilder växer fram i mitt fotocentra som är beläget någonstans i hjärnkontoret. Det blev i alla fall en skön promenad för mig och hunden och några minnes bilder.

Något som bör beskäras?

Bättre så! 

Mot ljuset och ett nytt år.