Detta med syskonfotografering

Det är en utmaning fotografera syskon som fått en baby.
Konkurrensen är hård. Det gäller jag inte tittar för mycket på den
lilla  då skall helt klart storasyster Signe göra konster.
Tage som nu är storebror var mer öm och intresserad av lillflickan Liv.

Det hade gått åt mycket film  
men i dessa tider går det ta massor med bilder.

Jag vill ha bilderna så dokumentära
  som möjligt och det blev de i vart fall.

Ha bra onsdag alla

Gun-Inger

kropp o själ ljus o mörker

Abstinens framkallar
hemska syner
därför lättare än
många förstår bli
narkoman

Detta är en bild med text ur min bok om den  depression jag fick 1999.
Jag skrev då dagbok och poetiska tanker när jag hade det svårt.
Nu är min bok på tryckeri för jag vill ge ut den då det är många
med mig som gått i den berömda väggen och lidit samma
kval som jag gjorde.

Jag har så mycket i mina mappar i datorn som jag önskar 
få göra böcker av.

Lev väl var rädda om er .

Gun-Inger

Bilden har varit omslag på en utställningskatalog någonstans i Europa.

Signe

Ni måste få se Signe som har blivit fyra år och nu vågar vara hos Farmor Inger själv medan pappa arbetar. Hon är en blyg liten flicka men jag har sedan hon var liten byggt en fin relation med henne. Vi skulle ha en utfärd med fruktätning men så började det åska så vi fick fika på balkongen i stället. 

Dessa små ger livet en mening.
Gun-Inger

Rälsbussens sista sommar 1984

Jag känner mig ganska matt just nu efter att ha arbete med  boken i fem månader.
Nu har den sänts till tryckeriet så det är mycket spännande se hur de trycker i svart/vitt.
Jag kommer få chans till att korrigera två gånger om där är skrivfel eller bilder jag vill kopiera bättre.

Nu tänker jag gå vidare göra några böcker till av det jag aldrig blivit färdig göra tidigare. Jag känner tiden är begränsad så det gäller göra det nu.

Hälsningar med önskan till er alla om sköna
dagar nu när vi fått syre i luften igen samt lagom svensk temperatur.

Gun-Inger

Christer Strömholm skulle blivit 100 år i dag.

Jag träffade Christer Strömholm av olika anledningar många gånger. Den 12 april 1986  satt han så ensam på en stol mitt på golvet  när jag skulle se hans utställning på Moderna Museet. Han ville då jag skulle sätta mig för att hjälpa honom lägga ihop 8+8= 16  så 16 + 16 = 32 och fortsätta så till höga tal. Han hade haft en hjärnblödning och ville träna upp minnet. Därför går mina tankar till dig Christer denna dag samt tack  för allt du lärt mig inom svartvit teknik och alla trevliga stunder vi haft tillsammans.