Det är stormen som blockerar min stig.

Så är det att stormen har på flertal ställen blockerat min stig.
Känns i benen i kväll att jag varit i skogen. 

Beviset är min skugga fast kanske inte för det kan vara någon annans.

 Denna sten står precis när jag kommer ur skogen. Jag har försökt forska efter
varför den står där men ännu inte fått napp. Ser ut som ett konstverk faktiskt.

Ni som läste om allt skräp som kastats här kan nu
se att det hjälpte jag ringde till Tekniska förvaltningen
De har tackat mig för jag gjorde det.

Jag är missnöjd med alla andra bilder jag tog i dag så
det är bra ha en stor papperskorg. 

Inlandsbanan där jag dokumenterade en gång....bör jag ge ut en bok själv nu?

Visst lever Inlandsbanan men det har varit diskussioner om dess vara eller inte vara.
Jag hade förmånen få vara med SJ:s Fritidsförbunds fotografer när de skulle
dokumentera sträckan Gällivare - Östersund. Det var i slutet av 70-talet.
Tacksamheten är stor jag fick vara med som enda kvinna. Ett villkor hade jag 
att inte bli särbehandlad utan jag skulle rätta mig efter de regler som satts upp.

Jag och Jonen min är ägare till många svartvita filmer som kanske borde 
skannas så det blev en bok utgiven om hur vi såg Inlandsbanan den gången.

Intresse kan finnas hos de många som är järnvägsfantaster. Visar enbart några
diabilder jag tog. 

 I Gällivare bodde Konrad Westerlund som under kriget hade tjänsgjort i Kopparåsen.
Han hade mycket berätta för mig när jag gjorde hembesök hos honom. En minnesrik
kväll blev det. 

Renar såg jag inte många av som säkerligen vi sörlänningar tror. Erkänner jag trodde det
fanns mängder överallt men så var det inte. På vissa stationer var det försäljning till turister.
Inte av renar utan av renslöjd.

Det hände att jag blev avsatt ute i vildmarken för att ta bilder när rälsbussen kom. Som
här när den passerar vägen. Ibland, måste erkänna det, var jag inte så tuff utan lite rädd.

I många år gick det beställa kaffe på tåget för avhämtning på stationen i Ulriksfors vilket
var mycket uppskattat.

Jag har berättat om detta tidigare om att det blev en
bok tryckt som tog slut omgående. En utställning
på Sverigehuset i Stockholm bland annat som hände
efter dokumentation.

Vi förband oss testamentera alla filmer och dia till
Västerbottens museum. Inte vet jag om det blivit som tänkt.

Många av mina vänner som var med på denna resa
finns inte hos oss mer. Ej heller de människor vi har fotograferat.

Någon blev känd med en banan.........

Ni alla vet att en passion jag har är att gå på utställningar.
Det är mysigt kika genom var jag varit de senaste åren så i kväll blir
det från konstmuseet i Kristianstad. Vilken årstid det går lätt att se.

Denna utställning var verkligen för alla åldrar tillika nostalgisk för många

 En del tröttnar med en gång

Det gällde hålla tungan rätt.

Konstverk utanför sjukhuset vad föreställer det?

Där stod denna installation som jag sett så många gånger. Den var från början
grön nu är den rostig, rörig och enbart trist.

Däremot har där blivit spännande motiv på den. Kändes som
en skog i bakgrunden eller .............

Kanske den röriga delen ovan skall föreställa något i vår kropp
inte vet jag.

tillägg den 10 januari 

föreställer

revbenen samt blodomloppet

Om kropp och själ en påbörjad bok

  Det är längesedan jag höll på med min bok om kropp och själ. 
  Den skulle tillägnas alla de kroppsläkare som behandlade mig
illa när jag hade min depression. Jag blev bland annat utkastad
flertal gånger från akuten när jag hade gallsten.
  De påstod det var psykosomatiskt; jag hittade på smärtorna.

  Om jag skulle ge ut boken i dag är jag inte säker på det kommer bli samma bilder 
samt text. 
  Den kom till för att jag bearbetade min förnedring som blev som ett hat. Att hata 
är det sämsta någon kan göra för det drabbar mest den som bär hatet inom sig.

Jag undrar just nu varför jag gjorde denna blogg? Det går inte få svar på alla frågor.