Mitt i naturen del 2

När alla gäster givit sig av och man har kollat att allt är i ordning har man några timmar för egna utflykter innan nya gäster kommer. Den här dagen hade jag skidrat (som det heter här uppe) ut för att fotografera och när jag kom hem stod där fyra skotrar vid stugan. Ovanligt med så många skotrar på en gång. Döm om min förvåning när jag kom in. Där var dom ju! "Mitt i naturen", Linda, Peder, Fredrik, Bo och Tom. De var i Darrevuobme för att under fyra dagar göra ett program om lodjur.

Mitt i naturen hörde ju till mina favoriter, och nu var de här för att spela in ett avsnitt. Man hade avundats dessa personer som på betald arbetstid fick ägna sig år att vara ute och observera djur och växter, träffa intressanta människor och överhuvudtaget ha det bra. De tankarna fick jag snart revidera. Det handlade om hårt arbete hela dagarna. Ja, även på nätterna.

Speciellt fotografen har mycket att göra, Förutom de längre sekvenserna behövs det massor med korta snuttar av typen brödpaket, dra på sig handske, lasta utrustning på skoter, ta på sig overall och sådana saker. Fotografen är aldrig ledig. Är det inget annat så måste ackarna laddas. Inte undra på att Peder var befriad från matlagning och disk.

Och sällan får de någon cred för sitt slit.

Nu är kamerorna dekorerade

Nikon D70

Mitt i naturen del 1

Det finns många sätt att förhålla sig till fjällvärlden. Man kan hyra en stuga, bo på hotell eller fjällstation, eller tälta. Man kan med lättviktsutrustning springa från stuga till stuga, göra toppturer eller vandra från stuga till stuga. Samma sak på vintern men då på skidor eller snöskor. Har man skoter så kan man åka ut på en sjö och fiska. Eller bara gräva sig en grop i snön och sola sig. På senare år har det blivit populärt att segla fram med kite, eller ägna sig åt heliskiing. Efter att i många år ha vandrat eller skidat mellan fjällstugor ville jag pröva på livet som stugvärd i en STF-stuga. 4-5 veckor i fjällen med rika tillfällen att fotografera.

Det finns stora stugplatser med många bäddar och stugvärdar som går efter schema och det finns små stugplatser med en värd. Efter genomgången utbildning fick jag hoppa in på en vakans i en liten stuga, vilket passade mig perfekt. Såmmarláhpa (Såmmarlappa) är en stuga som ligger i Darrevuobme (Tarradalen) och som syns i nederkanten på bilden. Stugan ligger strax söder om Badjelánnda (Padjelanta) nationalpark. Den var nyrenoverad utvändigt och invändigt skulle den renoveras före nästa säsong.

Det var lite nervöst i början. Skulle jag klara av uppgiften. Oron visade sig vara obefogad. Mina första gäster var en familj där maken hade jobbat på Kebnekaise Fjällstation, så de var självgående och kunde komma med goda tips och råd.

Mitt eget boende i stugan var trångt och primitivt, men jag stortrivdes, och vistelsen skulle bli än mer mitt i naturen än jag anat från början

Konsten att beskära bilder

Det var inte lätt för en ung man på 10-12 år att fortbilda sig på det fotografiska området. Till vuxenbiblioteket släpptes man inte in, och på barnbiblioteket fanns inga böcker om fototeknik. Bara Anna Riwkin-Brick's bilderböcker om Elle Kari, Noriko San och andra barn. Som tur var hade jag ett arbete. För kr 6,50 i veckan släpade jag min cykel uppför backarna nedanför Södra Berget 6 dagar i veckan och delade ut tidningar till prenumeranter. Jag kunde alltså investera pengar i en fotobok, och valet föll på Fotoboken av schlagersångaren Sven-Olof Sandgren utgiven av ICA-förlaget.

Där fick man under kapitlet Bildkomposition lära sig att beskära bilder. Jag citerar "Med saxens hjälp kan man förena teori och praktik. En bild vinner nästan alltid på beskärning, d. v. s. på elimination. Genom beskärning skiljer man agnarna från vetet, utesluter oväsentligheter och samlar bilden till dess centrala tema. Bildens språk kan på detta sätt förvandlas från allmänt svammel till uttrycksfull och välartikulerad poesi."

Sagt och gjort, vem vill inte göra uttrycksfull bilder. Det var bara att greppa saxen, men det blev inte så mycket kvar av mina kontaktkopior 6x9 cm.

Med säckpipa till Nordkap

En av fördelarna med att var stugvärd i STF fjällstugor är alla intressanta människor man träffar. Det blir ofta berikande samtal och möten, och en del personer sticker verkligen ut från mängden. Så var fallet ett tyskt par som passerade Skedbrostugan i början av augusti 2017 på sin väg norrut.

De hade börjat sin vandring den 25 mars 2017 i Varberg, och deras mål är Nordkap. Hela sträckan ska tillryggaläggas till fots. Expeditionen är välplanerad och inleddes med en fest för släkt, grannar och vänner, som hjälper till med att se om deras hus, ta hand om post och trädgård mm.

De använder sig helt av de vandringsleder som går genom skog och natur i hela vårt land, och har gjort upp sin färdplan med hjälp av de beskrivningar som finns. Tyvärr är beskrivningarna inaktuella vad gäller till exempel kallkällor och vattentag. Den låga grundvattennivån har gjort att många källor är uttorkade. Vissa dagar i början av turen var man helt utan vatten, så det blev till att bära med sig dagsbehovet.

När vintern kommer gör de en paus i vandringen. De tänker hyra en naturnära liten stuga och ägna tiden åt att gå kurser och lära sig svenska. När våren kommer drar de åter ut på stigarna.

Och hur kommer säckpipan in i bilden? Jo, för 2,5 år sedan gick Wolfgang en kurs i säckpipespel. Han blev helt fascinerad av detta instrument och trakterar nu en säckpipa av medeltida modell. Alla dagar avslutas med en rofylld musikstund ute i naturen och på repertoaren står svensk och tysk folkmusik. Trots att instrumentet väger 2,5 kg kan han inte undvara sina musikstunder, så säckpipan måste bara vara med på vandringen.

Sommaren efter fick jag höra från andra stugvärdar att deras plan hade funkat och de var på väg söderut.