Lite gammalt lite nytt, lite stad lite landsbygd, å så fjäll
Hemfärd
Vid stängning av stugan är det mycket som skall göras. Och allt skall göras allra sist, så man kommer inte iväg så tidigt på dagen. Det är hit vi ska åka, 14 km på skidor till Vålådalen vid skidbackarna i bilden nedan.. Det är inte bara midvinternattens köld som är hård, det gäller också midvinterdagen. -22°C vid avfärden.
Inte direkt läge för någon mysig matsäckspaus i en lämplig driva. Vi har med oss skalade hårdkokta ägg och luffarsnus, dvs hackade nötter, russin och choklad i plastpåse som vi äter stående i spåret. Nere i Vålådalen visar termometern -32°.
Bengt, som varit värd i Vålåstugorna har åkt 20 km.
Nyårsafton i Lunndörrstugan
Det är synd att några stugor inte längre hålls öppna över nyår, men vill någon pröva på så har alla stugor ett säkerhetsrum som alltid är öppen, med kamin och ved men utan gasol.
Ett nyår på kalfjället i en stuga utan vatten och el är en speciell upplevelse. För att ta sig hit får man färdas 14 km på skidor, snöskor, med hundspann eller skoter.
Halva den här stugan är stugvärdens boende och halva är rum med 6 bäddar för gäster med hund. Själva huvudbyggnaden rymmer 5 rum med 4 bäddar.
Även småbarnsfamiljer kan ta sig till stugan med skoterns hjälp. På skotern sitter en förälder med det äldsta barnet, medan den andre tolkar efter skotern och drar en pulka med den yngste.
Under nyårsperioden var innehållet i ryggsäckar och pulkor lite annat än det vanliga. I stället för torkad lättviktsmat fanns där tjälknöl, fårfiol, rotsaksgratäng, potatissallad och många andra av helgens läckerheter. En och annan flaska bubbelvin brukade också finnas med. Dessutom bjöd STF gästerna på glögg och pepparkakor med ädelost vid ankomsten.
Vid tolvslaget samlades man ute och skålade för det nya året. Inga raketer eller smällare. Hänsyn måste tas till hundarna. 10 km bort ligger Vålådalen, och man kan se raketerna där. men ljudet når inte fram.
Efter ovädret
Efter ovädret finns nya former att utforska och avbilda.
De som en gång uppförde den här stugan kunde väder och vind. De visste precis var stugan skulle stå. Inte en snöflinga att skotta efter allt blåsande.
UICM och båst!
ICM Har man ju hört talas om, men här handlar det om UICM, unintentional camera movment. Det kom en häftig vindil och grep tag i mig just när jag tryckte av. Det var inledningen till några dagars snöstorm.
Problemen med att fotografera i snöstorm är många. De flesta klaras av om man använder en enkel kamera instoppad i jackan. Inte vrida på några knappar eller försöka byta objektiv. Ryggen mot vinden, och det är inte nödvändigt att titta i sökaren. Sen ska man helst inte blåsa omkull.
Ändå gör inte bilderna ovädret full rättvisa. För det mesta blir det bara mjölk av allting.
Man kan prova med blixt, men vinden är så kraftig att snön blir små kometer trots blixtens korta brinntid.
Det här kanske bäst återger vädret.
