Fotogängaren som vernissagelejon, förlåt -katt

Trotsar huvudvärk och ett superfint duggregn och beger mig mot Slussen.  Går Katarinavägen upp, till Stadsgårdshissen.  Hissen invigdes 1907 och användes huvudsakligen av hamnarbetare. Något yngre är sångaren, konstnären med mera Carl-Anton som numer har sin ateljé där.  I dag är det vernissage och jag tänker det kan vara ett ställe att tanka lite bildinspiration.  Har klätt mig som för en skogspromenad, det vill säga i grön fjällrävenjacka, jeans och en stickad mössa i gråsvart. Känner mig nu som en katt bland alla äldre herr Meliner i sina rockar och hattar. Inget jag lider av. Ett äldre par, bekanta med Carl-Anton kommer in: ”Oh, den där vill jag ha. Oh, vad jag tycker om den!”. ”Vill du ha den gumman?”. ”Vi tar den!” 

Får inga kommentarer trots att jag fotar rätt vilt, men antar att Carl-Anton tyckte det var skönt när jag gick. Undrar vad de tänkte? Har ju diskuterat om storleken på kameran spelar någon roll. Kanske gjorde det det här. Kanske skänkte 5D mk II:an lite seriositet åt min annars lätt lodiga uppenbarelse? Funderar på att svida mig i svarta byxor och rock nästa gång. Visserligen lite second hand, men ändå.

Avund?

Går Renstiernas gata ner till Ringvägen och sen längs Bohusgatan mot Götgatan. Först på Götgatan får jag fason på plåtandet, även om dagens bästa togs redan på Katarinavägen. Mycket folk ute i julkommersen. Tar som vanligt en massa bilder, vet av erfarenhet att det oftast fastnar någon min eller blick eller annat intressant.

Götgatan övergår i Götgatsbacken, något av hemmaplan för mitt gatufotande. Stannar vid Fröken Söt och mina favoritskyltdockor. De får mig alltid på gott humör med sitt härliga flatgarv.

Iiih, hon kittlas!

Dagens fotofika intas på Slussens bageri. Får inga bra bilder därifrån, sitter för illa. Ofta är det dåligt ljus så här års, inte bara inomhus. Det stör inte mitt fotande så mycket, jag är inte så noga med att det alltid ska vara tekniskt perfekt. Det som blir brusigt i färg blir ju ett ”konstnärligt” korn i svartvitt.

I sin egen värld.

En liten dagiskille underhåller på bussen hem med de senast inlärda sångerna: ”En sockerbagare”, Staffans visa”, ”Midnatt råder”, flera med kreativa versalternativ.