Det blir inte alltid som man tänkt sig, idag vill jag särskilt tacka fru Tallbit.
Tog en kort promenad till Byske-älven med hunden på morgonen, älven visade sig från sin bästa sida den tiden då solen inte syns men färgar himlen så fin. Det blev några bilder med min telefon under promenaden. Bestämde mig trots älvens inbjudande leende och kyrkans himmelska uppsyn att ändå följa min plan att försöka fånga mesen och kanske någon hackspett i vinterkylan. Mesarna fanns på plats men ville inte riktigt posera på de grenar jag önskade, därför blev det några bilder med det långa teleobjektivet på detaljer i miljön som belystes med den stora ficklampa som ger förutsättning för vår existens. När fingrarna blev tillräckligt kalla och ficklampan slutade lysa vackert där jag befann mig begav jag mig hemåt, på vägen gjordes ett försök att hitta den Tallbit som jag såg en skymt av på morgonen. Tur hade jag och fann ett 10- tal honor som kalasade på frusna rönnbär. Jag vill särskilt tacka dessa honor som snällt lät mig föreviga dem.
En färgklick på den karga tallbarken
Avslutade en härlig fotodag med att följa solens nedgång, idag har vår stora lampa verkligen målat naturen framför våra ögon.
Marianne