Tankar om livet med bilden som ursprung

Min Iphone och jag

På årets första dag tog jag en lång promenad med Milla (vår hund) och min Iphone. Det vackra vinterlandskapet är som bortblåst, ett lätt snöfall försöker återskapa landskapet men har värme och vind som motstånd. Snöfallet lyckas beklä träd och lanskap så pass att komtraster uppstår och ger landskapet liv. Iphonen åker frekvent upp ur fickan då presumtiva bilder växer fram i mitt fotocentra som är beläget någonstans i hjärnkontoret. Det blev i alla fall en skön promenad för mig och hunden och några minnes bilder.

Något som bör beskäras?

Bättre så! 

Mot ljuset och ett nytt år.

Inlagt 2013-01-01 15:49 | Läst 808 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Det här med "Iphoneriet" verkar ju vara en egendomlighet i tiden. Får ibland mail där det står: "Sänt från min "Iphon". Att sådan text läggs in automatiskt är väl tillverkarens försök att stärka nimbusen runt det hela? Funderar på att lägga en textfunktion till mina mail: "Sänt från min stationära dator".
Bilderna blir det i alla fall ingen vidare kvalitet på med Iphonen.

Kommenterat från min stationära dator... :-D
Svar från phanna 2013-01-01 20:01
Tack för kommentaren och dina åsikter, mina stämmer bra överens med Lena Eriksson's i hennes kommentar.
MVH Pär
syntax 2013-01-01 22:13
Allt det där är ju bra, och jag kan skriva under på det - men kan omfattas med hjälp av vilken lätt kamera som helst. Det gör ju inte den tekniska kvalitén på Iphonebilderna bättre - rent faktiskt.
IPhonen lockar fram enkelhet, kreativitet och lekfullhet tycker jag. Kan vara nog så viktigt.
/ Lena
( kommenterat från min iPhone... :)
Svar från phanna 2013-01-01 20:36
Tack Lena, precis så känner jag, telfonen, eller den enkla kameran lockar som du säger fram det kreativa, som en ide' givare. Som ett skissblock, sedan kan man ta sig ann ide'n, motivet med en kamera med fler möjligheter.
"fotografi är konsten att fånga ljuset, oavsett om man använder glasplåtar eller mobiltelefon" citatet hämtat från filmen om Lennart Nilsson.

MVH Pär