Pojkdrömmar

Jag har haft tre perioder där jag varit mer fotoaktiv än normalt. Men jag har ALLTID uppskattat känslan i en 'rejäl' kamera, med dess mekaniska precision och förtroendeivande tyngd.

Den första perioden var nog 78-80 eftersom jag fick min första kamera då, en Kodak Instamatic. Jag har ingen aning om vilken modell det var, men en googling säger mig att det bör ha varit en Instamatic 104.

Jag minns också att jag blev utsatt för ett bedrägeri av mina föräldrar, det har i efterhand gått upp för mig att posten troligen inte "slarvar bort" så många filmer, och många av de filmkasetter jag fick var troligen tomma redan från början ;)

Jag dräglade dessutom svårt över morfaderns gamla Kodak Brownie Box. Den såg ju så cool ut liksom. Jag ville VERKLIGEN ha en sån då!

Därefter var det nog 88-90, högstadieperioden, under denna lärde jag mig följande saker:

+Jag suger FULLSTÄNDIGT på alla former av mörkrumsarbete.

+Man kan leva i flera dygn på enbart släta bullar och BOB jordgubbssaft.

+Programvalsknappen på min dåvarande Chinon CP9 kan vara en av världshistoriens sämsta konstruktioner.

+Pentax 70-210 skjutzoom lämpade sig särdeles dåligt för att användas under segelflygning.

Jag dräglade SVÅRT över en bekants Nikon F4. Den hade ju knappar överallt liksom. Snabb som fan var den också. Åsså såg den ju ut som värsta Star Wars-rekvisitan. Jag ville VERKLIGEN ha en sån då!

Nu är vi i den tredje perioden, som pågått sedan 2008 då jag köpte min D80, som sedemera blivit utbytt mot min D700.

Kameramässigt dräglar jag inte över något just nu, som jag ser det är D700 fortfarande ett lysande hus, som ju egentligen bara får stryk av Storebror D3s när det gäller prestanda under de förhållanden jag mest använder den. (Jodå, jag lär nog byta upp mig när efterföljaden till D700 kommer... jag känner mig så väl...)

Så, helt plötsligt befinner jag mig hyfsat nära toppen på näringskedjan, och förra sommaren började jag fundera lite på att skaffa ett 35mm-hus 'mest för att jag skulle vilja ha ett'.

Jag insåg dock att jag inte ville lägga allt för mycket pengar på det, eftersom jag VISSTE att det mest skulle bli en prydnadssak.

Men för ett par dagar sedan kundgjorde en kamrat att han skulle sälja sin (förvisso välanvända) kamera till ett pris som fan inte var så mycket högre än jag gav för min kamerarem för lite sen... då slog något slint i mig, och jag slog till och uppfyllde pojkdrömmen om att äga ett monster till 35mm-hus.

Okej, det är inte en F4, utan en F5 och ena inmatningshjulet är lite opålitligt. Men nu har jag iallafall ett 35mm-hus... dags att köpa ett par rullar Ektar tror jag...

...fast en sak är säker: Trots att detta väl troligen är ett av världens bästa 35mm-hus så ... jösses vad seg och daterad den känns jämfört med D700, så utvecklingen kanske går framåt iallafall.

Saker som ger det man trodde de skulle....

...när man köpte dem.

Är det inte en skön känsla att testa något man köpt och inse att "Jo, den här prylen gjorde precis vad jag trodde att den skulle"?

När jag beställde min D700 så var mina kriterier att jag ville ha ett hus som var överjävligt i dåligt ljus, och som "kändes bättre" i näven än min D80. När jag tittade på de första bilderna jag tog med D700 och jämförde dem med bilder från liknande omständigheter med D80 så dök känslan upp "Jo, det där var precis vad jag ville få ut av köpet".

Likaså idag när jag för första gången testade mina nya PocketWizard-prylar i skarpt läge (FlexTT5'or och AC3 för Nikon), sakerna fungerade precis som jag hade fått för mig att de skulle göra, och jag fick det mervärde jag ville ha med möjligheter att köra trådlös kontroll över mina blixtar på ett smidigare sätt än vad IR-styrningen som är standard på Nikon lät mig göra.

Dessutom ledde dagens plåtning till att jag fick en av Jubileumslitografierna, oväntat, men jävligt uppskattat.

(Nedanstående är inte 'min' utan en bild från www.hungerhotell.se)

Idag var en bra dag... :)