Ser riktigt gott ut. Fina bilder också.
Grön sparris i all är men det är den vita sparrisen som är den riktiga delikatessen.
Den skall helst skördas i gryningen och ätas samma dag. I svenska affärer ser de oftast torra och trötta ut. Fast ibland kan man ha tur.
Sedan behöver man en riktig sparrisskalare för att få bort det sega på stjälkarna. En potatisskalare skär inte djupt nog.
En sparriskokare som kokar dem stående i ånga höjer också smaken.
Sedan skall man ha en nypa socker, en tsk salt samt en klick smör i vattnet. Till det hela smält brynt smör eller en Hollandaise. Sedan är lufttorkad skinka eller en liten köttbit till inte fel.
I Tyskland, Holland och Österrike är Maj en av årets kulinariska höjdpunkter när sparrisen har sin säsong.
I Österrike köper vi sparrisen direkt från odlarna och får sparrisar tjocka som tummar skördade samma morgon.
Marchegg är Österrikes sparriscentrum och ligger bara någon mil från mina svärföräldrars hem.
Jag gillar också den gröna sparrisen grillad men den smakar mest som andra grönsaker. Det är den vita som sticker ut med sin milda och speciella smak.

Att det luktar lite konstigt när man går och lättar på trycket efter en sparrisorgie får man leva med.