Ut på tur aldrig sur
...Men bäst att träna först!
Vovven Unni och jag tog en tur i det vackra solskenet upp till vår slalombacke. Där jobbar man och står i med att leverera fint underlag för slalom, snowboard och freestyleåkare. Inte skulle jag våga åka i dessa hopp.
Nej hellre tittar jag på utsikten. De här vindkraftverken är ganska måttliga i sin resning.
Trots att liftarna inte är igång strävar skidåkarna på uppför backen.
Kyrkan och staden skymtar i soldiset. Än ligger solen lågt mitt på dagen.
Och här har man just blivit klar med hoppen.
Alltså man promenerar upp, tar kanske 10 minuter? Sen blåser man utför. 30 sekunder?
Där nere ser man lokstallet och verkstaden. Den ska bli längre och man ser skelettet av nya byggnaden.
Unni, hon tittar intresserat på när åkarna far utför. Hon vill gärna springa efter dem.
Snart uppe i 10:e klättringen. Sen får det räcka för dagen.
Som sagt, det gäller att ha några höjdmeter i benen innan man betvingar branterna kring Riksgränsen.
Hälsningar Lena
Jo, jag har gått extra mycket uppför backen under sommaren och hösten. Det är roligt för det är alltid något nytt att titta på. Jag gick en Everest, skulle alltså gå sammanlagt Mt Everest höjd totalt. Som mest gick jag 4 vändor under en dag och det var då tillräckligt må jag säga. Men här är det alerta unga damer som nog inte har några begränsningar i orken. 😅
/Mats
Söt vofsing
Jo jag har en snowboard åkare i familjen som också brukar gå upp.
/Mats