Lite gammalt lite nytt, lite stad lite landsbygd, å så fjäll
Repövning 4
När tillvaron blev alltför enformig hände det att vi åkte till Brunflo och fikade.
Yashica 72-E TriX D76 1+1 20° 11 min
Repövning 3
De två första veckorna ägnas åt utbildning på ny materiel, och repetition av gamla kunskaper.För att kunna skjuta på mål man inte ser, indirekt eld, måste kompaniets alla pjäser peka åt exakt samma håll, och man måste veta koordinaterna för pjäserna. Gyrokompassen var ett nytt hjälpmedel som användes för att få exakt nordriktning och eldrören parallella. Dessutom måste man ha koordinaterna för pjäsplatsen. På den här tiden fanns inte GPS, så koordinaterna måste man mäta in från en plats med känt läge.
Datorer till att räkna ut hur pjäserna skulle ställas in var på gång, men inte till de här gamla pjäserna. Vi jobbade grafiskt med en stor skiva där koordinater för pjäsplats och mål lades in. Inställningen av bäring, dvs sidvinkel, och uppsättning, höjdvinkel, skickades ut med telefon till pjäserna.
Tri X 400ASA D76 1+1 20° 11 min
Repövning 2
När jag senast åkte E75 mot Östersund fanns ett monument i Brunflo. Det var en sådan här pjäs man hade ställt upp intill vägen. 15 cm haubits m/39B som ett minne av Norrlands Artilleriregemente och skjutfältet Grytan som avvecklades 1997. Bilden är från grundutbildningen 1963. som hörselskydd hade vi bara hörseldun som man formade till pluggar, och som ibland inte gick att få ut efteråt.
Det var fyra sådana här pjäser som vårt kompani släpade runt på vägar och i skogar, alltid i februari/mars, vilket medförde en massa snöplogning och skyfflande.
Utrustning på förrådet.
Genomgång av bataljonschefen.
Repövning 1
Under kalla kriget var värnplikt och civilförsvarsplikt något alla hade att förhålla sig till. Var man inte själv berörd så hade man föräldrar, barn, make/maka som var det. Värnplikt gällde alla vapenföra män mellan 18 0ch 47 år. Som vapenvägrare kunde man välja vapenfri tjänstgöring, men var man totalvägrare straffades man i allmänhet med böter eller fängelse.
Som student blev man uttagen till underofficersutbildning och 1963 ryckte jag in till grundutbildning på 15 månader. Därefter följde 4 krigsförbandsövningar om 32 dagar med ca 4 års mellanrum och 2 st särskild övning befäl om 11 dagar.
Under grundutbildningen blev det inte mycket fotograferat men repövningarna försökte jag dokumentera. Valet av kamera var enkelt. Den skulle få plats i benfickan och ifall den pajade skulle det inte bli så dyrt. I slutet av 1960-talet köpte vi 2 st Yashica 72-E på rea för 150 kr styck. Det var billigt redan då. Sammetsfodrat fodral av äkta skinn följde med. Som namnet antyder var det halvformatskameror och förvånansvärt kompetenta. Objektiv Yashinon 2,8 cm F:2,8. Slutare Copal X med B och tider från 1/8 till 1/250 sek. Selenmätaren visade exponeringsvärdet EV som man sedan överförde till bländar- och tids-rattarna. Avståndet fick man uppskatta. De här kamerorna har varit med om mycket, förvarade i benfickan under repövningarna och våra flickor har lärt sig fotograferingens grunder med dem. De funkar fortfarande perfekt, till och med selenmätaren. Det är bara filmframmatningen som är lite sliten.
Resa med tåg till Östersund och A4.
Oömma kläder skulle man ha. Som befäl fick man åka i första klass, och den här damen undrar nog vad jag var för skum figur. Som synes inte högsta kvalitet på bilderna, men hellre det än inga bilder alls.
Det skulle nog gå att snygga till dem med Topaz, men jag vill hellre ha dem som de är.
