12 - jag är inte bitter

Nu ska jag prata allvar. Lite bittert känns det nog.

När man lämnat ut sig själv så mycket och verkligen visat det bästa av sig själv. När man trodde att man kämpat så mycket att det borde räcka är det alltid så att man kunde gjort mer, eller inte var tillräcklig.

Det fick jag på papper idag. Efter mycket lång väntan och iver fick jag svar från Gamleby idag och jag var inte en av de antagna till vidare intervju. Dessutom hade de inte ens gjort en individuell bedömning på mig pga 150 sökande och tidsbrist. Vet inte om man ska skratta eller gråta. Hur ska man få en ärlig chans om de inte ens tittar på mina bilder? Jag har inte "behörighet" pga ett skolbetyg. Det fick jag lida för nu. Men som de så fint skrev i brevet:

 "Se detta som en chans att utvecklas ännu mer för att nå ditt mål nästa år."

Jo. Det kan du skriva upp att jag ska.

Jag blir stockholmare i höst och ska lära mig skriva reportage, men förhoppningsvis ska jag hinna fota mer än någonsin också. Ska se till att läsa upp en behörighet med Foto B också. På något vis. Någon som har tips om man inte längre kan gå gymnasiekurser? Eller kan man det?

Surt sa räven och tog en sodapop.

Nu är det dags att gå vidare och ta nya tag. Mer än sitt bästa kan man aldrig göra. Och jag är ju trots allt bara 18. Okej, 19 om två veckor.

 Min första modevisning fotade jag idag. Och det var INTE skönt för knäna vill jag lova. Jag kan fortfarande inte stödja ordentligt. Måste se till att skaffa en av de där VIP platserna nästa gång ;)