Fick påminnelse i dagstidningen om poesiböcker...

Läste i dag en artikel om poesiböcker.
Då kom jag tänka på att jag borde skanna av min bok.
Jag har inte sett att det förekommer nu att
man har dessa böcker.

Det är inte så längesedan så man skrev med fjäderpenna.

Inger som skrev denna vers avled ung på grund av diabetes.
Hon var en mjuk söt flicka som aldrig var dum mot någon.
Vackert minne att äga.

Jag önskar om det finns en himmel att vara i att Inger
har det bra där. Då är hon en fin ängel.

Att vara ängel i snön för evigt önskar jag ingen.
Gun-Inger

Aj aj vad jag fick ont i ryggen beror det på latmasken....

Jag var i trädgården några timmar i eftermiddags.
Bäst jag börjar i tid för Jonen min har fått för sig att
naturen skall ha sin gång. Det går inte när man som
jag vill ha fina njutbara rabatter till sommaren.

Jag har fått sitta stilla vid datorn hela kvällen
för ryggen gillade inte vara ute med mig.

Jag har gjort ett kollage på fyra vita blomsterbilder som jag
gav lite filter på i Photoshop. Det tog lång tid för första
omgången blev inte som tänkt.

När jag var färdig och hade fikat fick jag plötslig för mig
att kika på hur rabatterna såg ut förra sommaren i trädgården.

Det är svårt förstå att mina rabatter såg ur så här. De är nu fulla av löv
samt buskar som måste klippas. Fulare än i dag kan de inte bli.

Detta är dokumentära bilder som visar exaktheten för jag
skall veta vad jag planterat.

Visst längtar väl alla ni mina vänner
precis som jag till sommaren.

Gun-Inger

På begäran mer om min karriär på lantgården....

Jag har fortfarande väldig respekt för hästar. Första
gångerna jag var hos mina blivande svärföräldrar
var jag rädd för dem.  Därför skulle de lära mig att klappa en häst.

Jonen berättade nu att den som jag klappade var snäll.
Den andre var inte att lita på. Det syns på öronen. 

Jag hittade dessa två bilder i svärmors  album för några år sedan.
De är tagna på sextiotalet av vem vet jag inte.

Denna bild är lite  av en favorit.
Gör intet att fötterna är kapade på häst och svärfar för
innehållet är detsamma.

Så var det för mig som stadsbarn komma till en lantgård.
Inte så lätt alltid.....

.......men fina minnen att  ha.

Gun-Inger

Vill du följa med på taket i villa Casa Battló i Barcelona....

Färdig med pusslet från Barcelona
Färdig med hemsidan till föreningen
Färdig för att lägga mig
men jag måste få visa för dig.....

...taket på denna villa som Gaudí byggde
njut och följ med.

Slutar med dessa mjuka former samtidigt måste jag berätta
att alla mina vänner som var med på resan hade försvunnit
redan en timme innan jag upptäckte det...
en grät för hon skulle se till att jag inte kom bort..
så var det...

Inne i huset svävade anden av Goudi omkring.

Jag kom till hotellet på egen hand.
De som känner mig vet att jag alltid försvinner.

Vi fick inte gå ut om vi inte var två för där var massor av
tjuvar och lite andra skumma typer.

Jag träffade några käcka poliser som visade var jag bodde
så det så....

Vad jag längtar till Barcelona...

natti natti

Gun-Inger

Åsnor på vägen och får i bergen..........det är Irland

Egendomlig åsna som kikar på sin skugga.
Envisa var de båda två. Ville inte flytta sig för bilister.

Att Irland är den gröna ön vet alla till och med
bergen är gröna där för de är inte så höga.

Envis som en åsna är jag också på gott och ont.
Nu har det blivit söndag igen.

Gun-Inger