FOTOBLOGG SOM MESTADELS INNEHÅLLER NATURFOTO MEN IBLAND ANDRA MOTIV

Stenknäckare

Att jobba med stenbrytning förr var nog ett hårt jobb och innebar risker. Jag brukar besöka rester av ett stenbrott från förr och ett motiv jag såg blev det jag visar på bilden här i inlägget. Tänk att någon för många år sedan slet för att knäcka, jag vet dock inte varför det lämnades i detta skick precis som om någon bara gav upp. Men kanske det blev skrot av materialet med sprickor eller så. Lite spännande ändå att tänka på slitet som var, utvecklingen har gått framåt.

Inlagt 2024-01-20 16:01 | Läst 790 ggr. | Permalink

"Bilden visar precis hur metoden fungerade och fungerar! Du kan ju det här men jag skriver för övriga tittare. Jag har läst om metoden men hittar inte källan nu. Iallafall var det nån i England (eller möjligen USA) som sett resultatet och letade reda på upphovspersonen. Sen spred han som lagt märke till metoden kunskapen vidare och den spred sig snabbt! Jag vill minnas att spridningen skedde i USA, (men mannaminnet är inte att lita på), och sen till resten av världen. Stenarbetaren bedömde bergets klyvbarhet och borrade sen en serie hål. Ett jädra slit med slägga och mejselformad borr. Klyvningen skedde med kilformat verktyg med friktionslindrande inlägg, allt syns mitt i bilden. På engelska heter det wedges and shims. Man kan se resultatet t ex i rustika stenfasader där borrhålskanterna lämnats kvar med vilje. Minns också ön Svangen i Bohusläns ytterkust där en fyrplats uppfördes strax före förra sekelskiftet. Grunden och en del uthusväggar byggdes av sten från platsen. Man kan se precis var stenen togs och att den gick att klyva tämligen exakt för den som kunde. Det gick fort att bygga anläggningen och den står kvar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Svangen"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Bilden visar precis hur metoden fungerade och fungerar! Du kan ju det här men jag skriver för övriga tittare.

Jag har läst om metoden men hittar inte källan nu. Iallafall var det nån i England (eller möjligen USA) som sett resultatet och letade reda på upphovspersonen. Sen spred han som lagt märke till metoden kunskapen vidare och den spred sig snabbt! Jag vill minnas att spridningen skedde i USA, (men mannaminnet är inte att lita på), och sen till resten av världen.

Stenarbetaren bedömde bergets klyvbarhet och borrade sen en serie hål. Ett jädra slit med slägga och mejselformad borr. Klyvningen skedde med kilformat verktyg med friktionslindrande inlägg, allt syns mitt i bilden. På engelska heter det wedges and shims.

Man kan se resultatet t ex i rustika stenfasader där borrhålskanterna lämnats kvar med vilje.

Minns också ön Svangen i Bohusläns ytterkust där en fyrplats uppfördes strax före förra sekelskiftet. Grunden och en del uthusväggar byggdes av sten från platsen. Man kan se precis var stenen togs och att den gick att klyva tämligen exakt för den som kunde. Det gick fort att bygga anläggningen och den står kvar.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Svangen
Svar från mojje 2024-01-21 14:00
Tack så mycket för en fin och utförlig kommentar, intressant att läsa och hoppas flera tar del av den här. -Tack Måns!
Hu vilket jobb att vara stenhuggare förr! Bilden ställer ju frågor om varför blocket lämnats halvfärdigt. Bortsett från det så är det en bra minimalistisk bild, som ändå har mycket intressant att titta på genom strukturer, fåror m.m. samt sprickan förstås och hålen i den. Du har placerat sprickan och den kvarvarande spiken (eller vad det kallas i det här sammanhanget) bra i bildytan.
Hälsningar, Bjarne
Svar från mojje 2024-01-21 14:01
Tack så mycket för din kommentar Bjarne, jag försökte komponera så bra jag kunde med dom få elementen som fanns.
Jag har minnen ur barndomen rörande detta, Göingeskogarna i norra Skåne är stentrakter med många stenbrott, en del ännu igång, min hemby har egen stenindustri, exporterar vida omkring. Minns också hur min far och farfar slog borrhål för hand och klöv därhemma när någon stor sten skulle upp. En vacker talande bild!!
Svar från mojje 2024-01-23 08:22
Tack Stefan, kul att läsa din kommentar och om dina minnen.