Davidia involucrata

eller Näsduksträdet på ren svenska. Så heter det fantastiska träd som  nu blommat i ett par veckors tid i Botaniska i Göteborg.
Det kommer ursprungligen från Kina men växer även där endast på ett fåtal platser. I vår Botaniska trädgård finns två exemplar!
Blomman är ganska oansenlig utan egentliga kronblad, och på avstånd ser den ut som en näsduk hängd i trädet.

Den här synen möter mig när jag närmar mig trädet.

På närmare håll ser man hur näsdukarna hänger i sin mångfald.

Själva blomman med sin frökapsel.

Ett 'stjärnfall' inuti blomman.

En helt otrolig skapelse!

Nu är åter myggsäsongen här, och en fastnade på bild. Det är så här jag helst ser dem-på väg ur bild.. ;-)

En liten kul grej som jag kör förbi varje dag... Sveriges, eller i alla fall Göteborgs, häftigaste gatlykta!

 Avslutningsvis en skön färgkaskad...

Alla bilder idag rätt ur kameran, endast beskurna. Jag känner att jag börjar få skapligt grepp om mina exponeringar! :)

Ha en god natt! 

Innan ljuset föll

hann jag ut med kameran för att fota den ljuvt doftande kaprifolen. Den här blomningen börjar gå mot sitt slut, och den allra intensivaste doftperioden är också över.

Det blev förstås en i svartvitt också.....

Jag tror säkert att kaprifol har avbildats på många bättre pch vackrare sätt, men det var så här jag såg den idag.
Dessutom testade jag att fota med zoomobjektiv (55-200/4-5.6) och närbildslins. Jag har tidigare inte fått kläm på avstånd och så med den kombinationen, men i helgen gick det upp ett ljus! ;-)

Nu väntar sängen.. idag igen!

Edit: När jag läser min rubrik inser jag att det inte är så man brukar säga... Det heter visst när mörkret föll, men vad spelar det för roll om hundra år!? ;-)

Utanför mitt rum

...blommar en kaprifol, och doften slingrar sig in med vinden genom fönstret.

Den ska jag fotografera i morgon!

Ensam i ett färgat landskap

Jag råkade väcka mitt gillande för Stina Deurells metod att använda landskapets färger i sina bilder.

http://www.deurell.se//portfolio/colors_landscape/

Om man inget annat har för sig en utomordentligt solig söndag, menar jag.... ;-)

På tal om landskap och färger.... Även ett svartvitt landskap andas färg.

Nu ska jag få tummen ur och se till att utnyttja den här dagen på bästa sätt..
Ha en skön söndag, och glöm inte mor.......... :)

Snötyngd

Våren... En vackert drillande sats av Vivaldi ur De fyra årstiderna.

Eller ett under av uppvaknande och hopp om ljus och värme.

Eller en period av glädje och sång från unga människor på väg ut i livet under de sista skälvande veckorna i skolan.

Eller den mest färgsprakande och doftande tiden som lockar till många timmar ute med kameran.

 Våren... Den tid jag alltid kallat min. Född på våren 'måste' man bara älska den. En tid då jag alltid själv känt hur vinterns tungsinne lämnat mig och mina livsandar stilla fått vakna till skir grönska  och årets första dopp i ett underbart salt västerhav.

Men i år har något hänt.... Jag njuter av varje stund jag går ute och kan känna alla dofter och njuta av alla färger. Jag sätter mig på en klippa och ser ut över havet hur solen sakta dalar för att måla hela landskapet i eldigt orange.                                                                                                                                                 Men min själ gråter.... Mitt hjärta tyngs av en klump... Min kropp känns matt och livlös och den där sprudlande vårkänslan som ska spritta i varenda lem vill inte infinna sig....

Det känns som om falsk snö tynger mina grenar, likt aspen nedan.... 

Men jag vill känna mer så här, som ginstens lätta blommor som ivrigt sträcker sig uppåt.

Eller kanske som äppelblommans skira knopp fylld av ljuvlig doft som snart exploderar i full blom. 

Snart ska jag i alla fall fly min egen instängdhet och mina tankar för att åka och fika med fotovänner. En stunds lycka kan man lätt köpa......