En liten ljusstråle vid min sida.

En liten ljusstrålen som är min och familjen följeslagare. Som ofta lyser upp tillvaron är våran lilla hund Iza. Hon är lika glad varje gång man kommer hem och tycker livet leker när hon får lite uppmärksamhet. Naturligtvis ska hon alltid vara med och kontrollera att inga obehöriga harar eller andra djur varit i sitt revir.  Hon är vit och lurvig päls och gillar att bli klappad och ompysslad.

Vi har våra ritualer och nåde mej om jag inte följer dom för DÅ får jag en rejäl urskällning. t.ex. glömmer att klappa adjö när man går. Även radiosportens intro-musikslinga med visslingar sätter fart på iza så hela huset (eller om vi sitter i bilen) hoppar och det gör hon varje gång som den spelas. :-)

Att försöka fota lilla kelgrisen har sina problem. Det gäller att fånga uppmärksamheten och försöka få fram det pigga utseendet som bara dyker upp när det finns andra spännande hundar i närheten. Iza tycker inte att jag är spännade att titta på.  Tycker bara man är trist och tittar åt alla andra håll än mitt.  Naturligtvis viftar man med olika godis grejer som fungerar bara ett litet tag.
Men har en heldel bilder med fyra tassar upp i luften och stensover i soffan eller när hon har varit ute och sprungit i goa leran så att det bara är duschen som gäller.  

Tyvärr så  började hon halta och fått hälsa på vetrinären som konstaterade att ett korsband på ena knä måste opereras.  Det hände under Jul o nyårhelgen och operationen gick bra och en pigg o glad liten Iza kom tillbaka. Men tyvärr har även det andra knät börja krångla och det beror nog på att den får ta den extra belastningen.  Så just nu så ger vi lite medicin och hoppas att det bara är en överansträngning. Hela familjen håller tummarna.

Dan Wiklund
Linköping