Den enda julsång man behöver i år...

"Sprit Faller, och jag hamnar i din säng. Det är jul och mitt huvud bankar igen."

http://listn.to/Strandvagen Ladda ner låten "Julkola" vettja ;) Ja, länken riktar om till Facebook.. Men även icke-FB-användare skall kunna komma åt den.</i>

Kom ihåg att ge ditt svar i formen av en fråga....

• Likström.se
• Facebook.com
• Deviantart.com
• Darkside.se
• Musicstage.se
• Flickr.com

"-Vad är... Exempel på webplatser där man hittar fler diskussioner/kritik/kommentar-på-bilder än på fotosidan.se?"

Jag är övertygad om att jag inte är den enda som tänkt den tanken... Men vad beror det på?

Själv tror jag att det grundläggande problemet är strukturen med "bara-ett-svar-på-en-kommentar". Jag menar, vad är poängen med att inte kunna föra en dialog i kommentarerna?

Jag tror också att problemet är ett för högt inflöde av "titta-jag-var-där"-bilder i kritik/gruppoolerna.

Värde[löst | fullt] vetande om skärmkalibrering.

Ett litet tips för er som har/funderar på att kalibrera era skärmar med någon av de vanliga kalibratorerna:

De flesta moderna grafikkort har bara EN enda LUT (Look Up Table) oavsett hur många anslutningar de har. Detta innebär att man bara kan kalibrera EN ansluten bildskärm korrekt.

Jag blev själv varse detta när mitt grafikkort dog och jag köpte nytt. Mitt gamla kort (Ett 8800GTX från Gigabyte) råkade ha två LUT, och bägge mina skärmar kunde kalibreras. Mitt nya (Ett GTX470 från ASUS) har bara en LUT.

Detta gör att när jag kalibrerade min andra skärm så skrev den profilen helt enkelt över profilen för min primära Wide Gamut-skärm... Det var dumt.

Supporten på DataColor (Jag använder en Spyder 3 Elite) sade att väldigt få grafikkort har >1 LUT, och att tipset om man vill ha flera kalibrerade skärmar är att ha flera separata grafikkort.

So, there you have it.

Knappologi

På en av mina senare plåtningar så stod jag och snackade med en tjej som också var där med sin kamera. Dialogen inleddes med

"Du, vad är det där för magisk knapp?"

Vad hon hade sett var displayen på min kamera när jag gick igenom knappologin på den. Vad hon såg?

Jag förklarade att det bara var ett "snabbval" för inställningar, vilket är en funktion som finns på de flesta större kamerahus samt att jag valt att vara lite putslustig med namnet på det.

"Jaha, smidigt! Men, vad HAR du för inställningar då?"

Jag säger inte att jag på något sätt är varesig en auktoritet, eller etablerad som musikfotograf.. Däremot säger jag att jag konsekvent levererar bättre bilder än de som DigitalFoto hade som exempelbilder sist de körde en "Konsertspecial" Det kan ha varit i Marsnumret? Kom igen, de bilderna från Alice Cooper var hemska! Men, okej, efter debaklet kring ljuset på W.A.S.P. i förra veckan så kanske det var en sån kväll, vad vet jag?

Anyway, idag tänkte jag ordbajsa lite om hur jag valt att ställa in just min utrustning, och varför. Vem vet, det kanske tillochmed kan leda till lite diskussion i kommentarerna ;)

Mitt kamerahus är ett D700, och jag har ett batterigrepp monterat för att få upp prestandan. Som regel så inleder jag alla dikesplåtningar med att ha ett Nikkor 24-70/2.8 monterat. Om så krävs så skiftar jag till Nikkor 70-200/2.8VRII. Många av de inställningar jag talar om finns även på "mindre" Nikonhus, men man måste aktivera visning av de avancerade inställningarna för att hitta många av dem.

Först och främst: Jag skjuter alltid enbart i råformat, och jag skjuter alltid med 14bpp (Shooting Menu -> NEF (RAW) recording -> NEF (RAW) bit depth -> 14-bit). Standardinställningen är 12-bit.  Med 14bpp så fångar man mera färginformation från sensorn, vilket helt enkelt gör att man kan komma undan med mera i efterbehandlingen. Det finns dock två baksidor:

• Filstorleken ökar
• Alla kamerahus "under" D700 rasar till maximalt 2.5 bilder per sekund med denna inställning. Medan D700 (Med MB-D10+EL-EN4), D3 och D3s kan dock mata med full hastighet även med denna inställning.

Auto-ISO (Shooting Menu -> ISO sensitivity Settings) är en smidig funktion, mina standardinställningar är att jag anger Maximum Sensitivity till 3200, och Minimum Shutter Speed 1/100. Detta innebär att kameran själv väljer ISO mellan 200 och 3200. Eller rättare sagt, den väljer själv ISO mellan det värde du manuellt ställt in och 3200 ISO. Väljer jag manuellt att använda ISO 4000 eller högre så är detta värde det som gäller.

Ovanstående Auto-ISO val bygger på att jag som regel använder M-läget på kameran, och som grundinställning skjuter jag med 1/125 f/4.

Mitt standardläge för ljusmätningen är "Spot", men jag har ändrat min Fn-knapp för att snabbt ge mig centrumvägt läge då det känns som en mera vettig idé.

Preview-knappen är mappad till "First item in My Menu", och där har jag lagt just "ISO Sensitivity Auto Control" för att snabbt kunna aktivera/deaktivera Auto-ISO

Vad gäller Autofokus så har jag valt att enbart använda AF-ON för att aktivera AF, detta för att lättare kunna flytta ljusmätningspunkten utan att påverka fokus.Mitt favoritmätsätt är "Dynamisk AF 9" vilket innebär att vald fokuspunkt har prioritet, men om inget motiv kan låsas där så används de kringliggande åtta punkterna.

Jag är även ställt in mitt autofokusystem att låta mig ta en bild även om motivet inte är i fokus. Varför? Jo, eftersom de dyrare objektiven låter dig manuellt ställa fokus UTAN att du först behöver slå av autofokus så måste man ha den inställningen om du vill kunna fokusera manuellt när kameran inte låser där du vill. Men, om ditt objektiv inte är avsett för detta, så riskerar du att skada det om du vrider på fokus manuellt när du har AF-aktiverat.

AE-L/AF-L-knappen är satt till att låsa exponeringsvärdet tills knappen åter trycks in. Även detta för att kunna bli lite mer kreativ (Det gamla klassiska "ljusmät på en strålkastare för att få en snygg siluettbild" och lite såna dumheter).

Vitbalansen lämnar jag som regel i "Auto" eftersom det är så lätt att efterjustera.

Sådärja.. Där har ni magin bakom min magiska "Let There Be Rock!"-knapp.

It's showtime!

Vill ni se den första bild jag någonsin tog från ett gig till vilket jag hade fått ett fotopass?

Frågan är naturligtvis retorisk i sin natur, eftersom jag har för avsikt att länka in den, varesig du vill se den eller inte....

Det där är Mikael DeBruin i bandet "Ammotrack" när de öppnade för D-A-D på Trädgårn i Göteborg. Tekniskt sett så är det en riktigt usel bild, även om jag anser att den håller vad gäller komposition och innehåll. Men jag ser lite på den som Joakim von Anka ser på "sin första krona".

Den är tagen den 2/4-09, och jag hade bara haft min D700 i ett par veckor efter att jag köpt upp mig från en D80.

Nu är det ungefär arton månader senare, och jag plåtar fortfarande musik så ofta jag kommer åt. Jag vill gärna tro att jag levererar bättre bilder nu än jag gjorde då, och det var väl faktiskt lite vad jag väntade mig. Skam vore det väl annars?

Men, vad har mer hänt de här månaderna som jag kanske inte trodde skulle hända?

Jag har hittat otroligt mycket musik som jag gissningsvis aldrig skulle ha upptäckt annars.

Jag har för första gången någonsin skolkat en dag från jobbet för att syssla med ett fritidsintress.(Fan ta Isak Edh och Strandvägen!!! ;) ... Eller nåja, skolka är fel ord... Men jag valde att för första gången hävda min rätt till dygnsvila efter ett maratonpass på jobbet)

Jag har varit delaktig i en nattlig räd med avsikt att tömma Kim Larsens barskåp. (Fan ta Pugh Trio ;) )

Jag har agerat privatchaufför åt Alphaville.

Jag har privata mobilnummer i min telefonbok till artister som jag i min ungdom såg upp till som någon sorts odödliga orakel... och jag kan inte riktigt fatta att de dessutom har _mitt_ nummer i sin telefonbok, och att det faktiskt då och då kommer ett samtal eller ett SMS från dem, det är rätt coolt.

Visst, anekdoter i all ära, men jag har också uppnått ett par mera väsentliga saker...

Jag har fått en underbar chans att samarbeta med helt överjävligt drivna människor i form av mitt frilansande/samarbete med Musicstage.se

Framförallt så har jag kommit över min fobi för att visa mina bilder för andra, jag har tillochmed ställt ut två gånger, och en tredje är pågång 'by proxy' nästa helg.

Det tog bara drygt tjugo år...

Jag vet inte riktigt vart den här bloggen kommer att ta vägen, jag vet inte ens om den kommer att ta vägen nånstans.