Kvällen efter vi hade sett uven så åkte vi ut igen i hopp om att han var kvar. Men döm om min förvåning ett Lodjur! På samma plats fick vi se honom. Han sökte nog efter vattensork liksom Uven.

Under närmare en timme följde vi Lodjuret utmed det lilla vattendraget. Han smög sakta utmed kanten stannade ibland och spanade, satte sig ner och även la sig ner. Han hade ingen brådska och tog ingen notis om att vi var där. Avståndet oss i mellan var väldigt kort ibland under tio meter.

 Mörkret kom alldeles för snabbt höga iso tal var nödvändigt för någorlunda snabba exponerings tider. Kväll övergår i natt men han är kvar och vi kämpar på med våra bilder.

Så småningom när vi nästan gett upp så försvinner han upp i skogen. Vi nästan jublar av glädje efter den magiska upplevelsen.