Min son har ett stressigt och krävande jobb. De senaste åren åker vi norrut på hans initiativ. Det tar bara en halvtimme så slutar hans huvudvärk som han ofta har i vardagen.

För ca en månad sedan fiskade vi efter Mellan-Ljusnan ovanför Färila i Hälsingland, nedanför Laforsen och då fanns ingenting annat vare sig för honom eller mig än det rinnande vattnet. Väldigt trevliga människor också där i Hälsingland och i den lilla gamla byn Ed eller "E" som de säger där uppe känner vi oss alltid välkomna.

Alltid lika härligt att komma upp till Hälsingland och det säger jag trots att jag faktiskt bor i Skärgården. Älvarnas vatten, skogarnas tystnad och stilla sus och de blånande åsarna mil efter mil bort mot norr är också helt fantastiskt och alla dessa månghundraåriga små byar i dalarna med sina fantastiskt pampiga gamla Hälsingegårdar (ett av våra fantastiska världsarv) nedanför alla de blå höjderna. Det känns alltid lika evigt fast det nog kanske inte är det.

Jag är nog väldigt hemmablind för Skärgården är jag ju alltid i så för mig är Hälsingland det verkligt annnorlunda och det är t.o.m. ännu mer glest befolkat än Skärgården och det är nog också en viktig faktor. Man kan röra sig en hel dag till fots efter älven utan att se en enda människa. Det är helt vidunderligt!