Jag vet inte riktigt om man skulle kalla det för mer eller mindre bjärt färgsättning att sätta upp cortenplåt, vilket är vad den rödaktiga har som fasadmaterial. Det är alltså rost. Lite av ett mode på senare år och den nya arkitekturhögskolan vid KTH har samma typ av fasad.

Sedan har vi blått, svart, mossgrönt, pistagegrönt, blågrönt, gult, och orange också - för att då inte tala om det vanliga gråa och vita. Sammantaget en rätt gräll färgblandning - som alltså gör att dom monotona husen kan skiljas från varandra, och barnen hitta hem.

Man kan förstås kritisera arkitekturen, men tycker du på fullt allvar att färgargumentet i sig håller? En slutsats blir i så fall t ex att Stortorget är hopplöst och att danskarna har stora problem med Nyhavn.

Ja det tycker jag naturligtvis (annars skulle jag ju inte skriva det).
Färg kan man ju ha på många sätt och till allehanda syfte. Jag ifrågasätter inte på något vis den legitimiteten. Det är när färg används för att rädda upp ett totalt utslätat och intetsägande formspråk, som i detta fall - som man har att notera varför alla dessa färger egentligen har kommit till användning.
Stortorget och Nyhavn belastas som väl är inte av den problematiken. Det är inte för att särskilja totalt trista strukturer man här har använt färg.

Du har nog rätt Nils. Det hade varit bättre att använd termen postmodernism - men det är alltså (som jag skriver) där funktionalismen landar, själva slutstationen.

Så är det, slutstationen för funktionalismen/modernismen. Den extremt rena och avskalade formen. Som kanske är lite för avskalad?